I dag är det dagen D

Hej!
I dag är första dagen på mitt nya liv. Jag har tagit min sista snus någonsin i går kväll och kommer aldrig, aldrig igen att röra nikotin - förutom att jag kör med plåster ett tag framöver nu.
I dag åker jag ner till stugan o gömmer mig i helgen.
Från o med nästa vecka blir nog det här forumet min bästa vän.
Än så länge går det bra - lite vimsig, förvirrad och en konstant känsla av att jag glömt något, men plåstren gör nog det hela mycket lättare.
Samba

Välkommen i gänget samba. Att sluta snusa ÄR ju ingen dans på rosor, men vissa av oss verkar undvika de vassaste taggarna.
Skulle nu inte plåster hjälpa så ta till något annat, tuggummi, sugtabletter eller microtabs.
Försök å inte tänka på snus, lättare sagt än gjort men det går.
Fortfarande så kommer mitt "sug" i omgångar, så det tar tid.
Lycka till.

Lykke til og velkommen hit!
Kjempe på! klarer du de 3-4 første dagene så har du kommet langt.

Har selv holdt ut i over 3 uker nå og det går bedre og bedre for hver dag.

Hej!
Tillbaka i stan igen...Tredje dagen utan snus...Och alldeles otroligt förvånad är jag - det går nämligen HUR BRA SOM HELST!!!!!!
Nu har jag ju plåster, men ändå...

Jag har en strategi:
Så fort jag tänker "snus" så projicerar jag en bild av att jag är sugen på ett äpple och ser för mig hur jag biter i det! Jag försöker också att i förväg tänka bort de jobbiga situationerna, till exempel efter maten, så att jag går och gör något annat just efter maten...

Jag är helt fascinerad, förra gången jag slutade var det ett rent och skärt helvete. I och för sig så vet jag att det är "early days" - jag har plåster osv. Men det är inte de starkaste plåstren och jag har en plan på att använda dem länge, klippa ner dem i mindre o mindre bitar långsamt, så att det inte blir någon stor skillnad. För det är det jag tror ställer till det för kroppen.
Ja...vi får se - det kommer helt säkert bakslag, men just nu är jag bara helt euforiskt lycklig över att det går så bra!!!
Samba

Förresten...jag hällde mina sista snusar i en glasburk med vatten i fredags morse. Nu, fyra dagar senare, är vattnet mörkbrun-grått, med äckliga, blekvita, slemmiga strängar eller klumpar som flyter omkring bland de kritvita påsarna i det mörkbruna vattnet. Det ser jävligt äckligt ut. Påsarna ligger och flyter ovanpå, som lik ungefär. Det hara man dragit i sig!
Sugen på att dricka en klunk?

äppelprojektion och äckelvatten. du har då kommit på ideer. Hoppas det funkar bra!

Ja, jag hade nog glömt att det gick bra i början förra gången också...
Nu har det gått en vecka och det är inte riktigt lika kul längre.
Tiden har ju blivit helt konstig. Helt plötsligt är det 7000 timmar på ett dygn...VAD ska man göra med alla dessa timmar?
DESSUTOM. Varje timme blir man en timme äldre, och det enda man vill är att tiden ska GÅ...Det enda man vill är att bli äldre...? Ööhh...

Jag har ju plåster (halva 21 mg som jag tar av på natten)så jag fattar inte riktigt varför det är jobbigt. Kroppen får ju fortfarande nikotin, även om det är mindre...Projicerar jag all tristress, depp osv på att jag har slutat snusa, så nu FÅR jag må lite dåligt?? Eller vad?

Har inte direkt några andra abstinensbesvär, förutom på morgonen när det känns konstigt och svullet i halsen och jag har lite yrsel o tunnelseende. Resten av dagen är det mest sjuka tankar, som att jag går omkring i en parallell värld o inte riktigt finns...Väldigt mysko. Inte direkt upplyftande att inse att det här bara är en liten föraning av hur det förmodligen kommer att bli sen...Om någon månad eller så.
Finns det någon som kan säga att NU är det över (efter x antal dagar)?
Please - bekräfta mig så jag vet att jag inte är i en parallell värld på riktigt! Skriv nåt...

Lycka till samba....kör hårt!!!

Ja, samba - nu är det allvar.

Och du finns...
Två saker vill jag säga. Jag tror att Johannesörten hjälper mot deppet - men det tar nog 10 dar eller så. Värt att pröva, i alla fall.
Jag känner nu - efter 67 dar - en liten känsla att det håller på att gå över, och bli hanterbart.

Mod är bättre än lycka...

Jo, johannesört låter bra...eller rosenrot. Kan ingenting om någon av dem, vad är skillnaden? Finns det speciella märken som är mer seriösa än andra osv.
Men, ska man verkligen börja med dem innan man slutat med plåstren? Det lär ju bli värre när jag slutar med plåstren och allt nikotin ska ut...Minns en vecka av total ångest, klåda etc.

Det känns som att det jag känner nu mest är någon slags sorg över att inte ha den bekväma behovs-tillfredsställaren (snuset). Att jag inte har nåt liksom; "Åh, vad spännande - nu måste jag ha en snus", och så får man sig en liten härlig nikokick. Det blir i stället; "Åh vad spännande - nu måste jag...bita ....i en..öhh ... morot". Då är det inget kul med något spännande. Ingenting blir intressant för man kan inte accentuera eller dämpa det med snus.
OBS!! Bara en liten teori..

...Mod är väl lycka? Nånstans.

Inte jag heller. Min Johannesört heter Movina.
Jag skulle börja direkt, om jag var du. Just för att förbereda mardrömsveckan.
Måste säga att du har en otrolig förmåga att uttrycka exakt hur det känns.

...men nånstans räcker för mig

Glömde säga att Movina fanns på apoteket - dyrt.

Okej...mer psyk-snack...
Jag satt här i går kväll och funderade över varför jag tycker att det är svårt, varför jag känner mig deprimerad osv. Själva suget att stoppa in nåt under läppen har släppt, det är mer en allmän saknad och sorg.
Jag tror att jag tillåter mig själv att släppa på hela depp-känsloregistret nu, för att jag har slutat snusa. Att jag liksom går och känner efter hela tiden.
Hade en gång en elev med en diagnos som använde sin diagnos för att slippa ta ansvar för sig själv, trots att han egentligen kunde mycket mer.
Jag tror jag gör likadant. Om jag förut kände mig skitsur eller deppig (som snusare) tror jag att jag skärpte mig mer - vilket ju naturligtvis också är lättare som snusare eftersom nikotinet dämpar känslor. Nu har jag talat om för ALLA att jag slutat snusa och det är liksom fritt fram att vara hur otrevlig, sur, ledsen och labil som helst. Både inför andra och inför mig själv.

Sen tror jag att jag kör med nån slags själv-plågargrej också. Har trappat ner fort och mycket med plåstren, är ju faktiskt bara en dryg vecka sedan jag slutade. Jag använder halva 21 mg plåster som jag tar av på natten, det blir ju faktiskt bara ca 7 mg per dygn, lika mycket som i EN portionsprilla. Dessutom har jag väntat med att sätta på plåstret på morgonen tills jag börjat känna av abstinensen ordentligt....
HALLÅ! Marta Martyr! Jag ska vara lite snällare mot mig själv, sätta på plåstret direkt när jag vaknar och inte trappa ner mer med dem än på ett tag.
Jag tror att jag är lite otålig som person, men faktum är att för mig är det nog bäst att skynda långsamt. Jag vill inte uppleva samma pärs som när jag slutade röka (se under "Jag mår akut dåligt" fliken) Jag ska hålla på länge med plåstren och trappa ner lite, lite i taget...Liksom klippa ner dem i mindre o mindre bitar tills det bara är ett pytteplåster med nästan inget nikotin alls kvar. Så ska jag köpa hem Movina, men jag tror jag väntar lite med att börja med dem i alla fall. Tror fortfarande att den värsta abstinensen återstår, särskilt om man läser vad alla andra skriver här på forumet.

I dag är jag ganska glad, vi ska snart spela och det är det bästa sättet att må bra.

Jag anser man inte ska gå på plåster för länge
annars är ju risken stor man kan bli en sk plåster drogare..själv använde jag plåster i ca 6 veckor och
är nu helt utan samt tuggar ingefära som en annan jäkla hamster här och de går bra än så länge.
Ska bli intresant att senare se om man fastnar på att bli en ingefära drogare senare i stället.

Jo - men alla har vi vår egen modell. Jag har inga andra substitut - inget godis, inga kakor, inga tuggummin, ingen ingefära, ingen alkohol, ingen överdriven konsumtion av något som helst förutom rött te.
Jag tror att det blir skonsammare för kroppen och abstinensen att långsamt vänja den av vid nikotin. För mig tror jag att det är BÄTTRE att hålla på länge med plåster än att sluta efter sex veckor. (Min egen empisriska studie gjord på mig själv förra gången jag slutade).

Hej alla!
I dag har jag varit snusfri i två veckor! TVÅ VECKOR - HURRA, HURRA, HURRA för mig!
Jag är otroligt nöjd med mig själv, faktiskt. För det mesta går det riktigt bra, jag slutade ju med godis o onyttiga grejer sex veckor innan jag slutade med snuset och jag tror faktiskt att det hjälper. Dvs, jag tror att godis-sug o snus-sug går hand i hand. Kanske har något med blodsockerfall att göra....

I dag trappar jag ner med plåster från 10 mg till 7 mg! I dag startar också vecka 3, vi får se om den blir överjävlig för mig också.
Mina tänder är vitare, mitt tandkött är slätt och fint, och faktum är att jag (säkert tack vare plåstren, men ändå) sällan blir snus-sugen...
Jag vet - det kommer bakslag, särskilt den dag det sista plåstret lämnar kroppen, men med förra gången jag slutade i minnet känns det ändå väldigt bra. Det här forumet är en STOR hjälp. Att veta att man inte är ensam!

.....men, det är lustigt. Klockan är 10.10 och jag känner definitivt av att jag har svagare plåster. Otroligt att de där 3 mg kan kännas så tydligt. Snurrig i huvudet och tjock i halsen, rastlös.

Jag blir mer o mer övertygad om att snus-sug o godissug hänger i hop. Jag har haft en riktig helvetes-helg som började med att jag tryckte i mig en massa godis i fredags kväll. Hela dagen i går mådde jag apa, sov mig igenom det mesta, men sedan var det 40-årsfest på kvällen och jag drog i mig både en massa alkohol och ännu mera godis . Gick hem redan vid 23 för att jag mådde så pestigt och sedan dess har jag bara sovit/varit ledsen. Den här helgen har jag haft mycket mer abstinens än vad jag haft på hela tiden. Är det godiset eller den berömde tredje veckan?
Skäms nästan för att jag har varit så kaxig...

Det är stor skillnad på lite nikotin och inte något alls.

Hold ut.

Kul att du är med på tåget samba. Du kommer att klara det. Du verkar ju ha någon sorts strategi bakom allt. Jag håller tummarna för dig!!

Jag är med på tåget....Kul att höra av dig! Du verkar må bättre - verkar vara någon slags brytning där runt 60 dagar, eller?
Men - jag behöver konkreta råd från folk som har plåster-erfarenhet...Jag börjar känna att jag vill ha ett liv på semestern och ju längre tid jag håller på med plåster, desto mer skjuter jag ju upp helvetet som förmodligen kommer sedan...Eller? Kan man minska helvetet genom att trappa ner på plåster till ett minimum? Eller lurar jag bara mig själv?
Tycker jag har halvjobbiga abstinensbesvär redan nu, med 7 mg plåster...
Är det bra att hålla på länge med plåster? Eller, hur länge är bra?

Ang. johannesört vs. rosenrot: Johannesört är lugnande / rogivande / antidepp. Rosenrot verkar vara mer energigivande. Typ koffein/ginseng-stuk.

Personligen tror jag inte att jag får effekt av något av dem. Äter johannesört för att få placeboeffekt typ. Tjejer / kvinnor verkar få bättre effekt av rosenrot än män. En tjej jag känner beskriver rosenrot som bättre än sex. Mark Levengood tycker att det är bättre än kokain och borde vara olagligt. Själv märker jag inte ett skit...

Värt att testa.

Jag känner flera som brukar bota vinterdepression med 5-htp (typ länk nedan). Jag har bara fått en mild effekt av det. Vet inte hur bra det är att mixtra med serotoninsystemet.

Var på hälsokosten i dag och killen bakom disken påstod att man kan kombinera johannesört och rosenrot...
Såg också på innehållsförteckningen på rosenrot att 5-htp stod med...
En på sluta-röka-linjen sa att anisrot, dvs lakritsrot, kan hjälpa mot snus-sug...man tuggar på den då alltså...finns på hälsokost. Där fanns också Choice, i alla möjliga smaker. Det var någon, i någon annan tråd som trodde att de kursat, eller så var det något annat märke...

Hej!
I dag har jag varit snusfri i tre veckor! Är nere på 5 mg plåster och har någon slags ny tanke om att sluta med dem nästa vecka...här på forumet verkar de flesta vara emot plåsterbruk o tycker att man ska sluta tvärt. Jag är lite orolig för allt för kraftig abstinens, någon som kan råda? Hade egentligen tänkt köra med plsåter ett tag till och klippa ner dem till obefintlighet, liksom...

Grattis! Jag tror inte på att sluta tvärt. Med facit i hand skulle jag nog själv ha trappat ner i mer än en vecka för att undvika en del galenskap. Alla är olika, smaken är som baken osv.

Är du igång med rosenrot/5-htp/johannesört? Vissa säger att det tar ett par dagar innan man får effekt, så det kan vara bra att ha det som dämpare/filter/livlina/flytväst/nallebjörn. Själv tror jag att jag har fått effekt av 5-htp denna gång. Har känt lite extra vårkänslor.

Lycka till och glöm inte bort att det finns en hemsk massa digitala axlar att gråta ut mot här.

Jag står i vägskälet mellan att trappa ner/sluta tvärt. Har varit fri i 3 dagar (om man bortser från en liten portionssnus igår eftermiddag som var en del i min nertrappning). Men! Min tanke är att börja med lite plåster, och samtidigt har jag Onico? Hur smart är detta? Då kan jag lika gärna bara ta en snus om dagen? Menar ..halveringstiden är ju såpass lång ändå. Vill mest bli av med denna akuta yrsel jag har, jag kan inte arbeta. Så, frågan lyder: bör jag ta en snus om dan? /yrselpanna

Vägen till snusfrihet är nog olika för alla. Endel tycker ju att det är bättre att sluta tvärt. För mig var det bättre att trappa ner under några veckor... ibland funderar jag t o m om jag trapppade ner under för kort tid.

Det gäller kanske att försöka sätta upp rimliga mål utefter vem man är... Har man diciplin nog att kunna trappa ner så tror jag på den metoden. Annars så kan det vara klokt att strunta i prillan... Kämpa på!

Kim: Tack! Virtuella axlar är inte att förakta! Nej, jag har inte börjat med rosenroten än. Tänkte vänta med dem tills jag slutar med plåstren. Antingen funkar de eller kanske ger någon slags placeboeffekt...Känns dumt att börja med dem medan jag fortfarande har nikotin i kroppen...
Men jag ska trappa ner lite till med plåstren i dag, till 3,5 mg. I dag har varit en hyfsad dag.

Jag tycker att det är lustigt att den person jag blir en dålig dag, är den slags person som jag kan ha stora problem med att möta normalt...Jag blir tjurig, förutsätter att ingen tycker som jag, ingen tycker om mig, jag säger helt sjuka saker på möten som ingen förstår, och blir skitsur när ingen förstår vad jag snackar om....Märker att folk inte riktigt vet vad de ska säga/göra och då blir jag ännu mer provokativ...Tar allt, även beröm, som förtäckt kritik. Suck...Så nästa dag, som i dag, undrar man vad fan man höll på med igår...Och varför man inte kan SE att det är "nojjor" när man är i det.
Så tröttsamt.
Bodil, hur länge trappade du ner?

Jag kommer inte ihåg exakt hur länge jag trappade ner... Men 3 dosor använde jag... 72 snusar m a o. sista dosan var jag nere på 4 snusar om dagen och den räckte i 6 dagar. Men efter det så gick jag över till nikotintugummi i 1 v. Ibland funderar jag på om jag skulle fortsatt med min dos på 4 snusar lite längre. men å andra sidan så skulle jag förlängt plågan. Efter nicotin-tugummina började jag helt med nicofri snus... den har jag nu klarat mig utan under veckorna och köper den bara på helgen. Så numera tuggar jag vanligt tuggummi förbrilt. Men idag provade jag Ingefäran... och jag tycker faktiskt att det hjälper lite... Kämpa på!...

Samba,
Det här är ju din tråd, så jag frågar dig här.
Du har ju en viss erfarenhet av plåster. Hur dramatisk tyckte du effekten var när du gick ner från 7,5 till (vad det nu blir) 3,75 mg? Jag har just gjort det, men blir inte klok på om det jag känner är inom felmarginalen. Jag är i ärlighetens namn inte säker alls på effekten av plåstren - allting bara flyter, just nu.
Jag gissar att du redan skrivit om det någonstans, men orkar inte leta.

Det stod ju två inlägg upp...
Vad är det som pågår i skallen egentligen?
Nåväl, hur var dan?

Hyfsad, jag förstår...

Hej Vinceroo! Det är så roligt, man måste skratta, högt, åt den höga igenkänningsfaktorn av TOTAL FÖRVIRRING som råder här bland oss snus-slutare!

I dag har varit en riktigt bra dag...Min jobbarkompis berättade hur jag var i går...Med lite humor, ska tilläggas. Det var rätt intressant...Jag har varit på After work och känner inget sug efter snus, det är bara psyket som strular...men 3,5 mg får vänta tills i morgon, jag kör 5 mg i dag.
Jag tyckte att jag kände av skillnaden från 14 mg till 10 och sedan från 10 mg till 7 mg ganska tydligt. Men samtidigt är det svårt att veta,det var tredje veckan osv...Det som känns mest är i alla fall Den Totala Meningslösheten. Det är jobbigt! Det värsta med den är ju att även sluta-snusagrejen blir meningslös...Annars är det sånt jag skrev härovanför...

I dag gick jag från 7 mg till 5 mg och idag har varit jättebra. I går var förjävlig. Det är inte riktigt någon logik i det. Men jag klipper ju plåster också, kanske är ojämt fördelat över plåstret, ingen aning. Eller så njuter jag av gammalt, lagrat nikotin i dag...

Planen JUST NU är att gå till 3, 5 i morrn o sen hålla det tills jag känner mig hyfsat stabil. Sen KANSKE klippa dem också så att det blir..1,75 mg...Eller så slutar jag då.
Frågan är om jag blir hyfsat stabil, känns ganska mycket som varannan dag oavsett plåsterstyrka...Har i alla fall bestämt att den dan jag slutar med plåster ska jag vara i stugan, o sen stanna där tills det känns lite bättre. Det bara MÅSTE ju gå bättre att sluta från 3 mg/ dag än från en dosa snus/dag...
tycker man...

Ang. Den Totala MEningslösheten....Den känner jag ju inte hela tiden, då skulle jag aldrig orka. Jag vaknar med den vissa dagar, varannan eller var tredje, och så är den där till framåt kvällen. Då blir det bättre o jag kan känna att det inte är jag, det är abstinensen. Det är ju svårt att känna när man är i det.
När jag vaknar med den (Totala meningslösheten), då vill jag INGENTING. Tycker, känner, kan, har ingenting. Det är en tung känsla, tycker jag. Är lite rädd för att den ska ta över när jag slutar med plåstren. Så blev det när jag slutade röka för länge sedan..

Jag har ett sjukt stort behov av att skriva, märker jag..

Rädslan för DTMs (den totala meningslöshetens) ursprung delar vi. Jag måste också ständigt påminna mig att det är abstinensen som spökar, inte nödvändigtvis mina eventuella neuroser.
När man har influensa eller benbrott och sånt kan man oftas separera kropp och själ, och förhålla sig kanska distanserad till problemen. En sak som skrämmer med detta är att det är själen som angrips - mina tankar, och jag är totalt oförmögen att bedöma vad som egentligen sker. Det kanske är därför man har sånt behov av att skriva och berätta. Jag känner inte igen mig själv längre.

Ååå... jag bara håller med!... Jag känner inte igen mig själv... Totalt utan kontroll över känslor och tankar... Men jag tror att skriva är Väldigt bra... Kämpa på!...

och skriv på...

Ang effekt av att gå ner i plåsterstyrka, så tycker jag att det, förutom labilt humör, finns en tydlig fysisk effekt. Det här som många skriver om med myrkrypningar i armar o ben, jag får även "köldrusningar" i händer o fötter, stickande känsla i mun o hals, synrubbningar, yrsel. Men det har än så länge varit mest de två första dagarna efter nertrappning o yrsel mest på morgonen. Vaknar extremt tidigt när jag just trappat ner också.

och...just det. F o m i dag kör jag med 3,5 mg...
Och...har upptäckt att plåstren är olika stora beroende på styrka, så man kan köpa de starkaste o klippa ner dem själv, det är bara bullshit att det inte skulle funka. Tillverkarna gör ju uppenbarligen så också!

Kämpa på!!!... Jag håller tummarna för dig att det ska gå vägen plåstermetoden! =) Tack för ditt stöd...

Jaha...nu har det gått fyra veckor. I dag trappar jag ner till 2,6 mg plåster...Veckan har varit ok, men jag är riktigt otrevlig på jobbet. Det råder en ganska tryckt stämning där pga mig kan man säga. Känner mig också sjuk och sjukt trött framförallt. Har ingen lust med något alls...
Jag undrar vad de här svaga plåstren ger. Om en vecka har jag tänkt sluta helt, får se hur det går med abstinensen då.
Blir det för jobbigt kör jag plåster ett tag till.

Hej Samba som du skrev där i början att det enda man vill är att tiden ska gå så att man nån gång ska sluta känna ett sug, jag känner så plus en miljon andra känslor. Det deppigaste med känslan är att det inte känns som man lever här och nu. Man ser fram emot när man ska ha "slutat" så mycket så att man glömmer av att leva.

Så glöm inte av att leva alla ni !

http://www.medicallink.se/news/showNews.cfm?newsID=2106

läs detta, man är ju inte sig själv, med fejkade dopamintillsatser,

Ha - 30 dagar i dag!! Claude - det är inte riktigt lika illa nu som då jag bara ville att tiden skulle gå. Kan njuta lite också.
Men, nu har jag börjat gå upp i vikt - ATTANS!!! Humöret är fortfarande upp och ner och fortfarande har jag ett miniplåster, 2.6 mg...
Om jag har läst de flesta andra rätt är det nu det kanske blir jobbigare, man får väl bara ta en dag i taget...Nu ska jag ut och gå en hurt-promenad.

Samba:du vet väl om att man kan klippa ner plåstren i mindre och på då viset gå ner i styrka så spar man en hel del pengar också.Givetvis är det bra varva med Ingefära ''snuset'' också :-)

Grattis Samba,
Själv är jag 90 - njuter inte riktigt av det, eftersom mitt tinnitusliknande öronproblem är kvar sen en månad. Konstigt - kanske stressrelaterat eftersom hela organismen är under stark stress fortfarande. Har läst nåt om att tinnitus kan vara depressions- och ångestrelaterat, och nog har man vart deppig...
Någon som lidit liknande sumprtom?
Någon som stavar lika illa...

Jag har läst om och känner folk med stressrelaterad tinnitus. Det har säkert med det att göra, du är väl musiker också? Har du annars märkt någon förändring till det bättre? Hang in there!

Tja, i natt var första natten utan dessa loopar av svartsyn och självförebråelser, så min SSRI-medicin börjar väl efter 3 veckor så smått ta över nikotinets roll. Annars är tillvaron bara en evig väntan på att "tinnitusen" skall ge sig.
Jag är sångare, så du kan förstå att det är enerverande och paralyserande. Det bara dånar i skallen när jag försöker arbeta.

Tommy: Jag klipper ner plåstern. Det är inte så mycket kvar att klippa i nu, på torsdag tänkte jag testa att sluta, med reservation för ändringar...Alltså, blir det för svårt åker plåstret på ett tag till.

Vinceroo: Usch - det låter riktigt jobbigt...det kan ju också i sig vara ganska ångestskapande att det dånar konstant i skallen. Hoppas att det ger med sig. Vad sjunger du? Själv spelar jag slagverk i ett stort batteri, så även om det brusar en del i mitt huvud så blir det totalt överröstat av trummorna.
För en del funkar det med "kontrasttoner", att man medvetet sätter till en annan ton, eller ett annat ljud/brus, för att dämpa det egna ljudet. Låter konstigt, men en del har det bättre av det.
Men, var det en speciell situation som utlöste "tinnitusen" eller kom det smygande när du slutade snusa?

I dag har jag haft något underligt behov av att spotta ur mig fula ord (tänkte lite på ADHD-tråden). Jag har svurit som en borstbindare på mina barn och framförallt på en butiksinnehavare som (har det visat sig) har sålt cigaretter till min 14-åriga dotter. Usch.
Jag kände att alla aggressioner for ut inom loppet av 10 sekunder när jag stod i affären med min, under tvång medföljande, dotter och skrek och svor åt mannen bakom disken. Som hade mage att försöka få min dotter att säga att hon tog fel. Som hade mage att försöka fjäska med mig. AAARRRGGGGHHHH! Åkte hem därifrån sedan, som ett åskmoln. Var tvungen att ringa någon och fortsätta svära, skickade också ett mail fullt av svordomar...och nu har all luft gått ur mig...

Jösses...tänk om man kunde få sådan kraft riktad åt lite trevligare håll och på beställning.
suck...

Samba,
Jag kan lova dig att det inte blir lättare av att jag sysslar med opera - som tenor dessutom...
Vilket batteri spelar du i?
Jag har tidigare upplevt den här sortens 'tinnitus' (Citationstecknen eftersom jag upplever det mer som ljudförvrängning och överdriven förstärkning av vissa frekvenser. När min fru sjunger mycket svagt med massor av huvudklang - om du vet vad jag pratar om - är dånet i skallen outhärdligt)någon enstaka gång, och då i samband med stark stress. Den här gången kom det smygande efter 5-6 veckor. Det hänger lite ihop med något jag förknippar starkt med nikotinsug, nämligen rysningar och nackhår som reser sig, och därför tror jag starkt på stressrelaterat. Hoppas det i alla fall - tinnitus är döden i mitt jobb.
Jag har dessutom känt att jag medvetet valt att inte låta mina aggressioner gå ut över min omvärld - vis av tidigare försök. Kanske har det inneburit att jag vänt energin inåt och blivit mer än lovligt självdestruktiv. Jobbar nu efter den teorin. Ibland rinner det i alla fall över, precis som du så målande beskriver. Väl är väl det.

Starkt att klara av att hålla aggressionerna på plats. Där är jag inte ännu... Vad är SSRI-medicin?
Jag funderar på att fortsätta med "vanliga" plåster sen....för att kanske inbilla mig någon slags placeboeffekt. Känns som att jag har skapat en ritual kring att sätta på plåstret på morgonen, det blir konstigt att inte göra det.
Är jag helt rubbad? Beroende på Salvequick...

Jag funderar på en annan sak också. Det är det här med 3...Min tredje vecka var också rätt tuff, som för så många andra, trots att jag använder plåster. Undrar om min 3:e månad blir lika jobbig, trots att det inte är min tredje månad utan nikotin (eftersom jag har haft plåster)...Det är ganska spännande tycker jag....
Någon som har erfarenhet av detta?

Ja, Samba. 3-regeln slog till med full kraft för mig i början av månad tre. Det var bara några dagar, max en vecka, sen flöt resten av månaden förbi enkelt.

Nu ser jag med spänning fram emot år 3. Efter det borde det vara lugnt ett slag.

Samba,
SSRI står för serotoninåterupptagshämmande preparat, vilket berättar om vad antidepressiva mediciner gör. Jag tar dem för att det blev för tufft, helt enkelt. Jag ville heller inte ta något nikotinhjälpmedel, kanske överkaxigt. Sömnlösa morgontimmar...
Det känns nu som om det går åt rätt håll - om än långsamt. För mig var som du förstår 3e månaden vidrig. Hoppas du och alla ni andra slipper sånt.

Hjälp - ÅR 3, det känns långt bort...Jag tar en vecka i taget, men jag är helt klar över att jag aldrig igen ska snusa eller röka.
Jag tycker att det är en jättebra plan att använda medicin om det blir för jobbigt. Jag ångrar verkligen att jag inte gjorde det förra gången. Blev erbjuden det då, men den gången kändes det som att det skulle vara värre än att börja snusa. Det ångrar jag nu. Jag tror att det är bättre att se medicin som en tillfällig hjälp, dessutom blir man inte beroende av medicinen på samma sätt som av nikotinet....Medicin är min plan också, om det ballar ur...och terapi om det skulle behövas...;)

Det är lustigt att det är så olika för folk att sluta snusa. För några få går det jättelätt...Jag får en känsla av att de som inte drabbas av den här depressionsgrejen har svårt att förstå hur det kan bli. Jag tror inte att man kan styra "hur det går" så mycket, med positiva tankar osv. Jag tror att det faktiskt kan utlösa depression för en del människor, och det ÄR ju svårt att styra när man är i det...

Men jag tror också att det kan vara väldigt olika hos samma person, från gång till gång. Än så länge känner jag inte igen något från förra gången jag slutade. Allt är annorlunda den här gången.
Respekt åt alla er som står ut, trots depression och ångest och annat, genom tredje veckan, tredje månaden osv...Jag hoppas att jag fixar det lika bra...
Jag är som besatt av att skriva på detta forum!

Nu skall jag vara lite tråkig....Alltså det här med tre (3) verkar lite för magiskt för att passa min torra trista naturvetenskapliga livsfilosofi..

Säkert kan det vara så att tre veckor och tre månader kan var svåra perioder pga om kemisk ombyggnations i hjärnan...men att 3 år eller 333 dagar etc etc skulle innebära värre besvär köper jag helt enkelt inte. I sådana fall tror jag snarare det rör sig om en självuppfyllande profetia när dag 333 närmar sig. Dvs att man "känner efter" alldeles för mkt dessa dagar.

Men som sagt detta är bara vad jag TROR. Och alla får tro vad de vill :-)

Håller med Jess. I mitt fall slumpade det sig så att 1:a veckan var Hell itself och 1:a månaden nästan osannolikt jobbig, sedan dog smärtan ut. Tror ändå inte på något sätt att siffran 1 har talat till mig...

Nu när jag tänker efter...1:agången jag slutar snusa, hmm...spooky

Nä, gå och lägg mig nu, seså!

Hej alla!
Dags för min veckorapport. I dag har jag varit snusfri i fem veckor, och i går la jag av med nikotinplåstren.
Det känns skitbra. Har knappt känt någon abstinens, det var ju en så liten dos på slutet. Jag vet, man ska inte ropa hej osv, men ändå! Nu åker jag ner till stugan i några dagar.
Glad påsk!

Hej igen...
Sex veckor har gått och en dryg vecka utan plåster. Det går fortfarande bra.
Men jag insåg för sent att det kanske inte var världen bästa plan att sluta med plåster och byta fönster på torpet samma helg, det blev rätt jobbigt...särskilt för min sambo. Sov dåligt första fyra nätterna men det har släppt nu.
Annars...De jobbigaste symptomen nu är att jag är så jxxxa svullen i hela kroppen, magen är som en vätebomb och min duktiga kost-plan har gått åt skogen (= jag trycker i mig godis och bullar på kvällarna).
Jag tror att rosenrot funkar grymt bra för mig. Känner mig glad och pigg. Är än så länge helt förundrad. Jag går hela tiden och väntar på att "det stora helvetet" ska slå till.

Det är kanske det som är rätt taktik att
inte ha för stora förväntningar och
ta en dag i sänder.
Jag tycker det blir sakta men säkert lite
bättre dag för dag och nu när jag fått
uppleva lite av den frihet det innebär
att inte vara slav under denna last är jag
mycket motiverad om det kommer svårare anfall.

Okej...49 dagar i dag. 7 veckor alltså, och två veckor utan plåster. Jag måste säga att det än så länge, fortfarande går jättebra. Inget av det jobbiga jag förväntade mig har inträffat. Jag har nästan inte haft någon abstinens, om jag jämför med hur det var förra gången.
Det är lite konstigt att det kan vara så otroligt olika för samma person, från gång till gång. Men det är ju lite hoppingivande för dem som haft ett helvete o gett upp denna gång. Nästa gång kan bli mycket lättare...

Det som är jobbigast är;
Magen - konstant sug, pruttig, mm
Humöret - känner själv hur jag provocerar mina kollegor på jobbet. Irriterad sur, varvat med jätteglad. Apropå jätteglad så äter jag Rosenrot och vet inte om det har med saken att göra...
Vikten - har gått upp 3 kg, vill inte gå upp mer.

När man kollar runt här på forumet verkar det som att tiden mellan 70 - 100 ca dagar är rätt jobbig för många...Ni som haft det så, har det gått över nu??
Jag är i alla fall grymt stolt över mig själv

Bravo, Samban - var mer än stolt!
Rosenroten skall man nog inte underskatta.
Jag mår bättre och bättre - på tiden, tycker jag.

Tack Vinceroo! Nej, rosenrot är nog faktiskt riktigt bra...En annan positiv effekt (ialla fall om man kan behärska sitt alkoholintag) är att jag är mycket mer partybenägen...När jag snusade blev jag trött o ville hem o sova efter 2 öl...Var alltid den som gick först hem från alla fester, en riktig partypooper. Det var i och för sig helt okej, men jag har saknat att orka släppa loss lite. ..Nu kan jag dansa hela natten lång, nästan. Kul!

Tjohooo - 56 dagar och dryga tre veckor sedan jag la av med plåster...
Jag håller med Mark Levengood om att rosenrot är bättre än kokain - fast jag har aldrig prövat kokain...Men jag mår riktigt, riktigt bra i alla fall. Jag mår faktiskt bättre än jag gjorde när jag snusade och det känns ju sjukt osannolikt att det är så, men - så ÄR det. Jag känner mig frisk och stark i kroppen, har mer livslust och lust över huvudtaget. Jag har dippar o dagar som är klart nikotinrelaterade, men på det stora hela mår jag skitbra.
Det enda som går åt fel håll är vikten - men det får vara värt det just nu. Att magen fortfarande är som en vätebomb känns också ok så länge psyket har det fint! Faktiskt. Jag mullrar på....;)

Ja, här är jag igen... Nu har det gått 63 dagar sen jag slutade snusa och fyra veckor sen jag lade av med plåstren.
Det är faktiskt fortfarande riktigt bra...Känner också att humöret är bättre och stabilare, är lite trevligare på jobbet.
Jag mår bättre nu än när jag snusade och känner mig mycket mer närvarande. Sa till min kollega i dag att jag faktiskt inte en enda gång har känt något större sug efter att stoppa in en prilla...inget svid under läppen. Däremot röksugen och partybenägen.
Jag kör fortfarande rosenrot och väntar fortfarande på att det ska bli jobbigt...fast, det kanske inte blir det.....?.....?
Jag trodde aldrig att jag skulle må BÄTTRE nu än när jag snusade.
Ha en fin helg!

Ja du Samba Sambero. jag är lite avis på dig eftersom vi har haft lika långt snusavslut. Du har dock kört med substitut några veckor medans jag nollade nikotinet abrupt. Jag mår förträffligt mycket bättre efter snusslutet förutom några enstaka timmar, ibland enstaka dagar av lätt håglöshet. Jag känner att det släpper mer och mer och dagarna blir mer njutbara men man vill att det ska gå snabbare.
Jag kör min andra kur rosenrot(totalt 60 tabletter)och det ger med all sannolikhet en extra spark i baken.
Jag har ju ändå tryckt in prillor i två decennier
så man behöver väl lite tålamod.
Samba, hur länge snusade du?
Parta rikligt men ge f-n i giftpinnarna!
Det gläder mig att höra om dina framgångar och jag tror att det kommer att gå galant för dig.
Gonatt!

Stålmannen; jag snusade i tolv år, hade dessförinnan slutat röka ett år tidigare efter att ha rökt i 13 år. Så, på 25 år hade jag ett års nikotinuppehåll och det året var helvetiskt. Jag mådde så dåligt att jag faktiskt nästan ville dö. Livet var helt meningslöst, men jag kopplade inte i hop det med nikotinet förrän efter nästan ett år. Då började jag snusa och all meningslöshet försvann...
Så du fattar att jag är förvånad att det går så bra!
Jag tänker fortsätta med rosenrot, länge. Vare sig effekten är verklig eller placebo så funkar den för mig! Partandet får jag tagga ner på , magen blir helt sjukt kass av all nattamat som jag okontrollerat stoppar i mig efter partandet....Lycka till du med, det kommer att gå bra...

Men hallå Samba!?
Så under det ditt ettåriga nico-uppehåll så mådde du så risigt så att du trånade efter ättestupan?! Hade du möjligtvis inte någon liten "livskris" av något slag som förstärkte detta, plus att du inte hade riktigt rätta motivationen för att sluta med ciggisarna?
Jag kan nu fortfarande känna denna meningslöshet som dock trappas ner undan för undan(tror jag).
Kan den verkligen vara så påtaglig efter så lång tid som du beskriver?
Härligt att det knallar på så bra för dig denna gången. Det här fixar vi!!

Faktiskt så var det så...jag tror att niko-slutet utlöste en livskris den gången, var yngre, mer oförberedd och hade en helt annan livssituation....Det sjuka var ju att efter ett dygn med snus ville jag leva igen...Jag tror att nikotin är otroligt bra på att dämpa olika symptom...och att när man slutar för "tvärt" så kan det komma en massa bieffekter, som det liksom blir rundgång i...Om man har riktig otur...
I går tryckte jag i mig 14 stycken kanelgifflar. Fjorton....

...och du undrar varför du är uppsvälld? :)

Det konstigaste av allt är väl att magen vissa dagar fixar att bryta ner 14 kanelgifflar, men andra dagar ballar ur av ett äpple.....

I dag är det 70 dagar - jippi! Det är lite pondus i sjuttio tycker jag. SJUTTIO. 70.
Sjua. Nolla.

Bortsett från det känns det inte riktigt lika kul längre, har kommit på mig själv många gånger den här veckan att bli sugen på en snus, eller att jag har famlat efter en dosa, eller tänkt tanken "och nu ska jag bara ta..." Jag försöker distrahera mig så mycket jag bara kan...Tror att det handlar om att det nu har gått en tid och börjar bli vardag, jag är inte lika "ny" och "fräsch" som ickesnusare, folk börjar tröttna på att säga "Wow, du är duktig" osv...

Jag är också skit-trött på att vara så viktfixerad, som jag har blivit sen jag slutade snusa(...Parallellt med mitt kanelgiffel-hetsätande, eller godis eller vad som nu råkar finnas till hands när det oslagbara begäret sätter in.)...Blä.

Nu börjar den beryktade fasen 70-90 dagar som ska vara den sista höga tröskeln. Efter det så ska abstinensen klinga av successivt.Just idag kan jag känna lite extra "oro" men inte något speciellt sug under läppen. Jag känner mig stark fortfarande och klappar mig själv på axeln.

För åtta år sedan då jag sist gjorde ett snusuppehåll på 7 veckor och sedan stoppade in en efterlängtad prilla, njaaaeeee, det var ju inte gott! Kanske först efter 10 prillor. Sedan var man ju tvungen att snusa ikapp det man hade missat under sju veckor.

Det som är så oerhört skönt är att hjärnan nästan har återhämtat sig när det gäller skärpa, närminne och lugn.

Jag är fri!!!!

tjena.
intressant att följa din kamp mot snusets bojor. efter att ha hängt på den här sajten nästan varje dag sedan jag slutade tvärt förra veckan får jag intrycket att alla mår skit första tiden oavsett om de trappar ner eller kör den kalla kalkonen.
eftersom de flesta som snusar gör det större delen av sin vakna tid borde inte nikotinberoendets styrka variera särskilt mycket mellan människor som snusar. min slutsats blir därför att det är det psykologiska beroendet som är det värsta man kämpar mot. nikotinet är berorendeframkallande, visst, men det är snusets funktion som snuttefilt som är den verkliga boven. det är därför behovet av att prata om snusande med andra är så stort tror jag. och då funkar verkligen den här sajten, eftersom andra i ens omgivning snabbt tröttnar på det eviga tjatet. nåväl, lycka till och fortsätt i samma stil.

Fredag igen...det har gått 11 veckor nu. Nu är det ju inte lika kul längre. All min tidigare kraft (som jag trodde var en positiv effekt av att jag slutat snusa) är som bortblåst. Jag har ersatt nikotinbehovet med något slags sjukt godisbehov. Så fort jag får en chans äter jag hysteriskt vad som finns till hands, tills jag slocknar i soffan...Hur härligt är det? Jag pratar knappt med min sambo längre. Sen vaknar jag på morgonen med sjuk ångest...Jag som var så himla "duktig" och slutade med allt onyttigt en månad innan jag slutade snusa...Those days are over, kan jag ju säga.
Så nu måste jag ta tag i mina ätstörningar i stället. Vad ska man göra? Hur ska man komma åt själva problemet, eller går det inte? Är det så att man måste ha en "drog" eller en konkret belöningsmodell (snus, godis, alkohol). Jag vill inte! Usch.
Förresten var jag nere i stugan och såg fönstret som jag bytte samma helg som jag slutade med plåstren. Det är helt snett, panelen också. Det ser ut som ett tecknat hus...

Kom igen nu samba!
Det blir snart bättre igen.
Vi skall ta oss upp till 100 dagars strecket.
Kämpa på.

Samba. Vet inte men jag är rädd för att man slår på/underhåller abstinensen så fort man gör något som går på det "ätkopplade" belöningssystemet (koffein, alkohol, socker). Supertrist. Vet inte vad man ska belöna sig själv med då. Shopping?

Silverfisken - jag tror stenhårt på det du skriver...problemet är att jag redan åkt dit på att äta....känns som att det handlar om stenhård kontroll. Hela tiden. Det är jättejobbigt.....

Kaffe är ok dock...

samba: Ät nötter. Antingen istället för godis eller innan.

Pistagenötter, cashewnötter, jordnötter, valnötter eller mandel (nästan nöt). Jättegott.

På så sätt får du inte samma blodsockerrusning / kick av godiset.

Alternativt att du försöker att äta godis endast efter en måltid.

Hej igen.....jaa, nu har det gått 12 veckor....Känns halvkul. Är inte snussugen, men deprimerad och konstant gråtmild/godissugen.
Usch

Fredag igen och dags för veckorapport...När jag läser om alla nya slutare så tänker jag att det har ju blivit mycket, mycket bättre. Jag var helt hysteriskt speedad i början...

Men de sista två veckorna har varit riktigt jobbiga, något som kulminerade förra onsdagen när jag o min familj hade varit på bio och jag liksom blev kvarglömd på stan och gick GRÅTANDES hela vägen hem...., då var man inte stor. Usch. INGEN vill ha MIG....

Nu har jag varit i väg och spelat i några dagar och allting känns mycket bättre. Jag har beslutat mig för att strunta i mina viktnojjor och äta precis vad och när jag vill. Så får jag ta det sedan.
Jag har också slutat med rosenrot. De funkade jättebra i början, men nu är den effekten borta.

Summan av kardemumman, jag har det rätt ok efter ett par helvetesveckor, men är konstant sugen på "något". Undrar om det någonsin går över?

Jag måste hålla med om att även jag haft
en väldig jobbig period sista 2
veckorna.
Jag reste utomlands på semester förra tisdagen
på en vecka och redan på planet kom den där
litenheten fram och saknade snusdosan som
alltid varit med på alla mina resor tidigare.
Det fortsatte mer eller mindre hela semester-
veckan och tur vad det väl att det inte gick att
köpa snus där.Jag har varit aktiverad som bara
den när ångesten varit stor och nu när
jag kom hem häromdagen har det blivit bättre
men fy vilken pärs det har varit.

Hej igen. Bullen, hoppas du mår bättre nu. Nu har det gått.....14 veckor, 98 dagar. Om två dagar fyller jag 100! Jag mår mycket bättre nu, det känns ungefär som innan jag slutade snusa. Fortfarande ett konstant sug efter "något", äter som en häst och har gått upp 3 - 6 kg (vet inte riktigt vad jag vägde innan). Men psyket är mycket bättre. Har börjat kunna läsa igen och är inte riktigt lika självömkande...
Det känns ju skönt...
ha en skön solig helg allihop!

Jag känner även ett konstant sug att
ha något under läppen så som russin
eller ingefära från morgon till kväll.
Har även en ökad aptit så vikten har jag
försökt hålla bra med ökade motionsaktiviteter.
Långa raska promenader samt simning.
Har ju hållt på i över 30 år så får säkert
räkna med svåra perioder ett bra tag till.
Trevlig helg.

Ja, så var det fredag igen...JAg har varit snusfri i över 100 dagar - Hurra, Hurra, Hurra! Nu börjar de positiva effekterna göra sig gällande. Jag kan känna tydligt att blodcirkulationen är bättre. Konditionen är fantastiskt mycket bättre, pulsen är riktigt lugn och fin...En annan sak som blivit mycket bättre är sexlusten. Hurra, hurra....
Hyn är nog också bättre om jag tänker efter lite...
Jag har inga som helst problem med att dricka alkohol och vilja snusa, tänker inte på det då överhuvudtaget. Däremot vill jag tugga på något hela tiden...

Mentalt är det också bra nu, det enda som är svårt är att jag blir mycket mer arg och mycket mer plötsligt arg, framförallt på mina tonårsbarn. Någon som har erfarenhet av detta? Jag och min dotter ryker i hop hela tiden....

och förresten - ps till Bullen o Stålmannen - grattis till era 100.
Vinceroo hur går det för dig?

Samba: jag instämmer med dina positiva effekter förutom att jag inte har haft något behov av att tugga på godis eller käk. Däremot kan jag någongång få för mig att tugga på en plastsked eller tandpetare. Billigt och inga kalorier.
Måste berätta...häromdagen var jag på ett kundbesök och blev så jäkla snussugen samtidigt som jag kände en märklig huvudvärk och trötthet i 3 timmar. Två starka koppar kaffe och ett febrilt tuggummituggande räddade mig. Dagen efter var jag på ett nytt besök och hade inte minsta sug.
Dessa hjärnspöken kommwer dock väldigt sällan och jag vet att de är lätta att hantera.
Grattis till er också, Samba och Bullen.
Tänka sig...100 dagar!
Fy fan vad vi är bra!!! Tra la la laa

Samba,
såg häromdan att du passerat hundra. Jag gläds att du dessutom verkar ha överlevt den hemska 3e månaden - och med den äran! Grattis.
Själv har jag små chackningsperioder - men inget mer än krusningar på en annars numera lugn yta. Dina tonårsbarnsproblem kan - översatta till mina förhållanden - motsvara att jag numera har mycket lättare att sätta tydliga gränser. Detta är helt nytt och naturligtvis ovant för min omvärld. Så även för mig och det gäller att se klart på vad som är vad.

Hej igen!
Nu har det snart gått fyra månader. Det går fortfarande rätt så bra, även om alla "nya" rutiner - första midsommaren utan snus mm, är jobbiga. Sen äter jag nästan hela tiden, fortfarande. Men jag försöker att inte bry mig om det.
Jag undviker fortfarande personer som är "energi-krävande", orkar inte riktigt med det längre, förut kunde jag sitta o lyssna på folks bekymmer och hålla med om det mesta, med en snus i munnen. Sånt orkar jag inte längre och några av mina vänner tror att jag är arg på dem. Jag orkar faktiskt inte ens kommentera det, det får bli som det blir.
Jag kan också bli mer förbannad på folk som inte vill ta tag i saker för att de är konflikträdda osv. Men, faktiskt så känns allt det där rätt så bra, och kanske som saker jag borde ha tagit tag i för länge sen...Jag tror det var Kudden som skrev om just det...
Annars....jag är nyfiken på vad veteranerna har för minnen, alltså de som varit snusfria i ett år och ännu mer...Jag föreställer mig att det ständiga suget man går omkring med borde lätta, NÄR GÖR DET DET????? Skulle vara kul att höra mer från veteranerna!
Ha en fin vecka alla grymma människor!

Hmm, har inte riktigt något att säga, men jag har bestämt mig för att använda den här "dagboken" en gång i veckan, i alla fall det första halvåret...så..tiden går fortare och fortare, den här veckan har varit som förra ungefär.
Mina problem med tonårsbarnen har säkert en del att göra med att jag sätter tydligare gränser, men jag tror också att jag är mer lättprovocerad nu.
Nu vill jag bara ha semester. Jag är så trött på att jobba! Lite värme hade inte varit dumt heller.

Tjena Samba.
Det går oförskämt bra för mig eftersom suget och abstinensbesvären kommer mycket sällan. Faktiskt så har godis- och matsuget minskat rejält sista månaden vilket visat sig positivt på vågen.

Jag känner också att jag är något mer lättprovocerad och lättirriterad men har samtidigt närmare till skratt och njuter mer. Visst är man mer "på" numera.

Jag känner att jag gjorde helt rätt när jag slutade.

Tråkigt med ditt frossande, irritation och ständiga sug. Men håll i detta nu. Det blir sakta bättre!

Varför hör inte veteranerna av sig om dina funderingar?

Sista dagen på jobbet innan semsetern! Jippie! Mitt mål när jag slutade var att jag skulle vara i hyfsat mentalt skick till semestern, räknade med tre månader efter plåster slut och slutade 2:a mars. Hyfsat skick....det är jag faktiskt nu. Jag är till och med rätt så trevlig för det mesta. Jag är fortfarande sugen på något nästan hela tiden och har ett "hål" i magen, men det är inte så stort längre....

Jag hoppas att det går att bli en hel och lugn människa utan snus och att också det här suget ger med sig så småningom. Jag ska läsa den där Allan Carr boken i sommar, om jag nu kan - för böcker kan jag fortfarande inte läsa, om det inte är ett nytt kapitel på varannan sida, fristående, stor stil och väldigt okomplicerad handling.

Jag önskar att mitt sötsug också minskade, men det kanske kommer....Försöker förlika mig vid tanken på att vara lite större, men det är nästan det svåraste av allt.

Tadam! Här är jag IGEN!!! Har varit borta ett tag och de senaste dagarna roat mig med att läsa alla nya inlägg. Och alla nya slutare. Det smärtar att läsa om första-dags-våndorna, men man vill gärna säga; det går över, det blir bättre. En stor del av det jobbiga låg för min del i en förväntan om att det skulle bli skitjobbigt. Ja, plus humörsvängningar och sådant då...Men de har faktiskt blivit bättre nu, jag tror att jag är ungefär som innan jag slutade snusa fast lugnare inuti...

Jag har nog haft den bästa semestern någonsin, rent humörsmässigt och faktiskt bara känt mig sugen på snus någon enstaka gång. Jag har läst halva Allan Carr boken och instämmer än så länge i det han skriver, men fixar inte riktigt den äppelkäcka stilen (tycker jag, förlåt alla som tycker annat)Ska försöka ta mig igenom den ändå, kanske ändrar mig.

Välkommen tillbaka!
Håller med dig om att Allan Carrs bok "Äntligen icke-rökare" är lite väl....amerikansk, skulle jag villa säga. (Fast han är ju från england)

Hur som helst, jag tyckte den var väldigt inspirerande. Fast jag bryter mot hans metod genom att använda substitut har jag kommit till insikt om hur korkat mitt beroende egentligen är/var.
Däremot förstår jag inte alls hur han kan förneka att det är en vana som är svår att bryta. Han menar ju att det är enbart ett beroende.

Har inte läst boken men anser att det
är tvärtom för mig.
Det var lättare knäcka beroendet än vanan.
Det är inte beroendet som är svårt idag
utan vanan.

Jag ska ge boken en chans till...men, faktum är att jag inte känner av vare sig beroendet eller vanan längre. Faktiskt, om jag ska vara ärlig, så har det jag känt hela vägen mest varit psykisk instabilitet och ett allmänt sug efter "något". Jag har inte heller haft några problem med att dricka alkohol, blir inte mer sugen på snus då. Jag har aldrig börjat med onico eller ingefära, vilket jag tror varit helt avgörande. Om det är svårt att bryta vanan eller inte vet man kanske inte så länge man fortsätter att underhålla vanan, genom att fortsätta stoppa in något under läppen? Det suget tyckte jag försvann på några dagar...Någon skrev också någonstans att man lurar kroppen med onico - den tror att den ska få nikotin och så kommer det inget - dubbelt jobbigt...
Jag vet inte. Alla är ju olika och behöver göra på olika sätt. Men det kanske tröstar någon att jag säger att jag inte känner av något särskilt nikotinsug längre...

Det som är tråkigt är att jag väger fem kilo mer än min gamla "maxvikt". Men det är nog det enda. Jag försöker gilla det.
Just nu är jag inne i "fascist-perioden" Jag tycker att alla som snusar/röker är "skitäckliga", att det ser äckligt ut och luktar illa. Det är ganska skönt....

Bullen: snart är det ett halvår!

Hej samba

Kul att du fortfarande står ut! Grattis grattis grattis.

Du får gärna se ner på mig om du råkar se mig på gatan. Det är jag värd. :-)

Har sparat min semester och reser utomlands
idag för att bli borta 2 veckor.
Jag kommer om allt går bra fira halvårs-dagen
utomlands.
Jag skall gå in på något internetcafe då och då
för detta forumet betyder mycket för mig.
Kämpa på nu allesammans.

Kim: Kul att "se" dig här igen! Jag har inget behov av att se ner på dig på gatan, du var min stora inspiration i början! Lycka till nästa gång....Jag tror att det kommer att gå bättre, fast om jag får lägga mig i så skulle jag skippa ciggen...Men som sagt, var och en har sin egen metod...
Jag har det ok, men det är mer upp och ner än innan jag slutade snusa, större svängningar (De senaste inläggen har varit i "uppläge") Har just varit i London en vecka och faktiskt mest mått skit hela tiden...Nu behöver ju inte det vara snusets fel, men man märkte inte lika mycket om man mådde dåligt som snusare, eftersom det är en drog....
Bullen: Det här forumet har betytt jättemycket för mig med, och gör så fortfarande. Det är ett nytt beroende!!
Ha en skön semester

Har varit utrikes snart en vecka men inte
tankt pa snus en enda gang men forra gangen i maj
som jag var utrikes var det svarare.
Firar snart 1/2 ar.

Häromdagen firade jag halvår!! Hurra, hurra!!

I måndags ringde min pappa, som har viktstörningar, eller kroppsfixering av något slag. Han ska alltid påpeka folks (mest kvinnors) vikt. Första gången han träffade min brors, helt normalviktiga fru sa han "Du skulle behöva gå ner 15 kilo". Trevlig gubbe!

Jag har inte samma "långa" stubin som förr. I måndags när min käre far ringde och jag berättade att jag haft ryggskott sa han att det beror på att jag har blivit tjock nu. Då får man nämligen ryggskott.
Jag har gått upp ca 5 kg sen jag slutade snusa. Två tredjedelar av dem sitter under midjan, skulle jag tippa.
Det tog en sekund, sedan sa jag "Hejdå pappa" och la på luren.
Ha! Det har jag velat göra i flera år. Jag är nämligen alltid för smal eller för tjock. Efter 10 minuter (!!) ringde han upp igen och bad faktiskt om ursäkt.

Det var så himla skönt....
Annars har det varit mest lågvatten de senaste veckorna....40-årskris tror jag, snarare än snuskris. Använder detta forum ändå!
Trevlig torsdag alla!

PS: Kim - har du bestämt nytt datum?

Har kommit hem igen efter min utlandssemester
nu och även jag har passerat halvåret.
Har klarat mig HELT utan något under läppen
samt inte saknat det ett dugg.
Det går mot mörkare tider nu och vintern kommer
så småningom men vi kämpar vidare mot nästa mål.
P.S Samba!
Vad spelar några kilon extra för roll i detta
läget när vi kommit så här långt och förresten
så finns det ingen som är perfekt.D.S

Nej, kilona jobbar jag på att inte bry mig om. JAg är fortfarande inte överviktig på något sätt. Det är bara det att jag går igång på vissa saker, detta är en av dem. Vikt är ett så laddat ämne...

Det är annorlunda utan snus, man måste liksom TA alla känslor. När man snusade kunde man låta bli att plocka upp dem genom att ta en snus i stället.
Jag föredrar att leva i mina känslor, men det är en jobbig omställning ibland.....Måste hitta strategier som funkar.
De senaste dagarna har jag varit arg hela tiden. Men jag tror inte jag ska skylla det på snusabstinens, det här är mer ett gnällforum för mig tror jag. Det är skönt att ha någonstans att gnälla av sig, där alla går/har gått igenom samma grej.

Visst har man närmare till känslorna numera. Gillar verkligen att befinna mig i ett permanent Falling Down-stadie. (Michael Douglas karaktär måste befunnit sig i en slutasnusa-period). Kan nästan tycka lite synd om alla långsamma och/eller dryga kassörskor som drabbas av mig.
Detta plus att jag är mycket piggare nuförtiden gör mig ganska orolig. Vad f-n var det jag stoppade i mig i nästan 16 år? Varför berättade ingen? ¤*@-la Swedish Match, måtte @$$%#"## ta er!

Tänk er alla ungdomar som börjar snusa nu....som inte har någon aning om vilket gift det är. Det fattar man ju egentligen inte förrän man sitter där med abstinensen. Någon (?) borde dra igång en jättekampanj mot snus!

Ja, i mitt område har jag helt spontant, genom abstinensbeteende, dragit igång världens kampanj. Jag har polisanmält flera affärer för att sälja tobak eller folköl till minderåriga, jagat tonåringar med ölkassar, ringt ungarnas kompisars föräldrar osv...jag går numera under epitetet "Mamman Från Helvetet". Butiksinnehavare duckar när jag kommer...Skräcken lyser ur ögonen på ungarnas kompisar när de ser mig på gatan....
Nä, riktigt så illa är det inte, men nästan. Tre x pubertet och snusabstinens inom samma 80 m2...

Hehehe...verkar som om du har annat att tänka på än snus i alla fall =) Helt rätt tycker jag, kör på bara, ska helt klart följa ditt exempel om tillfälle ges!
Tre tonåringar hemma? Fyyyy - jag har en och det räcker mer än väl... Grattis till att du har klarat 194 dagar - låter smått otroligt. ;)

Eller hur?

Go kväll Samba
Festligt att höra om dina stora framsteg.
Din pappas viktkommentar var lite onödig men ursäkten kom snabbt.
Jag har TVÅ tonåringar plus att jag slängde snuset 4 månader efter separationen från min fru, när jag mådde som sämst. Jag tänkte - lika bra att ta all skit på en gång! Fattar knappt idag hur jag kunde resa mig från bottenträsket men vi människor har väl en överlevnadsinstinkt.
Har mött en ny kärlek sedan några månader och hon är jäkligt tacksam att jag inte snusar -"Det ser så snuskigt ut", säger hon.
Som du vet, så har jag lyckligtvis ingen abstinens alls sedan lång tid tillbaka.
Faaan Samba, du, bullen o jag har fixat dryga halvåret!!! Tjohooooooo!

Samba,
missade en stor milstolpe.
Grattis till de 200!

Tackar tackar Vinceroo...Hur går det för dig?
Stålmannen - Grattis till kärleken, skönt att inte behöva lägga ut sin snus varje gång man ska pussas!

Min far var här och bet sig i tungan under de timmar vi satt i köket o fikade. Jag blev pubertal igen och åt säkert tre kanelbullar, jättelångsamt bara för att provocera.
Han klarade det i alla fall. Skönt. Kanelbullar är ju inte det äckligaste i hela världen heller...

Förresten - apropå kanelbullen, var är Bullen?

Här är jag.
Har precis kommit hem efter ett sim-pass
direkt efter jobbet.
Jag närmar mig den viktiga milstolpen
nu och det mesta känns bra.
Dock inte nöjd med viktökningen.
Det är det som är det värsta.

Bullen: när jag skriver är du redan där - GRATTIS!
Samba: Allt är mycket bra, tack och lov. Fortfarande beroende av rullat hushållspapper - lite komiskt, och kan därför inte undanhålla en anekdot från häromdan när jag var hos tandläkarn.
Jag njöt i fulla drag av att inte behöva lägga ut och borsta tänderna extra noga - tvärtom, jag la in en papperstuss, berättade min historia och fick snart inte bara två 'prillor' under läppen, utan tom en extra för njutningens skull. Bättre än sex!(?)
Min tandläkare är nu min 'langare' av dessa små korvar som är perfekta som substitut. Jag har numera en gammal grovdosa fylld med tandläkarkorvar. Effekten är strålande när man är på fest och tar upp en dosa fylld med dentalprodukter.
Anekdoter är bättre än ettan!

Ha ha ha....tandläkaren kanske kan starta en business vid sidan av....
Jaa.....Här går det ju fortfarande bra, men gud vad jag är trött på mitt för***nnade humör. Jag orkar knappt med mig själv vissa dagar. Jag är fortfarande mycket mer ledsen och arg än vad jag var förr och har svårare att hantera det. I dag känner jag mig som ett riktigt psycho. Usch. Ska det vara så här??
Men annars rullar det på. Ingen tanke på att börja snusa igen eller feströka. Tror att jag vet vad det står för och det känns ju skönt att slippa det suget när man är på krogen eller tar ett glas vin. Jag tuggar rätt mycket tuggummi, äter fortfarande för mycket men annars är det inga särskilda prylar som åker in i munnen, dentalartiklar och sånt menar jag...Funderade ett tag i början på såna där gula skumgummi-öronproppar, men dom ser rätt giftiga ut....

Jag känner oxå att jag "misständer" fortfarande. Men jag tycker det sakta minskar. Eller så börjar jag tycka om att stå märmre livet. Hursomhelst så njuter jag över att slippa vara beroende. Ska träna bort några kilo i vinter och lära mig att inte äta upp allt jag ser.

Jag är inte heller helt oberörd av humörsvängningarna, samba, men kan acceptera det så länge det inte bara är 'downsen' som dominerar. Det kanske ligger nåt i JH's tes om att 'stå närmre livet'. Vi vet ju alla att nikotinet har en humörutjämnande effekt - hur positivt nu det är...

Mina humörsvängningar är åt Lars Norén hållet. Det är väl det som är lite jobbigt. Den senaste veckan (eller tre) har det bara varit downs.

jag vill verkligen sluta snusa nu... snusar omkring en dosa om dagen måste försöka trappa ner till mindre nu under typ 6 veckors tid och sedan försöka sluta helt och hållet =/

Oskar, du ser vad som väntar..:)
välkommen i Norénpjäsen.
Samba, vad skall man säga - jag medicinerar fortfarande, så jag kan bara ana hur det vore utan dem.
Jag tycker ändå du låter stark och beslutsam under det lite sorgsna. Det är bra.
Vi får inte glömma styrkan i det vi kämpar emot -det kommer kanske vara tungt länge än.
Men titta på siffrorna - vad betydde 206 dagar för dig nån stans i mitten på mars?

Det börjar bli läskigt likt den gången jag slutade röka och blev demprimerad...De senaste veckorna har jag bara känt tomhet och trötthet, varvat med en helt sjuk sorg a la Lars Norén.

Jag är övertygad om att min sambo kommer att lämna mig, känner mig som om alla konspirerar emot mig, pratar om mig bakom min rygg och egentligen tycker att jag är den jobbigaste människan på jorden. Jag går i gång på att jag tycks vara den enda människan i det här hushållet som städar, diskar, lagar mat, tvättar osv och har blivit övertygad om att det beror på att jag är en sån usel människa att ingen annan vill göra något här.
Jag ser själv hur patetiskt löjligt det låter, men det är som att jag är fylld av någon äcklig grå sörja som jag inte har någon kontroll över.

Det har ju gått så bra i övrigt och i somras mådde jag jättebra. Jag är inte snussugen och vill verkligen inte börja igen.

JAg vill inte tro att nikotinet är orsak till detta, men jag tror att nikotinet har hållt det undan under tiden jag varit nikotinist.
Finns det någon som känner igen sig? Finns det någon som kan ge mig tips? Det känns som min relation håller på att gå åt helvete....Och det känns som att det är jag som skickar den åt helvete.

Lider med dig. Jag känner det nästan ungefär likadant. Men det känndes nog lättare förut när man kunde droga sig. Nu blir man tvingad att ta tag i livet. Det är nog bättre i långa loppet tror jag (Hoppas jag). Vi står nog nämre livet nu.

Ibland är ju livet pest och man kan tycker att alla i ens omgivning kunde fara åt helvete.

Så långt är det ok.

Men när du skriver att du känner skuld och tror att andra tycker att du är usel, patetisk och löjlig ringer några varningsklockor.

Samba, jag tycker du skall prata med en läkare eller terapeut, du är kanske på väg in i en depression.

Det är lätt drabbas av depressioner särskilt
nu på hösten när vi går mot kallare och
mörkare tider.
Det här är nog inget som har med nikotinet att göra för man kan drabbas av det om man snusar också.
Jag vet inte hur djupt detta sitter hos dig
men kanske kan det hjälpa med någon typ
av samtalsterapi och bearbeta något i det
förflutna.
Jag har inte med det att göra men din far
verkar ju slänga ut sig elaka saker och jag
hade också blivit fruktansvärt ledsen
om jag hört sådant från mina föräldrar.
Det kan ju vara något som irriterar från
det förflutna men det är inte så lätt
alla gånger att lösa upp sådana knutar.
Du har flera som stöttar dig här på forumet
och hjälper gärna till efter bästa förmåga.

Samba,
Jag förstår mer än väl...
kolla din inbox.

Ja...hej igen, nu är psyko-monstret tillbaka....
Tack för värmande ord, ni alla. Det var riktigt ordentligt jobbigt ett tag där. För mig är det uppenbart så att snuset (nikotinet) har fungerat som en snuttefilt eller "valium". Jag börjar i alla fall ana ett mönster och då blir det mycket lättare...sambon har inte gett upp än i alla fall.
Annars går det bra. Jag känner att "suget" blir mindre och mindre, vilket är hoppfullt med tanke på att jag äter alldeles för mycket. Tänker i princip aldrig på snus, eller nja; har vågat tillåta mig att tänka tanken om hur det skulle kännas att snus en gång, men bara tanken känns alldeles för farlig, så alla snustankar är cencurerade i min skalle.
Jag är också otroligt glad att jag aldrig började med onico eller annat under läppen, när man ser hur svårt det är att sluta med det. Å andra sidan har jag 5 kg plus som kanske inte hade varit där med Onico, vad vet jag.

Vinceroo - om 4 dagar fyller du 300. Härligt!

Kul att du är på banan igen psyko-monstret!

Jäpp - snart smäller champixkorkarna...
Härligt med lite rytm i en avstannad tråd.
Välkommen tillbaka!

hmm borde det inte finnas antal dagar utan nikotin med?

menar man kan ju fuska med rök och nikkogum

Inget fuskande. Bara helrena dagar ska redovisas tycker jag!

ja det är sant

Jaha, det var länge sedan jag skrev...Har gått och dragit på mig alla möjliga krämpor, nu senast lunginflammation....Kan det vara så att snus är bakteriedödande på något sätt? Har faktiskt inte varit så här mycket sjuk sedan jag var liten, tror jag. Men, med en gammal lung-skada glider man snyggt förbi alla köer på röntgen och behöver aldrig vänta länga på provsvar...Alltid något.
Alkohol är något annat som ändrats. Eller intaget..Blev sällan omdömeslöst onykter förr, men nu.......
En positiv sak är att jag nog faktiskt kan säga att allt sug är borta. Det sug jag fortfarande har hade jag innan jag slutade snusa också, efter godis och annat. DET känns otroligt skönt. De senaste 3 veckorna har jag låtit bli socker och det verkar faktiskt hjälpa en del mot sug i allmänhet också.
Ja, nu ska jag lägga mig o vårda min lunginflammation framför TV:n..

Tjena Samba
Det är ju helt j-a lysande att höra att du verkar
ha kommit över sista tröskeln, det här med sötsuget. Stort Grattis!!!
Sötsuget och känsligheten mot infektioner känner jag inte igen själv men jag håller med om att samma fylla erhålls med mindre mängd alkohol numera. Det är ju också bra för portmonnän.
Sockerberoende är ett j-a gissel som orsakar ofta övervikt, humörsvängningar och mag/tarmproblem, har jag hört från mina kvinnliga vänner.
Ajöken!

Det är dagen D för mig med idag. Vet inte hur jag riktigt ska gå till väga en men jag hittar nog min metod. Sluta tvärt kanske är bäst men det är nog också svårast så om inte det funkar får jag ta till nåt nicotinfritt snus lr plåster kanske. Aja får hoppas att det går bra nu. hare bra alla snusfria personer där ute.

Hallå där alla tappra slutare! Perkan, hur går det?
Nu börjar min lunga återhämta sig och jag kan gå upp för trappan utan att känna mig som en 80-åring med emfyzem. Känner mig i stället som en 80-åring med ryggskott. Fan, fan, fan.
Men annars går det bra. Är inte sugen, låter bli godis (nätt o jämt, vad är godis egentligen - allting är relativt).
En lustig grej...Fishermansfriend- salmiak, har blivit min trogne följeslagare genom lunginflammationer och förkylningar. Häromdagen sa min kollega "Varför lägger du halstabletten under läppen?"
Oupps....det hade jag inte ens märkt. KROPPEN GJORDE DET HELT AV SIG SJÄLV! I SMYG!!!!
Numera är jag på min vakt HELA TIDEN. Och, visst är det så - tungan klämmer upp en fishermansfriend så ofta den kan - men jag är STRAX DÄR och pillar ner den igen! Inget ska ligga under min läpp - INGET!
Och genast blir man sugen på att ha något under läppen....Helt sjukt...Efter 9 månader.
Annars är allt bra, som sagt.

Bullen, Stålis...snart är det 300 dagar!

Samba!
Det närmar sig 300 dagar och tycker
det blir en aning bättre ju längre tiden går.
Det kommer ju perioder då man blir påmind
att man varit snusberoende så många år
men det varar inte så länge och kommer
inte så ofta längre.

Ja, alltså man får ju se till att hålla liv i sin gamla tråd så att den inte försvinner alldeles....
Fishermans friend är fortfarande min friend! Godissuget trodde jag att jag var över, men så kom julhelvetet! Har ätit upp alla lussebullar alldeles själv. Märker tydligare nu att sockerkoma har samma funktion som snus - bedövning....Snus har jag faktiskt tänkt på en del över jul, men inte så att jag skulle få för mig att ta en - nopp. Inte ens ett festbloss, fastän folk försökt övertala mig.
Så, allt går ganska bra. Ett år är ju nästa sporre. Så har jag slagit mitt gamla rekord...
God fortsättning och lycka till alla gamla och nya slutare

Hej, Samba...
Tänkte bara lyfta din tråd lite.
Grattis till...324 dagar.
Börjar bli lite mindre dramatik nu, eller?

Vinceroo,
Nja....dramatiken får sig periodvis ett riktigt uppsving...Men jag har inte jagat några tonåringar genom kvarteren på ett tag.
Skönt.
Bullen, Stålis, Kenta - är ni kvar?

Tjena Samba!
Jag är kvar men jag hinner inte följa alla trådar längre. Sedan nyår har det ju rasslat på ordentligt.
Dramatiken har sedan länge lagt sig för mig, men ibland tycker jag att tillvaron blivit lite tråkigare. Men det är förhoppningsvis årstiden.
För inte var det direkt KUL att snusa?

Det här....

Grattis på 340-dan, förresten!
Bara ett par veckor nu....

Ajdå, min ställning som forumets största ordbajsare är HOTAD! Jag får ligga in nu helt enkelt!
340, känns helt surrealistiskt faktiskt! Några ynka veckor till så är det ett helt år! Fantastiskt!
Har börjat med yoga, fantastiskt bra och skönt. När jag snusade hade jag aldrig ro att göra sånt.
Kenta, på vilket sätt är tillvaron tråkigare för dig? Jag tror faktiskt att jag dricker lite oftare nu än när jag snusade...Det är nog så att summan av lasterna...hm. Det gäller att vara lite vaksam på sig själv.

Oberoende, är du kvar? vad jag kan minnas hade du ett återfall och kom igen.

Samba. Helt klart gör alkohol mig gladare. Även godis har denna effekt. Problemet är bara att det funkar lite FÖR bra.

Önskar att kålrötter och alger hade samma effekt, då hade jag samtidigt kunnat bli av med lite midjefett.

Tillvaron ser lite ljusare ut nu. Det handlar mycket om mental inrikting.

...och jag bara bekräftar.
Jag har druckit vin i princip varje dag sedan 14 maj. Jag kallar det att njuta av livet, och detta som jag mådde lite dåligt av (rent tvångsmässigt) tidigare känns nu helt problemfritt. Men jag måste börja springa igen - har fått några kilon för mycket...

Det finns en Joggsida på www.jogg.se där kan man lägga upp en profil och se sina km öka varje månad. Det är skitbra och sporrande . På samma sätt som denna sidan funkar !

Jogga är ju kungen

Allesgott Vinceroo

För mig har yoga lite samma effekt som ett glas vin/att njuta av livet. Fast det är ju lite krångligare än att hälla upp ett glas vin...Svårt att på alla tänkbara ställen sätta sig i en mystisk ställning och intensiv-andas...
MEn det har samma effekt!

Ibland, när jag känner mig stressad eller i obalans föreställer jag mig sjunka ner i ett riktigt varmt bad. Och varje gång jag på riktigt sjunker ner i ett riktigt varmt bad försöker jag bevara och minnas den där sköna känslan av avslappning och lugn.
Funkar bra för mig. Kanske inte helt olikt yoga.

Yoga funkar för mig också. Vin med iof... Jag motionerar mer nu än vad jag gjorde innan jag slutade snusa, men har gått upp ett par kilo ändå. Blir speedad av socker och kaffe ( får i mogn några koppar om dagen ändå..). Men njuter mer av vin och mat än jag gjort tidigare. Tror att det smakar mer. Jag är mycket mer observant på min nervositet och oroliget nu. Det är ju lätt att härleda allt till snuset, men sökandet efter lugn och ro är inte att förakta. Det var ett tag sedan jag var inne på forumet och det är kul att se att några kämpar på.

ja, jag har också gått upp 3-5 kg pga snusstoppet. Det verkar vara lögn i helvete att bli av med dem, så det är väl bara att gilla läget. Det är det värt faktiskt. I alla fall för det mesta.
Det är spännande att vara ickesnusare. Jag har köpt träningskort nyligen och råkade, pga min snus-slutsrelaterade rastlöshet, hamna på ett hip-hop/street- danspass...Det var spännande! Särskilt eftersom till och med mina barn känner sig för gamla för hip-hop (nä, nu ljög jag visst). Men jag stack helt klart ut. Det lustiga var att det var SKITKUL! Ha ha, kidsen får se sig över axeln, här kommer monstermorsan och gör coola moves! I alla fall om man har lite taskig syn.
Snart är det ett år! Om två ynkliga veckor. Och jag har inte ens varit i närheten av en snus eller nikotin i någon form!

Grattis Samba, välkommen i klubben.
Starkt jobbat....
Dessutom 150 inlägg -
Ha en bra dag... :-D 4U

Grattis
Hoppas att man själv klara det ett år.

Stort grattis Samba!
Keep on hip-hoppa!

Tjohoooooo!!!! Ett år!

Jätteduktigt SAMBA.
Gratulerar på den stora dagen.

Stort Grattis, Samba

Nu fortsätter vi så här...

Tack alla och GRATTIS själva! Flera av er är ju också ettåringar här i dagarna! Bullen - du är ju IDAG!! Hurra, hurra, hurra!!

Jag har firat min ettårsdag i Danmark. Kom på att man borde unna sig något fint - men vad? Tyvärr har jag ju inte varit så klok så att jag sparat pengarna....
Tips på "ett-årsbelönig" mottages tacksamt"

Varför inte ta en snus.... :-D:-D:-D

Grattis, Bullen...

Jag tackar och bockar för gratulationerna
på min 1-årsdag.
Det är givet att man skall belöna sig
själv med något extra fint allt efter
vad ekonomin tillåter.
En resa är ju alltid upplyftande.

Stora gratulationer till dig, Bullen.
Jag har unnat mig en liten skidresa för att fira mitt jubileum. Det ska bli såå härligt.
/Stålis

Ja, nu är det dags att skriva lite igen tycker jag. Det är ett år sedan jag jagade ena tonåringen (med folköl) genom kvarteret, full av niko-abstinens och nu i veckan kom en favorit i repris med andra tonåringen. Pust! Men denna gång utan abstinens och jagelekar. Man önskar ju att ens barn kunde bli lite smartare än man själv var...
Psykomonstret ser jag inte så ofta längre, hon dyker upp kortare stunder vissa perioder i månaden, men det blir kortare och kortare utbrott. Minns knappt när det var sist faktiskt.
Jag kör på med yoga och avslappning och har sprungit en hel del, det ger ju faktiskt samma känsla som snus, fast först efter uppåt en halvtimme. Prövar en en gång att lägga av med sött, tänkte testa den här GI-grejen, någon som har erfarenhet? Det handlar inte så mycket om vikten utan mer om att slippa sötsuget.
Kram på er alla!

Jaha, så var det dags för semester igen! Jag mår oförskämt bra numera, har aldrig tankar på snus längre och har lagt av med sockergrejen också. Det hjälpte faktiskt även snus-suget. Som jag tror att bullen sagt någon gång.
Nu är det stugan som gäller några veckor framöver, skönt.
Stor stolt-kram till alla er andra, gamla veteraner som Vinceroo, Bullen, Stålis, MullBenke, Åsnan, Kenta mfl och till alla nya slutare: Ge inte upp! Det är ABSOLUT värt det!
Skön varm sommar!

Tack det samba samma ;)

Ja inte utan att man blir stolt med rätta.
Om inte förr, så inser man nu vilket djäkla beroende snus ger.
Min arbetskamrat snusar min gamla favo ETTAN, och varje gång jag ser han stoppa in en feting under näbben, hugger det till i snustarmen och munnen vattnas. Men tack och lov rinner det av en snabbt likt vatten på en gås.
Och att veta att man kan stå emot , trots den dagliga närhetn till snus stärker en bara ännu mer.

Ha en skön sommar du med!

Reeeeespect......

Ha en feeet sommar, Samba....!

Tack detsamma Samba och alla andra.
Duktigt av Samba att ta avstånd från för
mycket sötsaker.
Kommer ihåg för ett år sedan när hade riven
ingefära under läppen hela dagarna så jag
fick blåsor på tungan.
Känner mig lite stolt nu jag också.

....en till

Tack Vinceroo för att du lotsar oss nykomlingar till intressanta trådar. Alla tre är klart läsvärda. Mycket klokt tycks mig ha kommit ut ur Sambas skrivklåda. Det verkar inte finnas någon skribent av hennes kaliber längre.

Kan inte hålla inne med en koppling jag gjorde lite utanför ämnet: Samba - Göteborg - batteria - aBunda?

Stor suck....Jag som har det så bra, mår så bra. Är inte snussugen eller godissugen, har ett bra jobb, bra läge, schyssta ungar och sambo.....plötsligt har jag blivit helt galen och gått och sagt upp mig från mitt jobb, utan att ha något annat. Vad hände? Hallå? Vad var det för en mystisk plan som tog form i min hjärna? Och gud vad sjukt läskigt att jag agerade på min märkliga impuls och faktiskt sa upp mig på RIKTIGT.
?

Wow! - Du har väl bestämt dig för att äga ditt liv och din tid....

Ja....med vilka pengar, kan man undra.?... Det som är lite mystiskt i sammanhanget är att jag trivs väldigt bra på mitt jobb. Blir liksom lite rädd för mig själv. Vad ska jag göra nu?

Ja, detta har ju ingenting med snus att göra, men jag använder denna tråd för att gå i terapi hos mina virtuella snus-kompisar...

Varför sa du upp dig, egentligen?
Sa du upp dig, egentligen?

I sista inlägget låter det som om du undermedvetet är kvar (trivs istället för trivdes).

Jag sa upp mig för att jag fick panik...du vet, halvvägs genom livet, ska jag göra det här tills jag dör? Hemmalivet är lugnt, jobbet är också lugnt. Jag är nog en rastlös person, eller en som måste skapa drama emellanåt kanske. I alla fall känns det bättre nu, riktigt bra faktiskt. Vet inte vad jag ska göra sedan, men det känns faktiskt ganska skönt. Skulle verkligen vilja göra något nytt!

All heder till dig Samba!

Jag önskar att jag hade samma mod. Själv sitter jag och glor i en jävla dator hela dagarna och funderar på om det är så jag ska spendera 8 timmar om dagen i 32 år till. Känns inte så jävla lockande.

Ta chansen nu, sälj allt skit och res jorden runt, ta med ungar och sambo och lev livet innan det har passerat. För att citera något jag hört:

"Life is not measured by the breaths we take but by the moments that take our breaths away."

Ungarna får jag inte med mig någonstans längre, men om ett par år kan jag åka själv...Sambon och jag sparar inför det...

God Jul alla slutsnusade!! Heja er alla!

Mitt motto.
Hellre uppleva det nu som pågår än att vänta på det sedan som kanske aldrig blir av.

Måste hotta upp den här tråden inför min tvåårsdag...Om en så där 10 dagar är det dags!
Jag har ett fantastiskt liv. Äger min tid, gör en massa spännande små jobb och yrkeslivet har tagit en helt ny riktning! 40-årskrisen var det bästa som hänt mig på länge!
Dessutom snart två år utan snus!

Some like it hot....

Grattis

Stort grattis Samba till ännu en milstolpe :-D

I dag är det två år sedan jag började denna resa. Tjohoo, det funkade och är absolut värt det.

Grattis Samba!

Hmm.....ingen som uppskattar gammal skåpmat? Det blir ett inlägg om året i denna tråd, således. Nu är det dags igen - hurra hurra på min treårsda!

Grattis!

Samba fyller 1-1-1-1....

Ett leve för henne... *-*-*-*