Dag 1,5

... slutade i går em, så det blir väl dag 1,5. Eller? Min IQ ligger på ungefär 35 just nu skulle jag gissa. Men det är inte första gången så jag vet vad som väntar (ungefär). Däremot skal det bli sista den här gången - också...

Hmm. Snusfri 548 dagar när inlägget skrevs. 28 dagar i dag... Nåt stämmer inte... "när inlägget skrevs" ändras inte av att man ändrar datum för snusstopp alltså.. 28 dagar i dag stämmer nog iaf. En månad på måndag!

42 dagar! Har numera fått för mig att 3 månader är någon sorts magisk gräns, då de kognitiva problemen skall ha klingat av och man kan vara någorlunda fungerande igen. Tidigare trodde jag på den s.k. ljug-Allen och väntade mig detsamma efter 3 veckor, men det har jag slutat med efter många tidigare besvikelser.
Koncentrationsproblem och trögtänkthet är dock inte alls lika påtagliga längre, även om det är en bit kvar till full kapacitet. I stället har jag blivit lite smågrinig och går och tjafsar hemma så frun börjar bli mäktigt less.
Bara att se tiden an, och tänka att det blir bättre för varje dag, för det blir det ju. Borde sluta trycka i mig godis dock, har gått upp vådligt mycket.

Hmm, förut var det klart jobbigaste att försöka jobba, nu är det nästan värre att vara ledig... Kan bero på att det är lättare att börja tjafsa om meningslösheter med familjen än med arbetskamrater, och det är som om det bara blir värre av sånt. Det är inte några direkta konflikter, mest en massa larvigt tjafs. Och givetvis förstår jag att det beror på mig. Borde hålla truten konstant ett par månader framåt.

Nästan jobbigaste perioden hittills just nu.. Såklart betydligt mindre fysisk abstinens, men de dåliga tankarna (som är det värsta) är klart fler.
Läste om "Äntligen ickerökare" (har läst den tidigare upplagan "Att sluta röka är lätt" för ca 15 år sen när jag var storrökare vilket ledde till att jag höll upp en hel vecka) av Allen Carr, och jag vet inte om det var så klokt egentligen. "Det är viktigt att du röker tills du läst klart boken" .. ajdå, jag gör fel som inte röker... "Om det är svårt beror det på att du inte har fattat... (typ)" OK, det är svårt, det är alltså fel på mig, jag kanske inte kan sluta snusa och leva ett normalt liv? Och så kommer de gamla välbekanta tankarna om att DEN HÄR gången (till skillnad från tjugotalet tidigare) kanske du kan bli en måttlighetssnusare, och då behöver du ju inte sluta helt.. etc. etc.
Usch och fy, när blir det bättre? Skall jag tro på herr Carr, så kommer det aldrig att bli bra, eftersom jag hade fel inställning från början (som trodde att det skulle bli jobbigt, vilket det blev). Eller så läser jag honom som f-n läser bibeln.

Manodepressiv (med täta svängningar). Några snabbt undflyende ögonblick av totalt välbefinnande har drabbat mig, men också ett antal mycket besvärliga attacker från nikotinmonstret. Som för en del andra är det främst rökning som fantasierna och suget gäller - jag har visserligen varit rökare, men det är bra många år sedan, och när jag har snusat har jag aldrig haft någon lust att röka. Men min teori är att det är lättare att skapa en mental bild av den snabba kicken i samband med rökning än i samband med snus.
Jag har missbrukat onico sedan stoppet; funderar på att skaffa nikotinfria cigaretter, men egentligen borde jag slänga alla substitut åt **** - mycket talar för att de bara förlänger pinan.

Skall försöka skriva lite regelbundet här, det måste ju vara rätt kul att gå tillbaks sen när man har blivit veteran...
Vågar knappt skriva att suget har minskat, men det har det, i vart fall just nu. Det kommer fortfarande x antal gånger per dag, men inte lika starkt. Det är som om topparna har kapats av. Lättare att koncentrera mig också, även om det är besvärligare i stressade lägen när man verkligen skulle behöva vara skärpt.
Onicon finns kvar, men inga nikotinfria cigarretter. Har låtit bli onicon halva dagarna ett par gånger, och jag får inget direkt sug efter det, däremot går jag och spänner käkarna tills det känns som om huvudet skall sprängas. Vi får se hur det blir med onicon, nån gång skall den bort.
Drömde för första gången att jag snusade häromnatten. Det roliga var att jag tydligt kommer ihåg att det var General lös, som jag knappt har snusat någonsin (det var mest portion, även om jag tramsade lite med Röda lacket ibland för det är ju lätt att baka). Ångrade mig omedelbart i drömmen och gick på muggen och försökte spotta ut snusen, men hur jag än sköljde munnen så fanns det snus kvar överallt i käften, och i handfatet ville snuset inte spolas ned, utan växte till en gigantisk boll...
Analysera det, den som vill! =D

Tokförkylning med feber funkar mycket bra som substitut, kan jag rapportera. Har inte märkt av något sug på hela dagen...

Förkylningen börjar släppa; skall bli "kul" (eller inte)att se om suget kommer tillbaka. Men jaja, det kommer ju ändå och går under överskådlig tid framöver.
Dags att ta tag i vikten; jag hade lyckats gå ner en del i höstas, men gissa vad som hände med det när jag slutade snusa? Kom tillbaka med ränta såklart. Skulle gissa att jag ligger strax under tresiffrigt nu, och det är åtminstone 15-20 kg för mycket. Magen är enorm och knappt några kläder passar... Inget kul alls, faktiskt.
Såklart tänkte jag gå ner i vikt med Allen Carr också, när jag ändå är igång =D! Han har ju skrivit en bok om viktnedgång också, som jag just har läst. Precis som när det gäller rökning så har han en del kontroversiella idéer som det är tveksamt om han har täckning för, men han har också en förmåga att inspirera och övertyga som jag tycker att man har stor hjälp av. I morgon blir det Carr-frukost...

Gå ned i vikt skulle jag också behövt, himmelens vad jag har lagt på mig..

Oj, vilken jobbig/märklig dröm! Min psykologilärare som jag hade på gymnasiet kan tyda drömmar, hade frågat henne om jag haft henne som lärare än.^^

Det med vikten: Ta för vana att ta en promenad varje dag och tänk på vardags motionen: Ta trapporna istället för hissen, gå till jobbet (om du inte har allt för långt) och vi går ju mot ljusare tider - våren! Då är det mycket skönare att vara ute ju och man blir piggare eftersom det är ljust längre!

Jag har börjat röra på mig mycket mer sen jag slutade snusa, tycker det lindrar abstinensen så bra! Plus att man orkar mer och hårdare träningspass, tycker jag iaf.

Lycka till! :)

Ja herregud vad fet man blir. Inte konstigt med tanke på att man är hungrig hela tiden nu..

Men ta en frukt/grönsak om ni känner sug efter nåt! :O Eller borsta tänderna, ta tuggummi/halstablett!
Det är mycket lättare att gå ner i vikt än att sluta snusa

100,3 i morse! Det ni! Jaja, nu kan det väl bara gå nedåt (i positiv bemärkelse).
Lättare att gå ned i vikt än att sluta snusa? Tja, till en viss gräns iallafall, men alla är vi nog olika på den punkten också, och misslyckandefrekvensen när det gäller övervikt är nog i paritet med nikotinmissbrukarna. Men nu skall jag lita blint på ljug-Allen, så blir det nog bra... ;-).
När det gäller motion är dock mitt "problem" att jag redan tränar en hel del - finns inte så mycket att göra på den fronten, utan det är kosten som är "boven".
Men nu börjar det låta som om jag skriver i ett tjockisforum och inte i ett slutasnusaforum. Snart kommer väl tipset att börja snusa för att bli av med övervikten... Fokus!

Nej okej, det är sjukt svårt att gå ner i vikt då. Krävs rejält med motivation och vilja. >.<
Men klarar vi att vara utan snus kan vi klara vad som helst tror jag! Ni som har eget boende kan ju iaf bestämma vad ni ska köpa hem :P
Värre för mig som bor hemma, mina föräldrar köper allt möjligt onyttigt... Och lämnar sina snusdosor framme.

Funderar lite på varför en av Google-annonserna i tråden handlar om Jesus...

Har inte haft något nämnvärt sug sen förkylningen släppte; faktiskt inte funderat så där överdrivet mycket på snus överhuvudtaget, fokus har legat på viktminskningsprojektet.
Men ikväll drabbades jag av några märkliga ångestskapande upplevelser. Jag har ju kört med Onico sedan jag slutade med snus, och det har hittills känts som om jag skulle kunna hantera konsumtionen och använda det lite grann eller sluta utan några våldsamma problem. Men i kväll när jag förstrött la in en dubbelprilla kändes det precis som om jag hade lagt in en riktig snus efter ett uppehåll; värsta kicken blandat med en lätt yrsel. Så har det fortsatt kvällen igenom, och dessutom känner jag mig väldigt sugen när jag inte har Onico inne. Vad f*n är detta? Hjärnan som spelar mig ett spratt antar jag. För inte kan väl Swedish Match vara så jävliga, alternativt slarviga, att de smyger i lite riktigt snus i Onicon för att få folk att åka dit igen? Nån koll finns det väl ändå?
För att slippa den här typen av ångest i framtiden funderar jag på att helt enkelt lägga av Cold Turkey med Onicon också. Snart slut på stocken i kylskåpet, och det vore ju kul att slippa köpa en ny á 240 kr. Inte kan det vara särskilt nyttigt med Onico heller, så mycket skit som det är i det. Men man skall kanske inte vänta sig att det går som en dans, jag har läst Oktoberrevolutionen...

Hva er egentlig problemet? De fleste går jo rundt og tygger på et eller annet, sjokolade, blå extra eller halspastiller. Onico er ikke verre enn andre ting så lenge det hjelper i kampen mot snus.

Hvis SM tilsetter nikotin i Onico så er de ferdige. Noe sånt går ikke an å komme seg unna med i Norge eller Sverige.

Greit, slutt med onico, men bare dersom det ikke setter hele prosjektet i fare.

skr:

Men gud vad jobbigt! Nu blir jag också lite orolig! Om du känner så över nikotinfritt-snus, hur kommer jag då känna då jag ska sluta med mina nikotintuggummin? :/
Jag tar 5 stycken per dag, men det kanske är tillräckligt för att jag ska må dåligt då jag slutar HELT.

F*n, varför skulle man börja snusa...

Altavista: DE FLESTA går väl ändå inte omkring med nånting i munnen dagarna i ända? Undantaget snusare, rökare och bebisar? Problemet är väl att man slutar bl.a. för att man inte vill vara beroende. Sitter man fast i Onicomissbruket är man ju inte fri i allafall.
S/M-bolaget kanske inte kan tillsätta nikotin i varje Onico, men de kan ju smyga i lite grann i var hundrade dosa så där... Det är ju tillräckligt för att alla förr eller senare skall åka dit igen.

Nedstämd, irriterad på allt och det mesta känns meningslöst. Depression kallas det visst. Normalt. Jag vet att det finns piller mot sånt, men det är ju meningen att hjärnan skall lära sig att få ordning på signalsubstanserna utan hjälp av kemikalier, så jag avvaktar i det längsta med så drastiska lösningar. Det är dock alltför lätt att stoppa i sig diverse onyttigheter som "tröst" i stället.
En ny stock Onico ligger i kylskåpet, och jag kör på med det tills vidare...

Jorå, skräpmat och godis funkar fint mot deppigheten... Men jösses, jag kan inte hålla på så här! Snart kommer jag inte upp ur sängen längre, kommer att bli en sån där man ser på TV som får lyftas ut ur huset med lyftkran för transport till sjukhus och magsäcksoperation...

Skr..
Spännande att följa din kamp mot nikotindemonerna. Känns som du verkligen har bestämt dej för att bli fri. Det enda jag kan säga till dej är att fortsätt att kämpa. Du har kommit en mycket bra bit på vägen. Fortsätt så här så kommer du att vinna matchen. Det tar tid och det måste få ta tid. Det finns ingen enkel väg ut ur missbruket, tyvärr. Men belöningen längre fram är helt underbar. Detta kan jag helt ärligt säga då jag själv efter ett 30-årigt mycket grovt och allvarligt missbrukande av snus nu börjar ana att jag kanske trots allt börjar få en stor chans att vinna min match mot det vidriga bolaget Swedish Match.

Tack.
Bestämt mig (igen) för att sluta svulla, och genast drabbas jag av ett starkt och ihållande nikotinsug! Bättre nu, men något ligger det nog i det där med att lasternas summa är konstant. Hoppas på att få räkna träning som en last, så jag kan lura mig till att få leva ett sunt liv...

Intressant att läsa din dagbok skr, riktigt skönt skriven. Fortsätt kämpa, jag själv är på 4e dagen idag och läser igenom dagböcker såsom din för att få tips.

Nattsvart mörker. Värre än det varit på bra många veckor. Irriterad på allt och alla. Sovit dåligt. Rosenröda drömmar om hur ljuvligt livet kommer att bli om jag börjar röka (! ja, det är sjukt...). Söndagar verkar vara en favvodag för demonerna, kanske skulle man börja gå i kyrkan för att mota bort dem.

Helt enig, søndag er verst. Why? Kanskje fordi man har mye tid til å sitte og tenke?

Fortsatt värre sug än på mycket länge. Börjar ju närma mig tre månader, och det kanske är så att det är något "magiskt" med tre - tre dagar, tre veckor, tre månader, tre år (30 år?) kommer man till en "puckel" som man måste över. Skall försöka tänka "puckel" i stället för "bottenlös brunn"; känns mer överkomligt så...

Tidigare har jag känt mig rätt harmonisk när jag har åkt buss (vilket jag normalt gör max ett par gånger i veckan) - det är lugnt och skönt och man kommer dit man ska utan att behöva göra en aktiv insats. I morse var jag färdig att klappa till varenda person som steg på bussen. Särskilt om de luktade rök. Börjar känna mig mer som karikatyren av ett abstinensoffer än tidigare - det kryper under skinnet och jag är retlig och (tyst) aggressiv.
Försöker analysera mig själv, och kommer fram till att ångestnivån är ganska hög. Nikotin har för mig varit ångestframkallande, men det är ju borta FÖR EVIGT nu. Vad mer? Jo, KAFFET, som jag häller i mig från morgon till kväll. Undrar om jag inte skulle må bra av att sluta med det jäkla giftet också. Vet sen tidigare att det är svårt, men så skönt det skulle vara att kunna vakna på morgonen utan sug efter vare sig koffein eller nikotin! Nästan värt att prova - nästa vecka är det lugnare på jobbet, då jäklar!

I stället för att jobba kan man ju hitta på sagor. Jag tror den här behöver putsas lite här och där, men jag lägger upp den ändå.

När man snusar (eller sitter fast i vilket beroende som helst) bor man i en liten hydda som ligger i en gryta mellan höga berg. Där har man det lite halvtaskigt; det växer lite gräs på marken, man kan odla lite grönsaker och ibland skiner solen. Oftast är det dock ganska obekvämt, stenigt och hårt, det regnar in i hyddan, taket går inte att laga och iskalla vindar letar sig in mellan sprickor i väggarna. Allt som oftast längtar man efter att få se vad det finns på andra sidan de där bergen. Man har ett svagt minne av att man har kommit därifrån någon gång, men det är så länge sen att det lika gärna kunde vara i en dröm. Man är dock ganska säker på att livet är bättre där på andra sidan.
När man slutar snusa börjar man klättra för att ta sig över bergen. Det är fruktansvärt jobbigt, klipporna är hala och vassa och man slinter och slår sig hela tiden. Många, särskilt de som inte har suttit fast i hyddan så länge, ger upp redan här och klättrar ner igen. Andra är så trötta på sin dragiga gamla hydda att de biter ihop och kämpar vidare dag efter dag. Efter några dagar eller veckor börjar det gå lättare att klättra, det blir mindre brant och här och där finns det t.o.m. trappsteg uthuggna i klipporna. Till slut har snusaren tagit sig ända upp på toppen, och tar sig enkelt ned på andra sidan. Där är det lätt att ta sig fram, platt mark med sparsamt med växtlighet, och bara här och var hindras vägen av taggiga busksnår. Det är dock inte särskilt mycket mer trivsamt än den gamla hyddan, så snusaren fortsätter framåt.
Efter ett tag blir besvikelsen stor när vägen spärras av nya berg, nästan lika höga som de snusaren klättrade över första gången. Samtidigt som snusaren försöker samla krafter för att börja ta sig över dessa nya berg, upptäcker han att det går ett järnvägsspår alldeles bredvid honom. ”Tänk om man kan åka tåg hela vägen” tänker snusaren hoppfullt. Det visar sig dock snart att tågen bara går åt det håll som snusaren kommer ifrån. Typiskt. Snusaren biter ihop och börjar klättra. Efter ett tag kommer ett tåg farande, och bromsar in alldeles bredvid snusaren. Lokföraren tittar ut och erbjuder snusaren att stiga på tåget. ”Tack, jag skall åt andra hållet”, svarar snusaren. ”Jamen, hoppa in och vila ett slag, bara”, trugar lokföraren. Den som hoppar på tåget nu kommer snart att ha lärt sig två saker: 1. Lokföraren är ingen mindre än självaste Nikotinmonstret och 2. Så fort snusaren har hoppat på kommer tåget blixtsnabbt att åka hela vägen tillbaka till den gamla hyddan i grytan, och lämpa av snusaren där.
För att inte hoppa på tåget måste man förmodligen känna till 1. och 2., antingen av egen bitter erfarenhet eller för att någon annan har lyckats få en att inse sanningen. Tackar snusaren nej, kommer tåget att försvinna i fjärran, och snusaren stretar vidare. Nu är det bara att fortsätta kämpa över bergen, och så småningom över lättare terräng igen. De besvärliga partierna kommer att återkomma då och då, men de blir med tiden allt mer sällsynta, och den lätta terrängen blir alltmer njutbar. Järnvägsrälsen kommer att passera väldigt nära snusarens väg ibland, både i besvärliga och lätta partier, tåget kommer att stanna fler gånger och lokföraren kommer att upprepa sitt frestande erbjudande om vila.
Om snusaren någonsin kommer fram någonstans är tveksamt. Men hans väg kommer att bli allt lättare och alltmer njutbar. Dessutom är det spännande att se vad som finns bakom nästa krök, eller bortom horisonten. Många av oss har gått en del av vägen tidigare, men ingen har gått hela vägen. Alla har vi saker kvar att upptäcka. Det enda som skulle kunna hindra oss att gå vidare är att vi skulle kliva på tåget med den lömska lokföraren. Om vi gör det kommer vi fortare än kvickt att vara tillbaka i den dragiga gamla hyddan, och det kommer att ta tid innan vi har samlat mod att börja gå hela den långa vägen från början igen.

Jag tänker inte kliva på tåget tillbaka. Jag vill se vad som finns längre fram på vägen.

Det här tyckte jag var alldeles förträffligt att läsa! Har läst hela din tråd och nu avslutat med den här fina sagan.

Det är så intressant att se hur andra ser på sitt slutande. Underbart att du vill se vad som finns längre fram på vägen. Klart du ska! Där kan ju finnas vad som helst, hyddan är ju redan trampad mark.

Jag tänker mig att snus-slutandet är ett berg man tar sig an, men att det bottnar i att man ofta i hemlighet skymtat andra berg, längre bort, som man vill bestiga. Berg man vill stå på toppen av, för nya perspektiv, för att bli "herren på täppan"av, att få kontroll över. Jag tror det därför blir en så lång resa för många av oss, att man helt plötsligt känner sig nödd att ta tag i så många saker... Det var bara mina tankar, spann vidare lite här utifrån mig själv.

I vilket fall. Tack för att man får ta del av dina inlägg.
Tack och kämpa på!

mhf: Tack och tack igen! Uppskattning uppskattas. Blev såklart tvungen att läsa din egen tråd i gengäld, och jag lyfter på hatten i beundran och oförstående inför hur man kan skriva så långa och välformulerade inlägg redan från dag 1! Mitt första inlägg i den här tråden är väl tre meningar långt, och det var en stor intellektuell prestation den dagen.
Den där "allt är möjligt"-känslan känner jag igen från tidigare slutningar (ja, jag har hoppat på tåget många gånger förr...). Jag är inte riktigt där än den här gången, men nu påmindes jag om den och fick något konkret att se fram emot.

En intressant aspekt på min lilla "saga" är att den fungerar som en ordentlig motivationshöjare för mig själv! Varje gång jag läser den blir jag mer peppad att stå emot demonerna. Trots att det är jag som har skrivit den. Eller det är i alla fall mina fingrar som har knackat ner bokstäverna, själva sagan kanske kommer någon annanstans ifrån.. Som jag brukar säga ibland; det är så man kan bli religiös.

Söndagsdemonerna motades något av ett spinningpass på fm. och nu känner jag mig mest seg och slö. Massor av godis, chips och fika har det slunkit ned i helgen, och jag är nog tillbaka runt tresiffrigt igen. Men som jag brukar säga: I MORGON skall jag börja ett nytt liv! (och vilket liv i ordningen det är har jag för länge sedan tappat räkningen på). Även om jag misslyckas med allt annat kvarstår dock faktum att jag har slutat med nikotinmissbruket. För det tänker jag INTE misslyckas med. Idealt kan jag dock återkomma om ett tag och rapportera att jag har: 1. Slutat med kaffe, 2. Börjat äta nyttigt och sunt och därför börjat rasa i vikt och 3. slutat med Onico.
Men vi får väl se...

Slutat med kaffe (och alla andra koffeinkällor för åtminstone en månad). Tror det tidigare rekordet är en vecka. Håll tummarna...

Shiit - kan faktiskt inte säga säkert vad som är värst - nikotinabstinens eller koffeinabstinens. Förhoppningsvis går den sistnämnda över fortare. I dag har jag mest varit komplett värdelös, sovit middag flera gånger och går omkring i en bubbla, avskärmad från världen.
Ingen Onico heller, men har kört med hushållspapper fyra-fem gånger.

LYCKA TILL!!

Jag tror på dig, du kommer fixa allt! :)

Lycka till! det är bara att kämpa på!!

Tack för ert stöd, men jag måste rodnande erkänna att jag redan har åkt dit igen.. På kaffe alltså. Tänkte först bara fuska lite grann med grönt te, men det enda det gjorde var att påminna mig om hur skön koffeinkicken kunde vara. Så det blev lite kaffe...
Nikotinmonstret är nog så skräckinjagande och lömskt, men vid det här laget känner jag till de flesta av dess finter och knep och jag tycker mig redan ha henne (visst är det en hon?) på knä. KOFFEINMONSTRET däremot är en gigantisk, hårig och taggig demon som utan någon som helst pardon har hoppat på mitt huvud i drygt ett dygn, tills jag inte pallade längre.
Det är klart att det hör till saken att det i princip inte finns några kända hälsorisker överhuvudtaget med kaffe (åtminstone inte om man är någorlunda måttlig), men det är ändå ruggigt hur starka abstinensbesvären faktiskt är. Och på Livsmedelsverkets hemsida står det att kaffe "anses kunna ge ett visst beroende"... Tror inte det är någon koffeinist som har försökt sluta som har skrivit det.
I dag mår jag dock nästan bättre än jag gjort sen jag slutade snusa - kanske melodin är att sluta med kaffe varannan dag... nja...
Onicon skall jag dock hålla mig ifrån. Det ligger en oöppnad dosa i kylen, och den skall förbli oöppnad. Möjligen blir jag slav under Edets lömska produkter i stället, det blir om inte annat betydligt billigare.
Snuset då? Ja, det är långt borta för tillfället. Har jag snusat?

Livet rullar på.. utan snus.. jag tjatar visserligen varje dag om att jag är sugen på snus (eller cigaretter), men börjar misstänka att jag gör det mest för att reta min fru (jo, moget, jag vet...). Nu skall hon åka bort en vecka, får se vad som händer då.
Det fantastiska hushållspapperbruket har visat sig ha en möjlig baksida. En besvärlig rethosta några kvällar i rad har fått mig att misstänka att jag har luftrören fulla med små pappersfibrer. Hittills i dag har jag inte haft någonting alls under läppen, men det vet vi ju alla att det är ett fullständigt onaturligt tillstånd, som aldrig kan hålla i längden =D. Kanske hjälper det om man fuktar papperet? Onicon skall jag INTE börja med igen, nu kan jag ju börja lägga undan alla pengar jag sparar när de inte görs av med på Onico i stället. Är det någon som vet om det är någonting annat än girighet som gör att nikotinfritt snus är så förb-t dyrt?

Dagens första papperstuss inlagd, och det bara snurrar till i skallen. Ja, jäklar...

Så är det helt plötsligt lite jobbigt igen, men det beror nog bara på att jag försöker jobba och koncentrera mig. Tänk om man fick lägga in sig på behandlingshem i tre år för att sluta snusa... (eller, det får man väl om man betalar allting själv). Inte jobba eller göra nånting ansvarsfullt, bara gå omkring och tänka på hälsan och sitta i flummiga gruppsessioner och diskutera nikotinets fördärvlighet. Vilken drömtillvaro =).

Nu är det tungt och jävligt, och skall man döma efter de senaste skandalerna på forumet så undrar jag om det nånsin kommer att bli bättre. Tolerans och fördragsamhet tycks försvinna för evigt när man slutar snusa. Eller också (vilket jag tror) handlar det snarast om en ordentlig kulturkrock. Men hur skall man kunna reda ut en sån? Då måste man ju kunna ställa sig bredvid kulturerna själv.
Äh, vi får starta ett nytt forum med en ny kultur, vem är med?
Eller också börjar vi snusa, det kanske är enklast... EndeL skryter ju redan med att de har börjat röka.
Over and Out
/skr

:P

Vad är det för skandaler som jag har missat?

Måste bara kopiera och klistra in detta:

"Så är det helt plötsligt lite jobbigt igen, men det beror nog bara på att jag försöker jobba och koncentrera mig. Tänk om man fick lägga in sig på behandlingshem i tre år för att sluta snusa... (eller, det får man väl om man betalar allting själv). Inte jobba eller göra nånting ansvarsfullt, bara gå omkring och tänka på hälsan och sitta i flummiga gruppsessioner och diskutera nikotinets fördärvlighet. Vilken drömtillvaro =)."

Precis så!

Dokusåpan slusasnusa.com rullar vidare, och jag kan inte hålla mig borta trots att jag föresatt mig det flera gånger. Men det är väl trots allt bättre att vara beroende av slutasnusa.com än av snus - även om inget av det verkar vara särskilt nyttigt.

Senaste veckan har jag mått skitbra och knappt upplevt något nikotinsug överhuvudtaget. Jag vet inte om det har något samband med att jag har tagit tag i vikten på allvar, och inte med något sånt där mesigt "äta vettigt" utan hardcorebantning så det ryker flera kilo i veckan. Ett visst ketonrus kan alltså ha bidragit till välbefinnandet. Tyvärr kan man dock inte knarka bantning för evigt, så vi får se vad framtiden bär i sitt sköte.

skr, jag behöver också ta tag i vikten, det känns som ett naturligt steg att att.

Först -10 kg med start i morgon?

Det blir ju fusk, jag har redan gått ner 3 kilo, och de första är ju lättast. Vi kan säga först till - 10 kg totalt (dvs. jag får räkna från i måndags), men du får fem dagar extra på slutet om du behöver det.

Men du är ju redan innne i en positiv trend, det är en fördel! Men ok, jag är på! Jag väger in imorgon!

Må bäste man vinna!

Härligt med en tävling! Nu skall jag idiotbanta som aldrig förr. Skall vi köra regelbundna rapporter? Jag kan börja som har tjuvstartat.

Vikt i måndags 99,7 kg
Vikt i morse 96,6 kg

Förbjudet att säga i den här tråden: "det är bara vatten och muskler och du kommer att gå upp alltihop igen och bla bla..."

;-)

Ja, tävling är ALLTID bra! Väger in imorgon, ska frossa rejält i kväll:). Givetvis regelbundna rapporter för att öka hetsen.
Rapporterar startvikt i min dagbok i morgon.

Jag vill också vara med och tävla!!!
Börjar imorgon också isf.
Om det är okej för er? :D

Nä, du får inte vara med... =). Hårt? Ja, men det är för ditt eget bästa... ;-) Två blytunga skäl följer nedan.
1. Det är kört att försöka banta och sluta med nikotin på samma gång. Jag har försökt, det slutar med att båda delarna går i putten. Acceptera en viss viktuppgång nu och ta tag i vikten om 2-3 månader.
2. Jag vet i och för sig inte vilken viktklass du ligger i nu, men den bild jag har fått av dig är inte en person med 20-30 kilos övervikt i alla fall. Rätta mig om jag har fel. Men om jag har rätt är det nog direkt hälsovådligt att försöka tävla i viktnedgång mot två gossar i hundrakilosklassen...

Skr!

Vilken inspiratör du är! Först snus, sedan kaffe och nu vikt. Och på det en massa kloka inlägg. Det märks att du tar det på allvar och att du har massa jädra-anamma i dig.

Lycka till!
Även till dig Kallel!

mhf: tackar så mycket, men kaffeslutandet droppade jag ju faktiskt efter bara ett dygn... Men resten av berömmet tar jag åt mig av!

Skr:

Jag tänker absolut inte banta, never in my life!
Har testat bantingsmetoder och det är inte värt det enligt mig iaf.
Vill bara vara med och tävla... Snälla?=)
Har börjat träna regelbundet och skippar den onyttiga maten bara, det kommer inte förstöra nåt eftersom jag mår bra av det.
Om jag ska vänta i 3 månader, hur blir det då med beach-2010?!;)
Jag vet inte exakt hur mycket jag väger men jag vet att jag gått upp jävligt mycket det senaste året. Nej är inte överviktig, men tar jag inte tag i träningen snart så... Vill gå ner 10 kg! Fast egentligen ska du inte väga dig, släng vågen och köp ett måttband!
När börjar vi tävla då? Har vi redan börjat?

Carrie90 skriver:
"Nej är inte överviktig"

Carrie90 skriver (i samma inlägg!)
"Vill gå ner 10 kg!"

Du vill alltså skaffa dig 10 kilos undervikt? Och därtill gå ned i samma takt som den som har 20 kilos övervikt från början? Och till råga på allt när du just har slutat med nikotin?

Som sagt är jag inte säker på att du inte driver med oss hela tiden (om så är fallet, så lyfter jag på hatten för en av de skickligaste trollningar jag känner till - men lite taskigt att göra sånt på ett stödforum för missbrukare kan jag också tycka).

Om du trots allt skulle mena allvar får du gärna utveckla hur du ser på det här med vikt och hälsa (och annars också förresten, det är trots allt ganska underhållande ibland).

Jag har gått upp nästan 10 kg på 1 år, är det konstigt att jag vill bli av med dom?
Hur många vill inte vara smal i dagens samhälle liksom? Jag är INTE smal alls.
Jag vill bli vältränad! Just nu orkar jag inte ens springa 200 meter, helt seriöst!

Ööh, varför skulle jag driva med er?
Nämen okej, om jag nu är så jävla taskig som låtsas bli nikotinfri och låtsas behöva gå ner 10 kg så kan jag tävla mot mig själv. Bara för jag har normal vikt så betyder det inte att jag har lite fett på kroppen. BMI = Totalt värdelös mätningsmetod.

Carrie90, jag delar helt skr:s inställning i frågan. Du får inte vara med i tävlingen! Fokusera på att vara nikotinfri istället.

Ibland är det svårt att veta...

Grattis Kallel, du får en liten fördel; min självdisciplin brast precis och jag tryckte utan att riktigt fatta hur det gick till i mig en hel påse Icas nötmix (180 gram/en miljon kalorier ungefär). "Ett nyttigt mellanmål" står det på påsen, jaja...
NU tar jag nya tag!

Jag är väl inte med då. ;S

Gråt inte, Carrie - du har din match, och den kommer kräva allt ditt fokus...


Jag väger 91 kg - tänkte sätta igång på lördag.
Får jag vara med...?

Vinceroo:

Jo, men det hindrar inte mig från att tävla mot er ändå. Kan ju bara gå in och läsa hur det går för er och sen jämföra med mig själv! :P

Du har inte svarat på mitt mejl Vinceroo!
Jag som trodde du skulle vara en trogen mejlkompis.;)

Men för f*n Carrie, min huvudsakliga poäng är ju att du inte har en chans! Om du inte i det närmaste tar livet av dig själv vill säga. Det är mycket lättare att gå ned i vikt om man har mycket att släpa på från början. - 10 kg är fortfarande en bra bit från "bikiniform" för min egen del ;-).

- Är Carrie90 trots allt på riktigt?
- Hur många nyregistrerade Veteraner är i själva verket olika uttrycksmedel för en och samma Välkände Veteran?
- Är det rent av så att jag är den ende riktige användaren på slutasnusa.com, och hela sidan egentligen är ett gigantiskt practical joke riktat mot mig?
- Finns jag förresten på riktigt?
- Existerar någonting egentligen?

Dessa och andra frågor kanske vi (om vi nu finns) får svar på om vi hänger kvar för de följande 248 avsnitten av (doku-?)såpan och långköraren slutasnusa.com

Vikt i morse: 94,9 kg. Sista dagarna har det gått rätt trögt, och det blir allt tyngre att försöka hålla sig till planen. Något (om det nu är sunt förnuft eller dålig viljestyrka) säger mig att jag åtminstone borde lägga in en ätardag i veckan. I dag blir det en sån, avslutad med lite Valborgsgrillning med nödiga tillbehör i kväll. Rapporterar skadorna i morgon. Sen försöker jag vara duktig fram till nästa fredag, då vi åker bort en dryg vecka. Då har du chansen att lägga in en spurt, Kallel!

Jag kan förstå på ett ungefär hur dödsdömda oskyldiga fångar känner sig. Dom vet att dom är helt oskyldiga och försöker förgäves bevisa sin oskyldighet men nästan ingen tror på dom eftersom majoriteten vet att dom måste vara skyldiga!

Carrie90 är och förblir på riktigt!

Fast om en i pöbeln ställer sig upp och säger: "är han trots allt oskyldig?" så borde väl den dömde uppfatta det som något positivt och hoppingivande?

Eller?

Invägning i morgon....

Måhända börjar segerns söta smak anas... En vecka bortrest kan nog sätta spår i den nedåtgående? viktkurvan.

Entricoten ligger framme för rumstemperering och frugan är på bolaget, så det blir nog ett litet bakslag idag. Fast bara ett litet;-).

96,9 kg. Dvs. + 2 kg på en endaste dag. Här finns det kapacitet!

Och vi väntar på rapport från motståndarlaget...

skr:

Ja om det är en pöbel med mycket makt så!
Vad är en pöbel förresten?:P

Wikipedia:
Pöbel (av lat. populus "folk"), mobb, är en uppretad folkmassa med drag av masspsykos.
Pöbelvälde kallas plebokrati (av plebs) eller oklokrati (av grek. όχλος).
Pöbel är en benämning på en folkmassa, oftast använd i samband med demonstrationer eller upplopp. Ordet används i svenskan starkt nedsättande och betyder folkmassan med föraktade personer ur de lägsta samhällsklasserna. Ursprungligen kommer ordet från det fornfranska substantivet peuble (fra. peuple), av latinets populus, folk. Jämför med engelskans mob, som är en förkortning av "mobile party", en politisk organisation som försöker påverka genom demonstrationer, upplopp och skadegörelse.

Med "pöbel" i det här fallet syftade jag alltså på din "majoritet" som är säkra på att den dömde är skyldig (att Carrie90 inte är på riktigt). Om man ingår i en pöbel kan man påverkas att göra och tycka saker som man aldrig skulle göra om man upplevde sig fatta självständiga beslut som enskild individ ("drag av masspsykos"). Den person som ställer sig upp mitt i pöbeln och anmäler en avvikande åsikt, eller åtminstone väcker frågan om pöbeln har fel, är alltså en synnerligen stark, självständig och på alla sätt beundransvärd person. Och det är förstås mig själv jag pratar om nu ;-).

94,1 vid gårdagens invägning.
Men gårdagens excesser var inte helt bra...
6,4 kg kvar!

Du är en värdig motståndare...

Själv har jag börjat fantisera om nikotin igen. Drömmer på nätterna att jag röker pipa (!) och fantiserar om att baka till en riktigt fet lössnus... Monstret lever!

Håll fokus! Viktnedgång är bara kosmetika, att hålla sig nikotinfri är det viktiga!

Jo, jag håller helt med. Att börja med skiten igen är långt borta just nu.

skr:
Aha, då förstår jag! Hahah yeah suure;)

Kände i morse ett "rent" snussug av ett slag som jag inte känt på rätt många veckor nu. Dåligt humör och tendenser till depression, visst (men det har också blivit bättre), men det riktiga suget - det som man känner när man håller på och när man just har slutat - har hållit sig borta. Tills i morse.

En nyttig påminnelse om att nikotinmonstret bara ligger där och slumrar och att det gäller att hålla garden uppe kanske. Lite läskigt är det dock att ingefäran faktiskt hjälpte riktigt riktigt bra... Håller jag monstret vid liv med ingefära?

Eller är det ett nytt Ingefäramonster som har vaknat?

Och när skall vi starta www.slutamedingefara.com?

Ska köpa ingefära så att jag kan bli helt nikotinfri!(Y)
Men funkar det verkligen? Har svårt att tro det.

Nja, mot dag 138-suget funkar det kanske, men knappast mot dag 1-abstinens... Substitutanvändande i början beror väl mest på att man i desperation prövar vad som helst. Vänta dig inga underverk.

En vecka slappnar man av, och resultatet av tre veckors hårdbantning raderas ut från jordens yta... Gått upp alltihop i princip... =(
Att börja snusa igen är dock ingen lösning, jag var fet när jag snusade också (fast inte så här fet..).

Vet hur det känns...:) Ska lägga ner hårdbantningen och ändå ta hem tävlingen!

Påt igen, det ska inte alltid vara enkelt att leva, då missar man topparna.

Bantar jag så deppar jag för att jag svälter. Bantar jag inte så deppar jag för att jag är fet... Och det där med att äta vettigt och gå ned sakta men säkert är och förblir en utopi. Vi funkar inte så (tror jag).

Tänk så enkelt det är med snuset i jämförelse, det är bara att låta bli no matter what.

En gammal Veteran som lovat att aldrig mer skriva på slutasnusa.com hörde av sig på pm... Han låter hälsa att han numera väger 81,6 kg, dvs. han har gått ner 9 kg på tre veckor. Hemligheten skall vara strikt Nutrilett diet (dvs. avancerad tortyr, om ni frågar mig).

Men inte vinner han någon tävling för det - det var ju försten till 10 kg som gällde! Eller hur?

Själv är jag något tröstad av att vikten har rasat tre dagar i rad trots att jag inte har hållit någon särskilt strikt diet. Det handlade nog om en del vätskefyllnad skapad av att sitta still i en bil en hel dag. Nu fortsätter jag med en betydligt mindre strikt diet än Veteranen, och håller hoppet om seger levande.

Vikt i morse: 96,7 kg.

(och vad den här tråden har att göra med att sluta snusa kan man undra numera =))

... och vi vill se lite tätare viktrapporter från motståndarlaget. Man måste ju ha ett hum om hur man ligger till, annars försvinner ju tävlingssporren.

Men f*n Kallel, nu äter jag godis varenda dag, och det är BARA för att du inte lämnar några viktrapporter!

;-)

Vikt: 97,2 kg. I morgon 103,2 känns det som nu...

Och nikotinmonstret lever än!

Nikotinmonstret lever och frodas. Skit och dynamit, fett nikotinsug sen i går. Var kommer det i från? Har jag trots allt rätt i att det räcker med att gå förbi en sån där jäkla rökare (som det finns gott om runt min arbetsplats) för att suget skall sätta igång? Eller är jag permanent hjärnskadad? Det går inte att koncentrera sig och inget blir gjort. NÄR går det över? Nån som vet säkert?

Ett högt energiintag kan förvärra suget dagen efter. Åtminstone upplevde jag det så när jag fortfarande var en aktiv snusare. Ifall jag åt mycket mer än normalt någon dag, så kunde jag nästa dag känna mig tämligen otillfredställd, en känsla som jag desperat (och utan större framgång) försökte åtgärda med mer snus. Denna diffusa abstinens brukade hålla i sig i en dag ungefär och jag upplevde den vid upprepade tillfällen (och kunde därmed göra kopplingen till det större energiintaget dagen före).

Kanske är det något liknande du upplever? Att det egentligen kanske är mer godis din kropp vill ha nu, men att du av gammal vana tolkar det som ett sug efter nikotin? Bara en tanke.

Klart att man får sug efter andra onyttigheter om man trycker i sig godis, läsk, socker, fet mat, etc.

Det är kul att folk tror att det inte hänger ihop på något sätt, det att man kan slut snusa och sen trycka i sig vad som helst och tro att det "dämpar suget" när det i längden endast leder till att man byter ut ett onyttigt beroende mot något annat.
Då tycker jag man borde sätta sig ned och ta en ordentlig funderare på varför man slutade snusa från början. Var det för att må bättre kanske?

Så jag säger som så: överintag av mat, koffein, för mycket stillasittande(dator, tv, etc), sockerberoende, alkohol, etc.
Allt detta leder till att det blir svårare att sluta snusa för så fort ni gör er av med ett beroende så måste ni ersätta det med ett annat.

Vad som det rör sig om är att göra av sig med alla beroenden samtidigt som man listar ut varför man skapat dem från början. Oftast handlar det om självmedicinering pga psykisk ohälsa, inget konstigt då vi alla har våra problem.

Kloka inlägg. Hmmm, jag tycker i och för sig att jag känner skillnad på godissug och nikotinsug, men jag skall nog inte svära på det. Ni kan ha rätt.

En viss V rapporterar att han har gått ner 10 kg! Men jag tycker vi ändrar reglerna - man skall hålla vikten i minst fyra veckor efter avslutad bantning också...

Det här är egentligen ett skamlöst skrytande, men jag skyller på att det kan tillföra ny kunskap om nikotinets påstådda positiva effekter
.
Jag gjorde Illustrerad Vetenskaps (www.illvet.se) IQ-test på nätet; ett tag sen jag gjorde ett sånt, och vetenskapligheten kan man ju alltid diskutera, men i alla fall; lyckades dunka till med en IQ på 140, vilket är väl i paritet med vad jag någonsin presterat som snusare. Jag tror inte smarthet, koncentration, närminne etc. är ett dugg sämre på lång sikt för att man inte snusar - kanske är det t.o.m. tvärtom.

Jag är inte längre inne och kollar sidan varenda dag, förhoppningsvis ett gott tecken - det där med snus eller att sluta snusa tar helt enkelt inte upp lika mycket av tankarna längre (just nu). Men jag vet - garden uppe, garden uppe.

Fram tills för någon vecka sedan har jag dock haft en riktigt jobbig period på kanske 4-5 veckor. Inte sugen på snus, men psykologiskt rejält under isen med depression och kraftiga ångestattacker på kvällarna. Att börja medicinera framstod definitivt som ett alternativ, men jag har ju min teori om att hjärnan bör få en chans att få ordning på torpet på egen hand (givetvis förutsatt att man inte riskerar hela sin tillvaro). Så jag avvaktade. Och för nån vecka sen vände det. Rejält. Det känns som om jag har varit lite smådeprimerad ända sedan jag slutade, och det är först nu som jag på allvar börjar kravla mig upp ur gropen. Saker som var roliga förr börjar kännas roliga igen och så vidare. Hopp om livet finns det definitivt.

Men så har jag hört talas om 200 dagars-suget... Väntar med spänning...

200 dagar... Lite sug?... Kanske....

Bra jobbat!!!! Du är dubbelt så bra som jag.

Tack Perra, men dubbelt så bra vet jag inte. Den erforderliga duktigheten minskar ju (lyckligtvis)med tiden.

Mera sug. Beror det på att jag utsattes för passiv rökning på badet (och är det i så fall en inbillad eller en verklig effekt?) eller på att det har gått 200 dagar? Eller på att jag väntar mig sug av båda anledningarna? Vem vet?

Snälla nån, har någon lurat dig att gå på tå genom 200-dagars-spärren? :-) Det konstiga sug jag upplevde var som en örfil i nacken; plötslig, onödig och obehaglig, men kort. Jag blev lite arg över att abstinensen behandlade mig på det sättet, framför allt överraskningen som ingen ville ha. Men det känner du väl nu, att visst har det gått alla tiders att sluta och man kan inte förstå varför alla säger att det ska vara så ämrans svårt..... Paff, paj i fejset!

Garden uppe i normalläge, men annars är det bara att vara konsekvent VILJEstark!

Det är rätt lugnt just nu, faktiskt. Men jag upprepar min varning om 450-dagarssuget... Skall jag inte åka dit på den här gången.

Hemma efter en dryg vecka i utlandet. Inser vilken frizon från rökning jag egentligen lever i. Kanske tack vare att snuset finns här? Men glädjande nog tycks rökning inomhus vara på kraftigt utdöende i åtminstone hela västvärlden.
När folk rökte överallt så blev det ju stört omöjligt att undvika passiv rökning, så det struntade jag i. På slutet var det nästan att jag gick och sög i mig röken i stället. Lite orolig var jag nog att jag skulle sätta igång hela nikotincirkusen igen, men hittills har det ändå känts hyfsat lugnt - ta i trä.

Välkommen hem till ankdammen! Bra jobbat utomrikes!!

Jo, vi i Sverige har ju faktiskt varit duktiga på att inte röka inomhus rätt länge. Jag såg ett danskt program från rätt nyss och det röktes inomhus av en gravid kvinna i Danmark. Det fick mig att må dåligt, för jag minns gardindoften från den "gamla goda tiden".

Läste det där med förkylning som substitut skr. Jag håller med dig, slutade när jag hade halsfluss.

233 dagar och sugen igen. Mycket dåliga tankar just nu. Lyckan bor i snuset, inbillar jag mig gärna. Snart dags att börja jobba igen, kommer jag någonsin att kunna koncentrera mig ordentligt utan snus?

Etc, etc.....

SKR. Självklart kommer även denna dip att gå över. Vi reagerar alla olika på ett snus stoppt.
Men precis som du så hade jag en sanslös dipp vid ca 200 dagar. Det var nog en av de jobbigaste perioderna av alla, tror jag. Det var precis som att demonerna såg sin sista riktiga stora chans att få mej tillbaka till den mörka sidan. Det är svårt att förklara men det var så det kändes. Vad jag kommer ihåg så höll detta i sej, till och från givetvis, under ca 1 vecka - 10 dagar. Det märkliga är att efter denna dipp tror jag inte att jag har känt något sug efter snus en enda gång.
Förhoppningsvis så kommer du SKR att få samma erfarenheter av denna period som de jag fick.

Men som sagt så många gånger tidigare. SKRs ovan inlägg visar återigen bara på vilken sjuk drog snus är och vilket fruktansvärt beroende snus skapar. Hur märkligt som helst att denna drog fortfarande får säljas (nästan) hur som helst i Sverige. För mej är det idag helt obegripligt att vi accepterar detta.

Kämpa på nu SKR du är snart i mål nu.

Tack Christian, det är sånt där jag behöver höra nu.
Innan vi kan förbjuda skiten (och då pratar jag om alla nikotinprodukter, inte bara snus) tror jag att vi måste väcka massorna till medvetande [;-)]. Och där ligger nog den stora svårigheten.

Om 75 % (eller vad det nu är) av världens vuxna befolkning hade gått på heroin, skulle det nog vara oerhört svårt att bilda opinion för ett förbud. Det är där vi befinner oss med nikotinet.

Om ingen rökte eller snusade skulle ingen få för sig att börja (för det smakar ju skit innan man har fastnat i det). Anledningen till att nikotinet lockar till sig nya slavar hela tiden är alltså att det redan finns så många slavar... Hur bryter vi spiralen?

Upp till kamp (?)

skr,
Var berädd hela tiden Dippar kommer ännu längre fram. Mer som depressioner än rent nikotinsug. Men man vet ändå vad som saknas !! Kämpa på dipparna blir ändå mildare och kortare vartefter tiden går.
Och framför allt sök svar här när det är som värst, dom finns här, jag lovar.
Eder Flimmer

OK, svara på när man är klar med att sluta snusa då... ;-).

Efter 3 år? 4 år? Aldrig?

Mest föranlett av åsnan och superswedes diskussion i en tråd i närheten... Suget finns där hela tiden... Efter två år...

... fast kanske fanns suget där hela tiden även när vi snusade? En känsla av tomhet och otillfredsställelse som vi försökte fylla med snus, men det gick inte (åtminstone inte särskilt länge)?

Alltså slutade vi. Men därmed kommer ju inte det s.k. "suget" att försvinna. Eftersom snuset överhuvudtaget inte är relevant för det.

Kanske ... djup i dag...

Det är lätt att skylla alla dippar på snusstoppet. Det var precis samma känsla av tomhet som man en gång viftade bort med hjälp av snus. Snuset var en väldigt behändig - men av många olika anledningar dålig - "quick fix" mot vardagsångest. Andra kanske fyller de där tomrummen med att träna, eller lyssna på musik, eller tröstäta, eller dricka alkohol eller ännu värre..

För mig har det i alla fall kommit till den punkten att min hjärna och kropp har förstått att snus inte är lösningen på denna tomhet. Jag blir alltså inte sugen på snus längre. När kampen mot nikotinet är över så inleds alltså kampen mot sig själv och verkligheten - förhoppningsvis så är den lättare!

Vilka kloka ord kokomo. Jag skall verkligen ta med mig dem i min nystartade kamp. Några tomrum skall jag i alla fall fylla med att träna. Med måtta ger ju det ett positivt utfall.

Tack till er som skriver här. Det känns nästan som om det är nu man mest behöver stöd och uppmuntran.

Håller med kokomo om allt, utom att snuset skulle ha fungerat som en "quick fix" hela tiden (eller kanske menade du inte så heller). Min bild är att den där "fixen" bara funkade en begränsad period, sen var man tvungen att snusa för att kunna må ungefär lika dåligt som man gjorde innan man började.

Nej skr, varje snus fungerade ju inte som en sinnesförhöjare, men så fort den där sega känslan av snöblaskig grå februarieftermiddag utanför Konsum började tränga sig på så började man ju fingra efter dosan och jag vill minnas att det åtminstone kändes lite bättre då i alla fall, som om man bedövade sig själv från det tråkiga. Men minnet är å andra sidan bedrägligt. Så här i efterhand kan jag ibland t om romantisera förra sommaren när jag just hade slutat, trots att den var ett helvete, men det fanns ju nånting vitalt i kampen som gjorde att man "kände att man levde".

Objektivt sett är jag mycket lyckligare nu, men uppskattar jag det tillräckligt? Kanske inte så mycket som jag borde... det är det jag menar med att det är lätt att blanda ihop nikotinkampen med alla andra kamper som man hela tiden för. Det kan vara svårt att skilja på ditt och dutt. Dock är jag tämligen säker på att de känslodippar jag ibland upplever inte har nånting med snus att göra. Det är många som har skrivit om att snusslutandet bara är ett steg på vägen till att förbättra sin tillvaro i stort och det håller jag med om till 100 %.

Det där är intressant kokomo. Är nog ett tämligen unikt drag hos människan, att aldrig vara riktigt nöjd, i alla fall efter ett tag... Antar att det är det som fört oss från den afrikanska savannen ut över klotet och ut i rymnden. Den själviska genen spelar oss ständiga spratt. Slutsats, snus funkar inte ett skit!

"Längtan heter min arvedel,
slottet i saknadens dalar..."

Erik Axel Karlfeldt

Kallel - japp. På ett sätt är det väl ett sundhetstecken att man funkar så; man måste ju hela tiden framåt, att leva i det förflutna funkar inte. Men att nån gång stanna upp, reflektera och tillåta sig själv att vara en smula stolt och nöjd över det man uträttat ska man väl också kunna göra? Varför måste allting ställas i motsatsförhållande hela tiden?

När snusandet inte längre är det största problemet man har så tar något annat dess plats istället och detta något kanske inte alls är så trevligt eftersom man har sopat det under mattan en längre tid, snusdemonen har tagit all kraft. Hade aldrig anat hur mångbottnat det här med snusandet var..

Förlåt skr, det här låter kanske onödigt dystopiskt i din tråd.. trots allt är ju min tillvaro i stort betydligt mycket bättre nu än när jag hade snusabstinens OCH när jag snusade. Håller fortfarande det som mitt livs bästa beslut att sluta. Fortsätt kämpa på och sträva framåt men glöm inte att berömma dig själv lite då och då! :)

Be inte om ursäkt, kokomo...

Tråden har potential att bli av det mest intressanta slaget - inte minst genom din medverkan.

Sen må du vara hur dysvadhettedetopisk du vill.....:-DD

Nä, inget att be om ursäkt för. Det var väl jag som började med det där snacket f.ö.

kokomo- vet inte om det är ett sundhetstecken, den ständiga jakten, eller ett ok? Att alltid vara på väg, alltid göra något... Jag tyckte det var ett av de absolut största problemen med att sluta snusa, just upplevelsen att INTE göra något, dvs inte snusa. För den enskilde individen torde total lycka och harmoni vara det mest eftersträvansvärda, men vet inte om någon kan hålla sig kvar i det tillståndet? Det är väll där nikotin, alkohol och andra droger tillfälligt "hjälper" oss, att för en stund vara i nuet? För att sen bara lämna kvar tomhet. Eller den passificerande nöjesindustrin. För arten skapar missnöjet onekligen spridningspotential...

Vet inte om jag gör mig begriplig, jag håller med dig, det är oerhört viktigt att kunna stanna upp och refelektera över livet. Annars riskerar vi att bli rusande får. Vad jag försökte säga med mitt tidigare inlägg är att det är lätt att tro att det är saknaden av snuset som skapar livsproblem, när det kan vara helt andra orsaker.

Kallel,

Du är i högsta grad begriplig - åtminstone för dem som vågat stanna upp i eftertanke.

Jag upplever dessutom det du säger som sant...

Nej precis Kallel, jag håller helt med, det är tveeggat det där. Man ska ju helst uppnå nån slags balans. Inte hetsa men inte heller vara smetigt sentimental.
Det är intressant det du säger om att det var så svårt att Inte göra något, jag upplevde det likadant; dessutom är jag en person som verkligen uppskattar att "bara vara", vilket blev helt omöjligt när man hade abstinens. Jag fick se till att anamma just den där ständiga jakten - gjorde upp planer hela tiden, var alltid på språng nånstans, gjorde allt för att distrahera tankarna från snuset...

Vinceroo, skr - tur att det man skriver inte bara uppfattas som snömos... dystert snömos... :)

Fy f****n vad dåligt jag mår just nu. Förra veckan var det bättre, men nu känns det som om jag får betala för det med ränta.

I skallen sitter en fet ångest och i benen kryper 10 000 myror omkring. Stenhård och disciplinerad träning tycks ha hjälpt mot båda delarna förra veckan, men nu verkar det vara slut med det. Har prövat ångestdämpande medicin "light", dvs. gammaldags antihistaminer - vilket resulterade i att de 10 000 myrorna blev ungefär en miljon. Så sånt blir det inget mer.

Undrar seriöst om jag borde sjukskriva mig från jobbet. Eller är det bara att träna på och se framtiden an? Lite bättre blev det allt bara av att gnälla lite här, iofs....

Stack till fjällen några dar, och det verkar ha hjälpt en del. Åtminstone tillfälligt, vi får väl se hur det blir när "verkligheten" börjar i veckan.

Nu har jag inte så mycket psykiska besvär, men däremot har abstinensen gjort sig påmind igen. Undrar om det hänger ihop? Dvs. det händer någonting i hjärnan som tar mig till nästa "steg" i avvänjningsprocessen vilket ger ökat sug efter nikotinet eftersom hjärnan som vanligt är motspänstig mot förändringarna? Jaja, bara en massa obildat svammel.

Jag ser tiden an och struntar i "sjukvårdens" desinformationskampanjer (se ALis tråd) - undrar om jag inte skulle ta och sluta med ingefäran också, bara för att visa hur tjurig jag är?