Börja snusa

Nu är det bestämt : Jag ska börja snusa !

Oavsett vad folk säger egentligen så måste man ju faktiskt inse att det ÄR coolt att snusa! Sitta med en ordentlig bakprilla under läppen och veta att man är precis lika macho som Ronny och Ragge, finns det bättre?!

Men det är klart, det är inte lätt på något sätt. Finns många som tror att dom ska kunna ge sig på General lös-snus på direkten, men slutar med att dom ligger och kräks i nåt dike. För min del varvar jag upp metodiskt. Börjar med plåster, 7mg. Ökar dosen varje vecka, varvar med tuggummin och lägger simultant in Onico under läppen för att få in vanan, fram till det magiska ögonblicket då man äntligen tar sin första mini-portion, white...

När man väl har riktigt snus under läppen klättrar man snabbt upp för stegen, byter till normal size, bruna portions påsar och över till large alternativt dubbla påsar innan man äntligen får baka sin första egna ordentliga och riktiga bak-prilla! Den gjuter sig fast under läppen som tacksamt nog redan är tillräckligt urgröpt från de frätande portions-påsarna. Saliven färgas svart då den blandar sig med snuset och rinner ner för framtänderna. Då mina vänner, kan man äntligen titta sig i spegeln och veta att man har lyckats med något stort i livet. Ett ögonblick att med stolthet se tillbaka på: Du snusar, och det helt utan hjälpmedel!

Vad kul att höra! hoppas du lyckas då.

UNDERBART!

Det härligaste är när man hoppat på buss/tunnelbana/spårvagn och redan haft lössnusen inne ett bra tag. Det är en sån skön känsla när man kommer på att man skulle spottat ut den innan man klev på. Nu måste man sitta och "njuta" av en allt mer upplöst snus tills man hoppar av (40-50 minuter för bästa effekt). Det går ju inte spotta ut en helt upplöst snus bland folk (fast lite sexigt är det kanske?). Oj oj oj vad jag saknar detta!

Jag är med! Jag börjar med spray ikväll och går över till plåster imorgon!

Ender.. Jag är besviken, inte äns Paris kunde rädda dig.

Eller hur ihaveadream! den halvtimmen på bussen med en redan söndertrasad snus som man inte kan kasta för pga allt folk är bara gudomlig! Yr, illamående och snus-saft som rinner ner i halsen. Tacka Gud för dessa glimtar i tillvaron

En annan härlig grejj är när man kommer hem dyng klockan 3 på morgonen, lägger in en feting bak-prilla och vaknar klockan 4 med snus i precis hela käften och över hela soffan

Jag saknar verkligen det. Måste börja igen!

Eller när man vaknar bakis kl 12 och portionssnusen man stoppade in precis innan man somnade är puts väck, borta, försvunnen... eftersom den förmodligen ligger i din magsäck.

Ja, jag tackar Snusguden för dessa sköna minnen!

Det gick bra med sprayen igår. Idag trappar jag upp till plåster! Håll tummarna!

jag har börjat med vanliga plåster och second-hand rökning, står bredvid rökare på busshållsplatsen och hoppas på att vinden ska vända så att jag får lite rök i ansiktet. Ska byta upp mig till nikotin-plåster och ångbad nästa vecka.

Vilka fina minnen som kommer tillbaka :)

Var det bara jag som sket fullständigt i om bussen/tuben/tåget var fullt? Jag gjorde som så att jag "lutade mig mot handen" och när ingen såg tog jag ut prillan och gömde den i handen med jag "lutade mig" varpå jag "kliade mig på foten" och slängde skiten under sätet.

Inget jag är stolt över idag! Men som sagt, krisar det så krisar det.

Haha, Desperat Slav: Jag gjorde exakt likadant. Har även en skärm på skrivbordet som det finns lite utrymme under foten på. Den var perfekt att lägga snus under när jag satt framför datorn. Det var ingen trevlig syn/lukt/känsla när man tillslut var tvungen att städa där under....

Vanliga plåster! LOL
Ta det försiktigt nu Ender!

Efter att ha läst denna tråd 2 gånger nu så växer frågan sej allt större och starkare i min numera helt nikotinfria hjärna...Shit. varför slutade jag med snus egentligen ? Alltså bara den där helt underbara andedräkten som man kan få av snus....Och allt detta för endast ca 1500 - 1800 kronor per månad...Det är ju fxn inte mer än ca 18000 - 20000 kronor per år. Hmm...Kanske dax att ompröva det där beslutet jag tog för ca 255 dagar sedan...

Själv saknar jag den tiden när det brände till i ögonen efter att linserna skulle sättas in. Tänk vilken härlig känsla det var när ögonen såg ut som stoppljus. Byxorna var ju också den bästa handduken efter att ha kramat en prilla.

Var det bara jag som på allvar blev jävligt sugen på en pris General lös nu?

Blir också så in helvete sugen, fast Grov lös då..!!

Själv saknar jag att springa ut ur lägenheten tidigt på morgonen, tre trappor, redan försenad till jobbet, springa mot bussen och halvvägs framme komma på att man glömt dosan hemma. Ja, då är det bara att vända, uppför tre trappor och sedan ner igen.
Så sitter man till slut på bussen, lycklig och med svett rinnande nerför ryggen och snus rinnande nerför tänderna. Känns lite trist att inte få uppleva det igen.

Även jag blev faktiskt sugen på en prilla. Har precis flyttat till en billigare lägenhet och spar cirkus 2000 spänn i månaden. Hmmm...

Eller näää, det är ju för jävla äckligt. Vill nog inte bli en impotent gammal gubbe med äckligt tandkött och andedräkt. Eller ?

Hmmm...

Ja, bland de bättre sakerna var också den stärkande promenaden man fick när man var tvungen att gå genom hela staden i spöregn eller snöslask klockan två på natten. Bara för att snuset började ta slut och man var tvungen att ta sig till den enda affären som var öppen och införskaffa mer till skyhöga priser. Bra för karaktären!
Tror också jag skall börja igen. ;)

nu är det nagot KOLOSSALT vad jag saknar att sitta och fundera pa vilken sida av överläppen som är minst söndertrasad där jag kan stoppa upp nästa konsekutiva prilla sa att det svider minst..

Jag kan sakna känslan av att faktiskt vara duktig då jag hade inne en snus riktigt länge för att jag då snusade färre prillor.....

Shit... vilken idiot jag har varit

Ja den söndertrasade svidande hålan som är skrovlig och känns så där härligt förstörd och sjuk. När man måste byta sida under en och samma snusning och nikotinet inte riktigt går in kroppen för ... a de vet i fan varför ! Ja vad är det mot att sitta här och känna att jag har lust att döda någon! Jag kör in lite fralla under läppen så är jag snart på bana igen!

Ja! Jag saknar detta något oerhört också. Saknar även lite högre morgonpuls så jag känner mig skönt uppboostad på morgonen. Instressad och klar liktsom.

Men, kära vänner, det sköna är att det är aldrig någonsin för sent att börja OCH det är aldrig för sent att ge upp!

Jaaa. Att lägga in en prilla på fastande mage, när man sovit lite för lite. Nikotinet driver igång livsandarna!

Trodde den här tråden skulle paja min beslutsamhet, men känns mest nostalgiskt. (Efter 20 timmar utan...)

Tänk den häliga känslan av att vakna på natten av att behöva lägga in en snus och den härliga smaken i munnen när man vaknar sedan... eller så kan man ju lägga den i handen på sin fru medan man sover eller kasta den på väggen...
Detta är ju ganska så äckligt

Tänk att stolt kunna visa upp ett par ganska nya Jeans som redan har en prydande och vacker urblekt ring på fickan. Eller när snön smälter och man ser hela vinterns skörd av påssnusar som pryder gräsmattan.

Och jag saknar den härliga känsla som infinner sig när man sitter i ett möte och lössnuset börjar krypa ner, så där snyggt, på tänderna och man ser hur motparten i mötet blir avundsjuk...

Jag saknar när man råkar tappa snusdosan och locket till utrymmet för använda portionssnusar öppnar sig eftersom det är mer än fullt där och alla använda snusar ramlar ut över golvet och man känner sig som den smidigaste människan i världen och får beundrande blickar från omgivningen.

En härlig situation är när man är ute på något offentligt ställe med en bamseprilla inne och man hör något roligt som leder till att större delen av prillan helt plötsligt befinner sig utanför läppen och samtidigt som man håller på och skrattar måste man försöka få kontroll över prillan genom diverse annorlunda ansiktsrörelser. Jag gillar hur ett glatt ansikte byts ut mot ett förstoppat ansikte med koncentrationssvårigheter. Det är just dessa lätt panikartade situationer då man inte vet om man ska skratta eller skämmas, det är då jag känner mig som mest levande.

Jag saknar de tillfällen då man ligger hemma med feber och snuva... och trots spaghetti i knäna och rosslig andhämtning ger sig iväg i snöslasket till affären. Har ju slut på snus! Ack, ljuva minnen.

e pa tjänsteresa i deutschland, tillbaka efter lunch precis.. saknade den där känslan när man precis satt sig i bilen, kollegan kör, man rullar iväg mot resturangen och da:

"fack! dos-jäveln e kvar i konferens-rummet"

det är för sent. Man vet att man kommer fa sitta där pa resturangen hela lunchen och speciellt efterat med magen fylld o go, och zippa kaffe UTAN prillan. helt värdelöst med andra ord. man kan knappt halla en diskussion för det enda i hela världen som betyder nat är att fa komma tillbaka till konferens-rummet och ta en prilla.

Skönast tycker jag det var när man satt i biosalongen, hade 3,5h sagan om ringen framför sig, allt var underbart. Lutar sig tillbaka, gräver i fickan efter Generaldosan. Glömt hemma.

Jag vart ärligt talat jävligt sugen nu....

Med nostalgitårar i ögonen minns jag det intensiva illamåendet som man kunde få av en morgonsnus på tom mage. Man riktig kände hur kroppen välkomnade det välgörande nikotinet.

Haha det är ju helt fantastisk att läsa om alla som har samma längtan efter att börja snusa igen. Vi har alla gått igenom samma fantastiska känsla som hör till snusandet.
Jag saknar redan folks gillande blickar när man pressar ner locket med använda snus så det saftar till sig. Man ursäktar sig och lite senare i skam tömmer saftsnusgojset under bordet om man befinner sig på krogen. F'n va najs.

Paniken över glömda dosor är en upplevelse man f'n inte kan leva ett fullbordat liv utan!
I love it

Episk tråd.

Jag saknar hur jag lyckades kedjesnusa i smyg när jag var ihop med en tjej som hatade snus. Man fick utgå ifrån när man hade kyssts senast och när man estimerade att det skulle bli dags igen -- och anpassa snusandet därefter. Ibland fick man intensivsnusa i duschen med två-tre portioner på en gång. En annan bra strategi var att "erbjuda sig" att gå och handla, och passa på att snusa längs vägen.

Nikotin måste sänka ens IQ med hälften eller nåt...

Tack för denna tråd och de goda skratt jag fick när jag läste den. :)

___

Själv minns jag den där härliga känslan av lättnad som följde paniken man kunde känna när man hade sovit med en portionssnus inne och upptäckte att den ej längre var under läppen när man vaknade:

Paniken - "Fan, har jag svalt snusen!?!"

Lättnaden - "Ah, där ligger ju den lilla rackaren bredvid kudden!"

Jag saknar att stoppa ner handen i jackfickan, för att upptäcka att locket till behållaren för gamla snus lossnat då den varit överfull. Att sedan få känna runt i alla fickans kanter efter de där salivindränkta portionerna, det är något jag verkligen saknar...

jag kommer att sakna spaningsjakten. Att under långa möten sitta och betrakta mötets karaktär för att veta när tillfället kommer och man kan smita ut och byta snus. En snabb uppresening, mobilen i handen med skärmen uppåt, "måste tyvärr ta det här samtalet minen" ut genom dörren, mobilen mot örat. Utanför syn håll, ned med mobilen och äntligen en ny snus.

Eller alla underbara stunder i bilen, när rutan är nervevad och man undrar varfan snusen tog vägen?

Måste börja snusa igen. Tänkte börja med onico och sedan lite lätt med sugtabletter.

Tack för en jävligt rolig tråd... det var längesen jag skrattade så mycket. Känner igen mig i nästan allt som har skrivits här...

Jag saknar även den där underbara känslan när man på förfesten av misstag tar en klunk ur den tomma ölburken som man har spottat sina gamla snusar i... det är ju en härlig känsla!

LOL LOL, fan jag har suttit på den här sidan större delen av den här dagen. Klassikern: En lite för stor lössnus på ett möte, det går inte att lägga ut den och du känner att hickan är på väg när saften utsöndras. Vi snackar totalupphakad hicka, var 5-10 sekund, och under läppen går skiten sönder, försöker lägga ut den i kaffekoppen, går ju såklart inte! iställer helt nerkletad med snus och du har heller inte fått bort allt runt tänderna... Sen inser du att läppen känns som P80 sandpapper under, tanken är, hmm, måste byta sida...

Sen missar man alla brunfläckiga kuddvar som får en att inse att det är dags att tvätta sängkläderna...

saknaden av att kladda ut snusen i ansiktet på frugan då man var pruttfull (i tron att man lägger ut den). vakna av en rejäl utskällning, och inte fatta ett skit varför hon har snus i hela ansiktet, det kommer jag att sakna och göra att mitt försök att sluta snusa svårt

När man snusat sönder läppen så till den milda grad att det omöjligt gick att lägga in under överläppen och man desperat började fundera på och snusa i underläpopen istället, ja då kunde man röka en cigg. Och viseversa när man rökt sönder hals och lungor så ciggen inte längre gav den minsta njutning, kunde man lägga in en snus istället. Och varför inte klistra på ett plåster samtidigt. Det är så härligt med nikotin att det finns så många sätt att få i sig giftet. Jag saknar valmöjligheter man hade helt enkelt. Alla olika kombinationer, alla olika smaker. Det var livet.

jag saknar synen av älglortar under sängen som tillkommit av att man lagt ut snusen på kvällen pga att man inte orkat slänga den i soperna...eller då man vart på en dejt och insett sen att man haft snus mellan tänderna under dejten..sen undrar man varför tjejen aldrig hörde av sig mer!!

För att inte tala när man kollade insidan av läppen och möttes av en skrynklig gråfärgad elefanthud. Det fick mig alltid att skjuta upp slutande tytterligare någon vecka.
Sedan för att följa upp ett tidigare inlägg. vi som redan är gamnla impotenta gubbar med dålig andedräkt. Det märks ju inte om vi lägger till en grej till ;=). Så jag är med.

ROBBE: Jag bara älskar ditt inlägg...
" -Jag saknar hur jag lyckades kedjesnusa i smyg när jag var ihop med en tjej som hatade snus. Man fick utgå ifrån när man hade kyssts senast och när man estimerade att det skulle bli dags igen -- och anpassa snusandet därefter. Ibland fick man intensivsnusa i duschen med två-tre portioner på en gång. En annan bra strategi var att "erbjuda sig" att gå och handla, och passa på att snusa längs vägen.

Nikotin måste sänka ens IQ med hälften eller nåt... -"

Jag skrattade så jag fick tårar i ögonen..
Kände igen det där med att gå och handla för att få snusa lite.. Fy fan va ding man måste ha varit !!!

ÅH HERREGUD VAD JAG SKRATTAT! Det bara rinner tårar längst kinderna nu! Så mycket man kände igen sig i (typ allt. Fast istället för flickvän så har jag en pojkvän som inte snusade och som hatade då jag ständigt skulle lägga in in snus då vi skulle mysa. Så fick också utnyttja duschtillfällena osv. hahah!
Tack för en otroligt rolig läsupplevelse, längesen jag skrattade så mycket! :D

Jag kommer sakna de kommentarer jag fick av vissa när dosan åkte fram : "Snusar du?" osv osv.

Jag kommer dock mest att sakna alla mina sköna bortförklaringar. "NJa", "jo lite", "ibland." Jo, men jag ska sluta typ snart...

Kändes så himla positivt för karaktären att sitta och mumla om att man skulle sluta och sedan ta en sväng förbi närmsta affär och slänga iväg den vanliga gamla invanda frasen och inse att det inte blev av idag heller.

Jag ser med glädje tillbax på de nattliga uppvaknandena som signalerade att det var dags att byta påse. Och var de då slut ställdes man inför ett intrikat dilemma; Lägga in en beggad eller försöka smyga ner till snusförrådet på undervåningen och hämta en ny dosa utan att frugan vaknade? Detta gav såväl spänning i tillvaron som regelbundna pauser från det passiviserande sovandet.

En annan intressant situation som jag tyvärr inte upplevt på länge - som diversesnusare kunde man ibland köra in fingrarna under läppen för att fiska ut en gammal påse, men... surprise! Det var visst en lössnus den gången!

Underbar tråd! Huvudet på spiken!

Jag saknar alla gånger i bilen då man, under längre resor, hunnit lägga in 3-4 obakade, härliga lösprillor och var gång, utan att märka det, spillt en halv prilla på sätet mellan benen... Vid något förstrött tillfälle tror händerna som letat sig ner dit (av någon anledning) att det nog är sand eller något annat och försöker sopa ner det på golvet, varpå sätet inte längre ser så inbjudande ut att sätta sig på...

Jag saknar oerhört mycket lukten av gammalt stinkande snus i papperskorgen och att hitta snuspåsarna överallt! Kändes väldigt fräscht och mysigt kan jag lova.

Eller när frugan frågar: -Ska du redan lägga in en ny, det var ju inte länge sedan du la ut den förra?
Och man har ingen koll överhuvudtaget vad hon pratar om. Åratal av träning har gjort att man kan lägga ut och in snus utan att medvetandet är inkopplat, helt automatiskt!

Känner för att börja snusa bara för att få sluta igen. Det var så tillfredsställande att sluta snusa, njutningen av att sitta och kallsvettas med kramp i magen utan någon som helst koncentration och meditera över alla andra abstinenssymptom man hade.

Jaaaaa Ender....

Tänk att återigen få uppleva känslan av att ögonen håller på att "ploppa" ur huvudet, eller att ha fördröjning i tänkandet, eller att få vagga fram och tillbaka igen som en mentalpatient...

Roligt så in i vassen. Länge sen jag skrattade så mycket, fy f-n vad man känner igen sig.

Tänk även vad skönt när man sitter i soffan en lördag-kväll och kollar på en film med frun. Det är en kvart kvar av rullen och jag borde lagt ut snusen för en halvtimme sen, men filmen är spännande och jag tänker att jag håller mig tills filmen är slut. Då händer det. Hon vill kela och jag inser vart detta skulle kunna sluta...i sovrummet om jag sköter mina kort rätt. Hon drar sig närmare mig och hur gärna jag än vill kan jag inte komma loss för att lägga ut. Filmen närmar sig sitt slut och jag känner paniken komma krypande eftersom snusen har passerat bäst före för 45 minuter sen. Då filmen slutar säger hon "Ska vi gå och lägga oss" samtidigt som hon vänder sig om. Då ser man direkt på hennes ansiktsuttryck att, ok, det blir till att ta en kall dusch för mig i kväll....

Jag tror baske mig att jag börjar snusa igen!

Jag saknar då jag sov över hos pojkvännen och på morgonen:
- "Carina, vafaaaan!!! Jag har sovit på din jävla snus igen!"

HAHAHA, I MISS IT!

Saknar och kommer alltid att sakna snusen efter morgonkaffet! Mums!

Eller snusen efter pizzan!

:)

Jag saknar tillfällena när jag dansade tryckare med en tjej och det vankades hångel. Petade ut prisen över tjejens axel.

Eller varför inte de gångerna när jag hånglade upp en tjej med en portionspåse under läppen.

Usch vilket svin jag har varit!

Jag tänker på första mötet. Det är alltid något särskilt med det.
Njutningen.
Min riktigt första snus, ett minne nu, något jag aldrig får uppleva igen....

Jag var 11 år gammal, kom ner till TV-rummet i källaren där bror och hans vänner nyss hade hängt för att kolla på en fotbollsmatch. För mig var det att komma in i en guldgruva.
Ena dillchipspåsen var halvfull!
Jag satte mig till rätta, åt och zappade mellan kanalerna.
Vilken kväll!
Så ser jag det! De barmhärtiga bakfulla grabbarna hade även lämnat en halvfull 50cl colaburk. Jag fyller munnen med min första snus, lös ettan, väl utblandad i avslagen cola. Jag hinner svälja girigt, dillchips blir man törstig av, innan jag känner smaken utvecklas till fullo i min munhåla.

Min hjärna hinner ofrivilligt framkalla bilden av ett stort fettigt tonårsfinger, säkert tillhörande två-meter-Mats, som kletar ner snusen i burken. Jag ser det ske i slowmotion- innan det vänder sig i min mage.

Och jag rusar in i duschen, som finns närmast till hands, då uppstötningarna gör sig gällande.

...Och det måste väl ha varit då, antagligen, jag bestämde mig för att snus verkar vara något för mig. Något jag borde fortsätta med.

hehehe, det var det där jag ville läsa igen, fan vilken bra story mhf, den om oskulden

Något jag också kan sakna oerhört är tandläkarbesöken och ångesten inför dessa. När tandläkaren strax innan man skulle öppna käften läste i journalen och frågada om man fortfarande snusade och i så fall hur mycket? Svaret blev -nja, tjaa jag snusar, men bara lite grann 1-2 dosor i veckan på sin höjd skulle jag tro. När man i skälva verket laddade in minst en fullproppad dosa ettan portion om dagen och så hade gjort i tio års tid. Vem fan försökte man lura?