Att vara här ökar motivationen

Så var man officiell snus-slutare, då. Efter att i 37 år snusat sig genom diverse sorter och trott att "jag kan sluta när jag vill", så hänger jag ut mitt avslut å det skamligaste av forum, internet. Här råder inga lagar, ingen moral, ingen snällhet är nödvändig. Här bör man bli behandlad som man förtjänar...... eller?

Det tycks finnas fler nykomlingar och jag tänker klara dem alla. Fast bäst vore om jag inte gjorde det, för då finns det fler som klarar av att sluta. För egen del har jag maximal motivation, enär det finns en hel släkt att besöka om ekonomin tillåter, plus en bror att besöka då han blir halvsekel, om han lyckas leva så länge. Jag räknar med att kunna spara 500:-/månad.

Metod två, tvärsluta, är inte den bästa egentligen. Men jag har testat varva ner och jag vägrar ersätta snus med medicin, (som kostar mer än snus). Det värsta var att behöva försvara beslutet inför mina närmaste vänner. En av dem sa att denne skulle omedelbart gå ner och köpa snus åt mig. Men snälla? Var jag så grinig? Tror de inte ens på mig, eller är de egoister? Sonen är på min sida, därifrån kommer jag att få bra stöd.

EN sak är säker, det bästa är att inte tänka, prata, leta, läsa, äta snus. Att älta varje minuts snusfrihet, varje timmes evighetsabstinens och varje kopp kaffes icke-tobakssammanhörighet, är inte alls bra. Jag har tur, jag har möjlighet att styra mitt liv som arbetslös. Jag kan sonika gå och lägga mig när jag vill, för om det var något jag inte gör som snusare, så är det att sova med snus inne, (olycksfall har skett, men icke medvetna).

Alla ni andra! Lycka till med edra beslut!!

Isses! Här finns massor av goda ord skrivna på denna hemsida. Andra i samma situation beskriver sitt egna helvete. Här lämnas icke utrymme för självömkan.

Vad jag gillar bäst, är alla beskrivningar av abstinens-symptom. Vi är alla olika, så allt känner jag inte igen mig i. Jag insåg vid en genomläsning av medlemmars texter här, att det var evigheter sedan jag upplevde riktiga abstinensbesvär. Att hålla upp sex timmar, eller över en natt, visar inte snuset horn och svans på det rätta sättet. Nu, på väg in i tredje dygnet, känner jag av fler saker. Yrsel och synfel, något går på hudens yta, talsvårigheter, kan inte ens fokusera på att lägga en patiens. Att spela dator-spel kan nog endast sluta med enorm irritation.

Idag har jag räknat ut en dosas dagssnitt. En dosa portion räckte i 1,61 dgr. Det betyder att var 16:e dag, har jag sparat in en stock, d v s 330:-. Men då jag ska förtjäna detta, (inga fega belöningsprinciper), får jag inte lägga undan snuspengarna, som jag har sparat, förrän den 6/9. Nästa gång blir sålunda 22/9 och så vidare. Skulle jag ha ÄTIT upp för lika mycket, får detta gå ut över hushållsbudgeten. Jag bokför nämligen min ekonomi sedan 2007. För i år gäller att jag har snusat upp hela min elräkning. Eller för lika mycket som hälften av mitt matkonto, (liten i maten normalt). Snuset är den näst största posten bland utgifterna, (maten överst). Inte ens min hund får en fjärdedel så mycket, som snuset kostade!

Hu vad tjatigt.... mot dag 3 och vidare!

Tredje dagen och en upptäckt! Heureka, har man något att göra, är det lättare att glömma bort snuset. Idag har jag sprungit på möte hos soc och arbetsförnedringen, ska strax iväg på ett mer privat. Senare ska jag bli bjuden på middag och enda kruxet med det, är att de röker. Jaja, får väl vara passiv rökare då..... är det fusk? :-)

Motivation handlar det mycket om och en Christian på forumet är en jesus på att kränga goda ord. DET behövs! Jag saknar att kunna ge goda råd, jag äger ingen info eller bra morötter, (ej heller piskor). Min egna motivation är just den ekonomiska biten i första hand, att kunna ta sonen upp till hans norrländska släkt trots att jag lever på socialbidrag. Därefter hoppas jag ha pengar att åka till min döende bror på hans 50-årskalas, (och hans motivation för att leva till dess, är motivation nog för egen del).

Sonen självt har bett och bönat mig att lägga av snuset, men försöken har varit halvhjärtade. Ämrars vilka otroliga ursäkter man kunde ta till! "Det är inte bra för MITT hjärta att sluta", "Blir bara att jag äter som en häst", o s v.

Men visst finns det några saker till. Att lägga av med snuset ska bli mitt första lyckade projekt, som inte hamnade som "mycket snack och lite verkstad", (msolv, förkortar jag det). Jag har högar med msolv-projekt och min trovärdighet är nog attan minus.

Och visst finns det en dam i kulisserna, som jag hoppas kunna vinna hjärtat av.... men först måste jag visa att jag inte bara är en hoper snack.

Idag är jag starkare än någonsin, till och med innan jag beslutade mig för att lägga av, (beslutet fattat 8/8 -09, sista stocken köpt strax innan).

Idag har suget varit där, och jag har nog ätit för mycket av lite allt möjligt, främst plommon. Å andra sidan händer det en hel del veckan ut, med bl a ett test inför en utbildning. Isses, fem års arbetslöshet och plötsligt kan jag få en chans till att utbilda mig. Lite svårt att tro på, men en dag i taget, en sak i taget, så ska det nog bli bra.

Tolv dagar i morse, då min officiella räknare började 08.30 090821. Det absolut lustigaste som har hänt mig den senaste veckan, var väl när jag plötsligt fick för mig att jag aldrig har snusat och kunde ha krävt bevis för en sådan hemsk handling. Nu gick det över ganska raskt, men märkligt var det.

Annars har jag ätit mer än jag brukar. Jag har åter upptäckt att om man bara har att göra, klarar man sig skapligt. Om man dessutom slipper prata om att sluta snusa, har suget inget att gripa tag runt, kan inte skapa märkligaste ursäkter för att börja igen. Kan väl anta att jag har mer tur än de flesta, då jag inte umgås med några snusare dagligen, (bortsett från kassörskan i lokala butiken, (som jag inte umgås med egentligen)). Sedan tycks det som att man som nybliven tobaksbrytare ska prata om att sluta med allt och alla, i hopp om att de ska tycka att man är såååå dutti. Inte faen tycker de det! Inte om de inte har försökt kasta drogproblem själva OCH lyckats!!

Nå, jag saknar behovet av att tala om hur dutti jag är, så jag kanske inte syns här på slutasnusa.com på ett tag. Inte för att det verkar finnas någon som bryr sig.

KÖR hårt därute, det ska fanimej gå!

Lycka till! Ät mer frukt så du får blodsockret rätt. Och drick massor. Så kommer du nog må mycket bättre.
Du kommer klara det.

Tack lotte, ja jag kommer att klara det. Hmm, blodsockret har jag inte funderat på, men man passerar ju diverse fruktträd med vovven och norpar ett plommon, päron eler äpple nu och då. Kan vara därför jag mår såpass bra som jag gör.

Igår skulle jag ha köpt min första stock snus, genomsnittligt sett, varvid jag la undan dessa pengar i ett kuvert. 350:- bokfördes sedan som "Skulle varit snus-pengar" på ett rese-konto. Det kändes rätt stort!

Nu börjar suget poppa upp lite oftare. Raska promenader är ganska bra, men det får ske utan min oraska hund. Igår lånade jag en kompis ämrans duracelljycke och nog hade jag att tänka på.

Annars går det bra överlag. Idag är det tre veckor om någon timme. Viktökningen är det enda rejäla problemet, men jag hoppas att jag har det under kontroll.

Nu har det vänt, viktökningen. Jag har på intet sätt ökat motionerandet, (var/är tämligen blygsamt) och jag har säkert tröstätit en del, fast mest frukt. Trots alla/inga ansträngningar ökade vikten raskt tre-fyra kilo. Men i söndags kände jag att det var lättare runt magen, att godissuget inte var lika intressant, (det går lika bra med morötter) och att jag faktiskt hade viss kontroll igen.

Just det där sista är nog viktigt i samband med att slåss med SnusDjäfvulen; Att ha Kontroll. Ska man lyckas med denna utmaning, bör man känna att man har en viss fördel i kontrollen. Får snuset kontrollen, är man nog körd.

Och sedan ett tips till alla er koffein-missbrukare där ute. Kanske ni precis som jag, har holkat kaffe sedan ni var 7 år gamla. Kan ni ens ana vilket gift koffein är? Jag fick för mig att jag skulle dricka thé, (inte alls vanligt för den Gamle), en hel dag. Pah! Vid lunch hade jag en ofantligt huvudvärk av annan värld! Runt sex-snåret åkte bryggaren igång och lagom tills kvällsrundan med gammtantan, var balansen återställd. En totalt förstörd dag till ingen nytta, kan jag bara meddela i sann Värdelöst Vetande-anda.

Nu ska jag läsa forum och fortbilda mig.

Om man vill, kan man betrakta dessa forum som en sorts blogg. För vissa av oss är det ett sätt att skriva av oss, även om det vi skriver om och runt, kan vara lika spännande som att se gräs växa. Det blir ungefär lika intressant för en utomstående också, men de hämnas ju med att skriva sina bloggar om mode, smink, eh.... mode och sånt.... typ.

Egentligen är jag här idag för att bevisa för mig själv att det faktiskt ÄR fyra veckor sedan. Jag hamnade i dispyt med mig själv, eftersom det matematiskt såg lurigt ut. Men räknaren ovan ljuger icke, till tröst för envis debattör.

Fyra veckor, så länge har jag aldrig tidigare varit borta från snus. Tre dagar var det väl sist och tidigare "rekordet" har nog varit tre veckor. Den här gången blir det ett rekord, som heter duga. Men vad som irriterar mig en smula, är att om jag vill vara snusfri lika länge i ett sträck som jag har snusat, måste jag bli 90 år gammal. Isses, det vete katten (eller hunden el dyl) om jag kan fixa.

"Eagles may soar but weasels don't get sucked into jet engines."

Så var det åter dags att "köpa snus", d v s att spara undan de pengar, som jag egentligen skulle ha lagt på att köpa en stock idag. Men det var nära att det gick åt skogen i helgen. Utan någon särskild anledning hade jag värsta abstinensen och inget att ersätta det med. Sonen och en kompis gjorde vad de kunde och jag klarade mig, det blev inget återfall.

Kan jag bara klara veckan ut, lär jag få annat att tänka på sedan. Jag ska äntligen börja en utbildning nästa måndag, som kanske kan få slut på mina 22 år som arbetslös. Fast samtidigt utsätter jag mig för snusare kanske. Fast det lär vara flest rökare, kan jag tro, eftersom det handlar om transportsektorn.

Mycket händer i alla fall, sedan man beslöt att ändra sitt liv. Tja, man får väl bara vad man förtjänar.

Och ju närmare slutet av veckan man kommer, desto mer har jag att göra, vilket är bra. OK, en del jag väljer att pyssla med, är kanske inte livsviktiga, (testa att sy en egen slips exempelvis). Fast det behöver det inte vara, bara huvudet tänker på något annat än s**s.

Ute i forumets alla trådar finns mängder med ersättningssysselsättningar att ta till. De flesta är dock inriktade på olika former av fysisk träning. Som fet 50+, som aldrig ägnat tid åt att svettas på gym el dyl, blir det ganska svårt att starta upp. Alla på slutasnusa.com (utom jag) tycks veta hur man börjar träna, vilka sorter det finns, vilka kläder man tydligen måste ha på sig och hur man ska må medan man svettas. Det jag kan sakna är hur man sköter den mentala biten när man tränar. Det lilla jag minns av gymnastiken i skolan, var att medan kroppen torterades av en gammal fanjunkares olika ryck, höll skallen fortfarande på att fundera på hur man skulle kunna undkomma mobbarnas attacker senare inne i omklädningsrummet.

Summeringen blir sålunda att jag inte förstår hur träning ska få mig att sluta tänka på s**s. Fast som jag också har konstaterat de senaste 10 åren, det är inte mycket jag begriper längre.

Så här långt har det varit en bra helg, även om det är tungt att vara ensam. Fast det är inte snusspecifikt. Strax ska jag gå ner till affären för att köpa något lördagsgott. Och det var då jag ville minnas saker....

Jag ville minnas att det har skrivits mycket om ostbågar här på slutasnusa. Och det har det, vi är en hel del som använder denna tröst.

Jag ville också minnas att jag har läst om grönt té här på slutasnusa. Och det stämde också. Jag började med den vanan innan jag slutade snusa och jag är fortfarande förvånad över den mängd spring på tryckeriet, som har blivit effekten. jag kan omöjligt få i mig lika mycket som kommer ut. Fast sedan är det det där med ostkrokarna.....

"spring på tryckeriet" -- haha, den var ny!

Verkar gå riktigt bra för dig, kämpa på!

Fellonius! Härligt att läsa att det går bra för dig! Vi som "tävlar" och så... ;-) Ditt "skulle-gått-till-snus-sparande" är inspirerande läsning! Jag kan bara tänka mig att du känner dig extra stark och motståndskraftig det ögonblick när du lägger dit pengarna? Kämpa på broder!

Robbe: Västkusthumor, go som alltid!

Fanimej! Där är du juh! Jag var rädd att Djävulen hade återtagit dig!
Jodu, och ännu roligare är det att bokföra dem i ekonomin som "Skulle varit snus". Fast jag är osäker på om kuverten räcker till, det kan bli ganska många hundralappar nu när det går bra för en.....

*bugar och tackar herrarne*

Nu har jag påbörjat min utbildning och jag ska bli bussförare! Herreminje, den Gamle bakom ratten på en koloss, som kan skövla ett helt län. Jaja, min värsta oro var ju möte med många snusare, men det visade sig vara två snusare och bortåt 15 rökare, (samt några anti-tobak som jag). Så nu är min största rädsla de stora rattarna.....

Och så här efter en vecka kan man konstatera att det går nästan för lätt för att vara sant. Utbildningen kräver visserligen att du gör något annat än tänker på snus, men jag misstänkte att två timmars bussresa enkel väg, skulle göra mig nipprig. Men icke, i mörkret i bussen domnar man bort och tänker icke alls, (må vara normalläge som man betraktat).

Och kamraterna på kursen är inte påstridiga. Snusgrannen såg nästan på mig med respekt, när jag nämnde att jag precis har lagt av snuset. Han konstaterade enkelt att det skulle han inte klara. Må vara så, men alla borde vara nikotinfria i all evighet, Amen.....

Om det inte vore för de stora...... ujujujuj

Så var det åter dags, 16 nya dagar har gått och det är dags att "köpa en stock" igen. På knappa sju veckor har man tjänat en tusenlapp, krasst ekonomiskt räknat. Inte så dumt alls. Målet kommer att nås någon gång i mars, men man kan alltid ha nytta av lite slantar.

Snus är bice!

Sista veckan har varit sugande ibland, fullständig glömska ibland. Kvällarna, som annars har varit värst, har blivit i trötthetens tecken. Jag slocknar som ett lindebarn i B-teorins töcken. Men att det ämrans suget efter nikotin kan vara så förrädiskt. Nåväl, det ska fanimig gå, som en tävlande till jag konstaterat.

Mot dag 50 and beyond!

Det är inte bara att blogga om anti-snus man är här för, man måste ju kolla av räknaren också. 50 dagar idag och den synen behöver jag ämrans mycket. Idag är den dagen under en 14-dagarscykel, som är värst. Jag har konsterat det tidigare, man behöver stöd! Men då jag har valt att bo ensam, blir just dessa lördagar varannan vecka mer kämpiga än andra dagar. Ensam med endast godis och dålig TV att tillgå, blir det för jävligt, (och nej, jag beglor icke den nyare varianten av vildsvinsjakt, som dagens neanderthalare gillar). Nyss försökte jag övertyga mig själv om att jag automatiskt skulle gå ner 60 kg, bara jag började snusa igen.

Det är då jag går hit, till forumet och läser saker jag har läst förut. Jag läser om hur andra har trillat dit. Jag läser om hur andra kämpar som en andra Jesus att övertyga oss dödliga, att snus är bice. Jag läser så jag blir tårögd av all lycka som kommer att vederfaras alla de jag läser om, och hur ensam jag än är, tror jag mig tillhöra gruppen med kommande lycka och glädje. Det stöd man kan få här, finns knappt inte i verkligheten.

Om 11 dagar har jag varit fri i två månader. Den 21/11 är det sedan tre månader och då kanske jag kan ha nått flera mål.

Må lycka och glädje fylla era hålrum!

Har väl egentligen gjort mitt här dennna helg, men så stötte jag på ett citat i en film, som jag tyckte borde in här.

Ur Flight of the Phoenix, 2004: ”A man only needs one thing in life. He needs someone to love. If you can't give him that, then give him something to hope for. And if you can't give him that, just give him something to do”.

Och den är bäst på engelska....

Jaaa,visst kommer du (FdnG) definitivt att få uppleva en stark känsla av glädje och lycka över att du inte snusar. Framförallt en helt annan självrespekt och syn på ens egna värdighet tycker jag kommer med tiden. Kanske har du förresten redan nu om än i "bara" några små ögonblick upplevt glädjen att vara utan snus.
Jag bor ensam och jag känner att detta forum har hjälpt mig otroligt mkt. Man blir sporrad av människorna här som vill,vågar och tror på ett liv utan nikotin.
Från början ömkade jag mig väldigt i att det var x-tra svårt för mig att sluta eftersom jag bor ensam o.s.v. Men nu i efterhand så är jag nog liite tacksam över det, eftersom jag personligen aldrig skulle ha orkat med att ha människor inpå mig under denna tid. Fast som alltid är vi alla olika en del mer social än andra.
Grattis till 51 dagar med såklart!

Tack Snuss, återigen bevisas att det här på forumet stödet finns. Jo, en viss dos ensamhet är nog bra och visst är det synd om snus-slutarnas partners. I mitt fall handlar det om varannan lördag, då jag mår sämre än annars. Sonen stöttar de andra helgerna och i veckorna har det gått bra, än så länge.

Början på denna vecka var tuff, men nu har jag fått höra av snusarna på kursen, att de minsann inte skulle klara en sekund utan skiten. Isses vad man växte! Och det var tur, för jag tror/trodde att jag har hamnat i 40-50-suget, (en smula sent, men så är mitt liv överlag). Jag inbillade mig att jag har gjort för stora förändringar i mitt liv, för att klara av att vara utan snus, och Gud vad enklare det skulle bli..... Jo. Det har hänt saker denna höst, men så attan att jag inte ska klara att sluta snusa, nu när allt annat verkar gå mig väg. Så nu är det lugnt igen.

Igen, snus är bice.

Igen, när jag har varit utan snus i 1000 dagar, då kan jag klara vad som helst.

Igen, tack alla på slutasnusa.com.....

Valet av rubrik känns lite sajkick. Men visst, man hade väl läst några foruminlägg och insett att det var här på slutasnusa.com man hade en viss chans. Men att rubriken skulle bli så exakt sann, det visste jag faktiskt inte.

I morgon är det 60 dagar och det har jag inte hållt reda på. Jag har det alldeles för lätt, jämfört med andra som lägger av snuset. Egentligen skulle man skämmas, jag bidrar inte själv, men jag läser gärna andras....

Kämpa på!
Mot evigheten och vidare!

Bara en liten kortis i dagboken samt två konstateranden: 1. Det är TUFFT att åka långa resor utan nikotinet. 2. Jaha, man kan inte ha alla motivationer kvar i all evighet, damen enligt ovan kan strykas från listan.

Sedan läser jag om Kalla Faktas undersökning av Swedish Match och blir ta-mig-faen ordlös.....

Det jag bävade för, har så inträffat. Jag passerade tresiffrigt på vågen.... usch. Fast när man tänker på att jag inte rör på mig varken hemma eller på kursen, som i sin tur nästan kräver stillasittande för teoretiska delen, (som det är mycket av just nu) och att jag dessutom kommer hem 18.00 och är förbålt hungrig, då kan man nog dra slutsatsen att snuset inte längre har med vikten att göra, iaf inte när det gäller mig.

Å andra sidan är inte vågen fullständigt vetenskaplig heller.....

Men å tredje sidan är det nog säkrast att försöka göra något åt denna vikt, ety man vill ju icke hamna på julbordet utan vid. :-D

Ja, alltså det här med vikt är ju så svårt. Ett kilo kan ju vara så olika tungt ibland. OCH skulle det nu vara så att det är riktiga kilo tycker jag man ska komma ihåg att riktiga män väger över 100. Så är det bara.

Slaktrisken hänger väl så att säga mest ihop med svinaktigheten och där finns ju fler aspekter än vikt att spela på. :-D

/97 and counting...

He he he.... murre, alltså det räcker att du räknar snusfria dagar!! Skit i antal kilo. Jag skulle tro att det är lättare att banta än sluta med snuset.
Jag kan ju säga att slaktrisken på mig har ökat sedan jag la av med nikotin....

murre & Pelikan: Jag kan hålla med er bägge, men framför allt är inte några kilos ökning en sorts gift. Jag har bara på några få dagar tappat 1-2 kilo igen.... snart är antalet snusfria dagar fler än kilogrammen å kroppen.

En annan fundering man har börjat få, är att, (som Christian har föreslagit), lobbya för snusets avskaffande. Vi är det enda landet i unionen, (som jag i öfvrigt struntar i), som har eländet och det vore en sakfråga att låta Europa avgöra. Jag menar allvar och med tanke på att det är val(fläsk)år nästa år, kanske man skulle lobbya hårt på hemmafronten. Snus är bice och äger INGET existensberättigande whatsoever. Visst, några få tysta tuffa starka norrländska karlar blir säkert sura, men det är ju bara att tugga cigaretter för böfvelen! He int svårt!!

Christian har företräde i denna fråga, men skulle han eller någon annan börja, vore jag snar att haka på i mån av tid. Ska man ändå vara grinig på grund av viss abstinens, kan den lika gärna kanaliseras...... juh!

Härlig Läsning FdG.
Jobba på!

Ähum, jag upptäcker att jag idag har tangerat vikten med antalet snusfria dagar. I morgon blir det sålunda tresiffrigt sedan jag sysslade med snus, eller om jag nu någonsin har gjort det..... öh?

Varit å annanstans än här iaf och mest då hos Vägverket, (klarade teoriprovet UTAN SNUS, (fast det visste vi juh att det skulle gå) *vissla falskt*), samt senaste veckan sittande i gamla Bettan, en Volvo B10M. Det är en sådan Torgny Melins använder, konstaterade jag när jag råkade zappa förbi Dansbandskampsreprisen i går. Jag frågade min körlärare om jag inte kunde få Bettan i julklapp, men det krävdes en viss ekonomisk motprestation, sa han då. Ämrars!

Visstja, skulle ju skriva om snus juh.... är juh därföre man är här.... väl?..... jo, snus är bice... och tobak... vill jag minnas.... typ.

Kör hårt därute och jag kan bara hoppas att ni har det lika lätt som jag har det!!!

Den Gamle mot 1000, en tiondel snart...

Jådel i forumet, länge sedan man var här och tankade motivation. Kursen har fortsatt med uppkörning utan problem och något märkligt, som har gett problem; yrkeskompetensbevis.

Kylan och det där vita snurrade runt den Gamle igår, så att till slut kunde det tänkas: Det hade inte varit dumt med en pris. Men då det var värme jag önskade, insåg jag att en kopp kaffe var mer korrekt å önskelistan. Som numer har sin förut ständige "Stock snus" bortraderad till sonens glädje och jag önskar mer normala saker som förkläde och slickepott.

En sak har veckan fått mig att inse: Så långt bort finns inte snustankarna, de kan när som helst överta huvudinriktningen igen. Eländes nikotindemon att aldrig ge sig!!

Skrev detta i annan tråd, men kände att den hörde hemma här också. Det gäller att inte släppa garden i julstök och annat. Jag var nära i veckan som gick. Jag har avslutat min bussförarutbildning och får nu köra buss professionellt. Belöningens timme hade kunnat vara EN pris snus, men det fick bli lite godis istället. Men inför testet i tisdags hade jag nästan bara snus i tankarna. Kan bero på omgivningen i form av kurskamrater....

Äfven jag önskar alla en riktigt God Jul!! Låten kilona komma in!! Dörren är dock stängd för eventuella snusande tomtar. ;-D

Nästa år blir första snusfria året sedan man var 14 vintrar. Det är baske mig värt ett litet extra Gott Nytt År!

Ska strax gå bort till sonens för att fira nyår. God mat och dryck är utlovad, själfver medhafver jag en rabarberpaj m tillbehör. Jaja, skulle inte föda den stora magen egentligen.....

Jag är stolt över oss. Dels alla oss som har slutat snusa under året och fortfarande håller i. Dels alla oss som har haft egna bekymmer av annan art att ta hand om, och vi har lyckats [överleva].

Till alla, oavsett: Gott Nytt År!

FDG..Din tråd är en inspiration för oss alla.
Underbart jobbat av dej. Häng i nu så kommer du under detta år att passera den magiska gränsen.
1 år utan snus !

Christian! Den 27:e kommer du väl in och beglor dina 365?!! Dina ord har varit motivation också. Fy fabian vad vi är bra!!

Första gången jag är inne i forumet och det är INTE för att tanka motivation. Järnviljan denna vecka har icke varit av denna värld! Tolkiens dvärgar hade inte rått på mig... Fasiken vet varföre egentligen. Jag är fortfarande lika arbetslös, fet och socialfall som för ett halvår sedan, (då jag var slav under "General de Rapé" som en annan attans bananrepublikinnevånare, (och här slår jag gärna på trumman för sällskapsspelet Junta, svårt att få tag på och galet roligt)).

Nåväl, omgivningen mår också bra och sonen är nu och då här för att beklappa sin fader om huvudet och tycka "dutti pappa". Fast han har inte tid, med egen kvinna och gymnasieprogramsval etc, m m, u z w. Att alla mår bra i faggorna och undertecknad är för jämnan sysselsatt med jakt på busspraktikplats, gör att den Gamle mår bättre än förtjänat. Men det struntar jag i, jag mår för bra för att bry mig.

Jag hoppas att ni andra känner detsamma. Att man inte är här, betyder inte att här inte behövs. Yo!

Åsså gick det 25 dagar bara så där...

Min sons farsa är cool. Det tycker sonens omgivning och grunden är icke att min sons fader har slutat snusa, nähädå. Min sons pappa spelar dataspel och glor på animé, och DET är cool.

I min sons värld använder man bara Jolt eller motsvarande koffeindrycker som "droger". Att sluta snusa i min sons värld, är att erkänna att man inte ens passar in i hans värld, eftersom man har snusat. DÅ är det tur att man är cool!! För då får man vara med och lira Battlefield och GH, samt köra rollspel med de små liven, även om man är 50+ och har använt nikotin.

Hade jag haft samma värld när jag var 14-15 år, som min son har, hade jag aldrig snusat. Det är den märkliga sanningen. Vilken tur han har!!

... och när vi var små satte man ungdomar i fängelse om de inte ville göra lumpen.

Vilken tur han har..

Isses, missade mitt bästa halvår juh! Den 21/2 var det 6 månader sedan man slutade och dagarna bara rullar på. Man kan t o m tro att man har ett liv.

Men icke! Jag råkar vara kassör i lokala hembygdsf och årsmötet närmar sig med raska steg. Och nu, efter att ha läst lite inlägg igen, känner jag att något stort måste ha hänt. Jag är inte särskilt stresstålig av mig och sista veckorna har varit ganska intensiva. Hur lätt det hade varit att bara skaffa hem en dosa, "för att göra jobbet bättre/lättare/snabbare/mindre stressat". Men jag har inte ens tänkt tanken! Ett äpple nu och då, konstant kaffe i termosisen och vild musik i form av Bowie, J Cafferty och Soulsister har räckt, och med råge. Av orsak har jag dessutom lagt till att vara "speciell ungdomsledare" för ett evenemang i vår, (datum obestämt, (vilket stressar mig ytterligare egentligen, (fast NOT))). Plus att jag ska söka jobb och praktik.... Att jag inte ens har tänkt på att köra upp en stock snus under läppen, är helt klart en seger för mig. Ånyo, bara att klappa sig på skallen och säga "dutti gubbe". Och det gör jag, MED GLÄDJE. :-)

F.D.G och Vince...

....inte bara det att man satte ungdomar i fängelse om vi inte ville göra lumpen...Vi kunde även köra moppe utan att använda hjälm...helt lagligt !!

..Så han har dubbel tur...

Ähum, Vince & Christian, nu blev ni lite djupa. Ni tycks inte veta hur det är att vara femton nu för tiden, åtminstone utanför 08-murarna. Min son motarbetade mopedinköp, militärliv är något som hör ihop med Battlefield 1942 och det finns inga lagar på internet. Mitt inlägg ovan osar av avundsjuka mot min son, trots att JAG anses vara cool av han och hans vänner. Hmmmm, njutfullt.

Nåväl, åter har dagarna gått och även om jag inte drullar in här på forumet ofta, kan jag meddela att snusdjäfvulen har icke lämnat mitt hemman ännu! Jag blir arg. Ja, lite i alla fall, för i fredags var jag nära att trilla dit igen. Jag mår som jag förtjänar och just nu är det inte bra. Den som läst min presentation, kan notera att jag upprapar en mängd "negativa" saker om mig, men då de är sanningar, betraktar jag dem som sådana. Men de är tunga bördor att bära på och nu och då behöver jag peppas upp. Dessvärre har jag ingenstans att vända mig just nu, varvid en för andra glättig fredagskväll som i förrgår, bringar blått ljus genom hjärnan. Nå, lite flukt på Flummel 1, (brumbilar går fort och runt-runt), så klarade jag mig genom helgen.

Och nu är jag här och läser forum. Jag behöver det! Jag behöver se att det finns andra som kämpar som galärslavar för att undvika nikotinmonstret. Jag behöver "höra" gamlingarnas visa ord upprepas likt ett repriserat TV4-prog i all oändlighet. Jag måste ha denna omvända respons och jag är oerhört glad att den alltid finns här, när jag behöver den..... Attan. Har jag bara bytt last?
V H
Fellan

FDG skrev

Har jag bara bytt last?

Troligen -

Hål som hål - vi bara fyller det med det vi har till hands..

F.D.G..

För sådana gammel snusare som oss måste vi fortsätta att räkna med att Swedish Match kommer inte att lämna oss i fred än på lääääänge. Visst kämpar jag mot demonerna fortfarande. Men nu när jag har fått verkliga bevis på hur underbart livet är utan snus så kommer jag aldrig att falla dit igen.
Det är lite märkligt att även du efter strax över 200 dagar i frihet drabbas av denna attack. Exakt samma råkade jag ut för när jag passerade 200 dagar. Under 1 - 2 veckor härjade demonerna något fruktansvärt i min hjärna. Efter denna sanslösa attack har det dock blivit oändligt mycket lättare. Samma kommer att ske för dej.
Fortsätt och tänk positiva tankar nu F.D.G.
Det stundar bättre tider runt hörnet. TRO MEJ.

Måste även bara få säga att jag bor INTE i Stockholm. Ja e enna en sån där go gôbbe frå Jötteborj vett dô.

Christ! De vet ja la. Men saken va enna om ungdomar utanför fjollträsk, inte om du å ja va det.

Aja, äfven du, min brutus. Nå, jag var/är själv enormt förvånad över att jag skulle få ett snussug nu, herre min je, jag klarade av jul- och nyårshelgerna galant, för att inte tala om de tolv veckorna innan dess. Men jag (och du) kanske har ett svårflörtat belöningssystem i hjärnan, som liksom kräver gift. Att jag nu och då reflexmässigt tar på skjortans bröstficka, kan jag skrocka åt, eller att jag likt en von Anka gottar mig åt alla dessa pengar, som jag sparat. Den ende som är tjockare än min spargris i mina faggor, är jag.

(Vad är en fagga? Min polare killjoy norr om Dalälven brukar hota med att komma "in my faggs", är det en språkligt bra översättning av något som egentligen inte finns?)

Nej, jag ska inte! Aldrig!! Jag har ett helt nytt LivsMål uppsatt sedan augusti 2009, (alla ser de stora bokstäverna?, skrev han lite pedagogiskt), och att sluta snusa är en grundpelare i detta. Tack Christian, orden stärker mig och jag vet att jag inte är ensam om en 200-attack. Men jag förstår också varför 1000 dagar är ett måste. Hade jag inte haft slutasnusa.com, hade jag säkert trott mig vara fri från snusberoendet efter 100 dagar.

Fellan, med rätt att var stärkt som en krage

Men hujeda då, 31 dagar mellan tankandet på slutasnusa är ju nästan ett rekord det med. Och int är ja här för å tank motivasjon hellur.....

För att vara arbetslös har jag ovanligt full häck. Nyligen var jag ungdomsledare och tillika spelledare i ett lokalt världsmästerskap i spel (å hamna i blaskan dessutom, trots kärnhårt motstånd mot sådana inhopp, (gubbar ska inte synas och inte höras)). Skojsigt värre och mitt i smeten och stressen tänkte jag en tanke, som skänkte mig ett leende: "Nej, jag hade inte kunnat sköta det bättre med snus inne". Dutti gubbe!!

Och varför är jag inte här och rapporterar mer frekvent, kan vän av någon j-a ordning fråga sig. Naturvetare där... Tja, jag kämpar med en tank. Nä, det är inte felstavat, för magen är stor som en tank. Och trots alla försök att få någon sorts motion att fungera, så kan knäna hojta till och ordervägra. Eller så tvärhugger ryggen till och jag får ligga på mig något kilo till. Just nu är jag så desperat att jag t o m tror att ett jobb ska banta bort fem kilo.... hmmmm, det kanske är sant.

Vinceroo: "Milton Friedman må ha totalfel i nästan allt, men en sak är helt riktig: Det enda sättet att skapa riktig och varaktig förändring är genom att skapa en djup kris, krig eller katastrof." Och dessa ord har jag väl levt efter de senaste fyra veckorna. Ännu en förändring har behövts och det kan bara ske där jag befinner mig, inte på en virtuell sida. Och veckan har gett hopp, även om det inte handlar om viktminskning. Äsch, ämrans tjat om icke-mat

Må vi alla som kämpar för att sluta med nikotin-helvetet, lyckas bättre än vad någon väntat.

VILJA!

Jag läser lite nu och då bland inläggen i slutasnusa.com att det krafsas efter motivation, trots att skribenterna och tillika snusslutarna inte tycks verkligen VILJA sluta snusa. Jag har efter mina månader insett att det var bara det jag behövde, sedan har det varit räkmacka, både att åka på och att skyffla in, (se ovanstående inlägg för vidare info).

OBS! Jag påstår inte att det är lätt att VILJA, men det är den rena VILJAN som är den största motivationen, hävdar jag. Tvekar man minsta lilla på om det egentligen var en så bra idé, det här med att sluta snusa just nu, då saknas det VILJA. Vad man i övrigt använder för verktyg, tror jag knappast spelar någon roll, eftersom den rena VILJAN bör räcka till att sprätta iväg onicos och papperstussar o a all världens...

Och en annan sak har jag många gånger konstaterat, man är icke det snus man använder. Snuset var kanske en attityd-förändrare när man började, men sedan blev det bara ett beroende. Det var inte snuset som sörjde min mor, det var jag. Det var inte snuset som grät vid skilsmässan, det var jag (och sonen). Det var inte snuset som var förbannad vid jobbsituationen, det var baske mig jag det också. Sålunda skulle jag kunna sörja min mor nu utan snus också, och så vidare. Kort sagt, snus är inte identitet.

Och till alla er som vägrar sluta tänka på snus, välj en annan sysselsättning för hjärna och händer. Du och din hjärna är sååååååååååååå mycket starkare än ett ointressant dyrt snuskigt beroende.

Kloka ord F.D.G.

Den enda mirakelmedicinen för att bli fri heter VILJA.
Hur tråkigt och simpelt det än kan låta så är det den ENDA vägen som finns om man verkligen vill bli fri. VILJA, VILJA och återigen Vilja !.

För flera år sedan så var det någon som skrev följande här på Sluta snusa.

" - Om du har beslutat dej för att FÖRSÖKA sluta snusa..Så glöm det. Du kommer aldrig att klara det. Om du däremot har bestämt dej för att NU FXN är det nog. Jag har BESTÄMT mej för att sluta snusa. Grattis sannolikheten att du kommer att klara det är mycket hög ! "

Föresten GRATTIS F.D.G. Snart firar du 1 år i frihet ! Snyggt jobbat !

Helt rätt det ni skriver om att det är viljan som är nyckeln till framgång. Alla vi som snusat länge vet att det som skiljer detta definitiva snusstopp mot alla tidigare misslyckade försök är Viljan. Vi försöker inte sluta snusa, vi har slutat.

Däremot är ni helt ute och cyklar i ert resonemang om motivationssökande kontra vilja.

Vi "krafsar" efter motivation för att upprätthålla den rätta viljan. Den benhårda viljan fordrar motivation som bränsle.

Så här ser jag det:
Viljan är elden som brinner och driver bort snusmörkret. För att elden ska fortsätta brinna fordras bränsle. Bränslet är motivation.

Det är därför detta forum är så viktigt för oss föredetta snusare. Här hittar vi motivation, bränsle, som underhåller viljan, elden.

*bugar och tackar herrarna*
Jodu Christian, jag har faktiskt exakt 9 månader idag 8.30, och jag är mycket STOLT.

Det är VILJA som är själva grejen, jepp. Jag kan dra en jämförelse med en högskolekurs: Några är på plats för att vara lärarstudenter, andra är blivande lärare. DET är skillnad på att vilja och att bara vara. Lärarstudenterna vill jag inte att min son möter.

BL: Först, om du läser hela min tråd, så ser du att även jag "krafsade" efter motivation, när jag äntrade slutasnusa.com. Och det var här jag verkligen insåg vad det handlade om, mitt i värsta abstinensen: Om jag inte VILL sluta snusa, kan jag bara glömma att jag lyckas. Nu hade jag flera andra motivatorer som startade hela processen, men varje gång det tog emot, dos-inköpet kom närmare och svetten lackade, så var det bara VILJAN att sluta som höll mig på "rätt" sida.

Secundo: Jodå, nog har du en poäng i brasan. :-D Men hur mycket motivation som helst kan aldrig ersätta Viljan. Sedan kan vi se det tvärtom som du gör, utan motivation spelar det ingen roll hur stor Viljan är..... lät inget bra faktiskt.

Och å tredje sidan: Eftersom jag dyker in här och nu, "krafsar" jag väl också efter mer motivation. (Jag fattar faktiskt inte varför jag använde ordet "krafsa"). Varför skulle jag annars vara här? För att visa att jag är dutti? Men det är i så fall ni därute också, vilket i så fall bara skapar en KFIB, (Klubb För Inbördes Beundran). Så slutligen, ja BL, det är detta forum som underhåller elden. Med detta är vi sålunda överens och jag passar på att gratulera till de 200+ dagarna.

Håll garden uppe! Eller som det heter i rollspelet Paranoia:
Stay Alert. Trust No one. Keep Your Laser Handy.

Jag skulle vilja säga att det ät viljornas kamp att sluta snusa. Viljan att sluta vs viljan att börja. Så se till att hålla den sida du vill skall vinna med massor av motivation.
Alltså en kamp mot sig själv. Se till att vinna nu så möter du dig själv i finalen.
Keep up The good work.

Ajdå Flimmer, då lär jag förlora, jag har aldrig vunnit mot mig själv i patienser eller liknande.... :-D

Rabarberkräm, oh himmelskt så gott! OK, så det var bara en resning av frysen, men ändå. Immlars vad gott det är. Och nu ser jag fram emot säsongen av att raida grannars, vänners och andra villa-ägares marker. -"Jaha, så ni använder inte er rabarber. Men jag kan få ta lite. O tack", varpå jag tar tills jag skäms och med fulla kassar knatar hem för infrysning.

Idag slog det mig att man inte kan köpa rabarberkräm i affären. Är det därför det är så himmelskt gott kanske? Jag använder salig ex svärmors recept med flera skopor socker och några kanelstänger. Mums!

Hmmm, logiskt, om det inte fanns snus i affären, utan man måste göra det själv, skulle det faktiskt vara gott??? NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ......

Haha! Det är synd att det inte är på det viset. Då hade nog i alla fall jag aldrig börjat.

Andra saker som är oemotståndligt gott är ostbågar, sena kvällsmackor med prickig korv, 1/2 kg lösgodis framför TVn, grillat kött med feta såser, gärna hemslagen bearnaise, har jag nämnt allehanda desserter och småkakor....Skulle tro att både den gamle och undertecknad i själva verket är utsatta för en mörk komplott. Det är naturligtvis nikotindemonen som ändrat strategi och klätt ut sig till bullmormor "om jag inte kan få honom att börja snusa igen, så ska han åtminstone bli sockerberoende och oförsvarligt kladdfet för sin ålder/ Hå hå ja ja, Ödlan

Ödlan: Menar du att det inte är min bullmormor? Jamen, så gott som det är!! :-D Nåja, kladdfet var inte bara ett bra ord, det är en genuin beskrivning av min kroppshydda sedan kejsarsnittet då jag såg sjukhusljus.

Den Gamle har annars haft en bra tid. Bortsett från att mellanslaget på tangentbordet krånglar, har jag fått lite nya kontakter och på måndag ska jag på mitt livs första jobbintervju utan snus. *gör vågen... typ* Riktigt om detta är stort eller icke, vet jag inte, men då jag brukar vara nervös och låta sladderkvarnen gå, skulle kanske någon typ av lugnande hjälpa.

Men har jag klarat av att ta busskortet utan lugnande, ska väl en enkel intervju inte behöva något heller. Juh! Och det handlar dessutom om ett bussjobb, vilket gör mig lite extra exalterad. Min forum-mentor Christian har likt en gammal häxa spått mig en lysande framtid, tack vare att jag beslöt mig för att förnya mitt liv, och baske mig om han inte får rätt. Det blir nog till att sätta hotet om Götet-fika i verket, så jag får tacka honom för stödet öga mot öga.

Varför vill man sluta snusa plötsligt? Jag ser att några på forumet har börjat undra, och jag förstår dem. Själv har jag alla mina motivatorer kvar (utom en), men jag gillar dem Christian (m fl) har tagit upp:
Så fxn att jag ska låta tobak (Swedish Match) bestämma över mitt liv.
Eller:
Är jag inte bättre/smartare än ett djur, som skulle undvika snus?
Eller:
Är jag bara snack och lite verkstad?
Och en smygande favorit:
De påstår att snus är ofarligt, men är det säkert det?

Jag läser med fascination hur gamla veteraner berättar om sina återfall. Tydligen sjunker motivationsnivån ganska rejält med tiden och överlag tycks den röda tråden vara, att återfallen börjar med att man inte längre minns varför man ville sluta från början. Och det är ju faktiskt inte så konstigt.

Då jag använder denna tråd för just sådana saker som motivation, (och för att läsa hur galet det var i början), kan det vara vettigt att påminna mig om varför jag inte vill snusa längre. Första skälet var ren snöd pengavinning, då jag skulle samla på mig stålar till två viktiga resor. Nu är det gjort, så egentligen är detta skäl totalt värdelöst som motivator. Och någon rackarns Mustang vill jag ändå inte ha.

Sedan var det att kunna se sonen i ögonen och säga: -"Ja, jag kan sluta snusa". Detta skäl är fortfarande kvar och sonen är nöjd med att jag inte har ramlat dit igen. Däremot tror jag inte att han förstår hur svårt det har varit.

Mitt tredje skäl är betydligt mer glasklart: Det var dags att bevisa för mig och omgivningen att jag är något att hänga i julgranen, att jag inte bara är en massa snack och lite verkstad. För den som känner till min enorma hög av påbörjade men aldrig avslutade projekt, är detta med att faktiskt avsluta något stort, något stort. Och här är skammen gigantisk, om jag skulle stoppa in en prilla igen. Jag skulle inte ens tro på mig själv igen.

Och så har det tillkommit saker, som mer eller mindre har blivit delresultat av beslutet att sluta snusa. Jag har tagit busskort (utan snus), jag är kassör i lokala hembygdsföreningen (utan snus), jag har hållt i ett ungdomsevenemang (utan snus) och i måndags var jag på en plats-intervju (utan snus), och med tanke på att samtliga dessa saker är avslutade projekt, har jag lyckats bevisa för mig själv, att jag är inte snus. Snus är bajs och jag är inte bajs. Jag må vara ett fett arbetslöst socialfall, som regeringen vill avsluta livet på, men jag är inte bajs. Och som motivator fungerar detta som så att om jag kan sluta snusa, klarar jag ta-mig-den allting, och det har jag gjort också. Så förmodligen skulle jag misslyckas om jag snusade, så varför börja igen, [retorisk fråga].

Så ni alla därute, kom ihåg varför i he-e ni VILLE sluta snusa, för det skälet gäller så länge kampen varar. Fight on!

"Vem hinner tänka på världens undergång, när man jobbar heltid på sin egen?"

Mycket bra inlägg gamling!
Tror att just det här med identitet är viktigt. Det är allt för lätt att efter 10-30 år som snusare också införliva snuset i sin självbild. Man tror att snuset är en del av ens personlighet. Dessutom är ju snus med i samtliga minnen från vuxenåldern. Tog körkort, satt själv och körde för första gången,studenten, första jobbet, alla fisketurer etc. en stor snus var alltid följeslagare vad man än gjorde och befann sig. Tacka sjutton för att man lätt gör kopplingen snus=en del av mig. När jag nu har slutat snusa och gör samma trevliga saker utan snus, med samma behållning som tidigare, börjar jag inse att jag levt i en stor jävla lögn i 20 års tid. Inte sjutton behöver jag nikotin för att vara mig själv! När snusdimmorna nu har skingrats och blicken åter börjar bli klar känns det som jag börjar hitta mitt sanna jag. Det mina vänner är milt sagt stort det!! ALdrig mer tillbaka till missbruket, för det är just vad det handlar om, ett riktigt starkt jäkla beroende, ingen ska tro annat. "rider mot solnedgången med ett nöjt vitt smil"

320 dagar, attan vad jag är stolt!! Och ändå är det bara normalläge, det är bara så jag ville ha det när jag startade och vill ha det just nu. Och lätt går det nu, denna sida 300 dagar. Jag minns inte längre när jag slog bort nikotinsuget senast. Däremot kunde jag sakna något under läppen i helgen, men det flinade jag bort!

Vad annars har hänt den Gamle? Tja, jag skrev på anställningsavtal idag, jag ska sporadiskt köra buss för Nobina ett tag framöver. Och här önskar jag att allt beror på att jag beslöt en gång i tiden, att sluta snusa...... typ. Riktigt så är det inte, men nästan, för bara genom att jag ville förändra mitt liv en del, så har jag hamnat i denna sits. Och jag behövde inget j-a snus för att klara av det! Som Ödlan noterar ovan, "När jag nu har slutat snusa och gör samma trevliga saker utan snus, med samma behållning som tidigare, börjar jag inse att jag levt i en stor jävla lögn". Man klarar ju av livet utan en prilla under läppen, för böfvelen!

Så till alla er under 100 dagar, ni som svettas floder om nätterna och rullar med ögonen i hopp om att hitta förståndet bakom ert beslut att sluta snusa, det blir bara bättre, lättare, roligare, renare och normalare.

Kämpa på!!!

Rackarns vad lugnt det var här på slutasnusa.com då. Alla tycks slappa rumpan av sig och kan knappt knappa in hur "lätt" det är att inte snusa runt grillar, badplatser och paraplyn. Någon enstaka veteran poppar in med 900+ och meddelar att livet är bra. Det gillar vi verkligen!! Det är ju nästan vår nya religion, juh. :-D

Jag vet själv hur det gick den gången jag skulle sluta röka OCH snusa en semester för kanske 20+ år sedan. Resor var inplanerade och hujeda vad vi skulle vara sysselsatta. Men nu och då befann sig en fimp i käften på den Gamle och efter dryga två veckor var snuset tillbaka. Inte fasiken gick det. För inte hade man vett nog att förstå hur jobbigt det skulle bli för hela den lediga omgivningen, för att inte tala om den fortsatt rökande sambon. Nä, man ska vara sysselsatt mer handfast, om det ska lyckas när man inte äger VILJAN tror jag. Kanske bygga ett hus eller tre, renovera fem-sex moppar, sy tre års uppsättning av gardiner eller dylikt. Jo.

Jag närmar mig 1 år och det ska bli klang och jubel när detta sker 21/8. Dessvärre kan jag inte fira det här på slutasnusa.com med alla er läsare, ety min sjuke broder fyller 50 år ungefär lika många mil bort från den Gamle. Det är inget slumpartat över detta.

Tills nästa gång, som alltid, håll garden uppe ni som är över de 100. För alla under är det bara ren j-a kamp som gäller. Världskrig kan verka lindrigare...

När jag slutade för snart ett år sedan, var det delvis på grund av att jag ville förnya mitt liv. Både hälsa och ekonomi låg ju bakom, men framför allt ville jag visa "hela världen" att jag inte bara var en massa snack och lite verkstad.

I morgon är det full uniform och fullständiga bussturer som gäller för den Gamle på sitt nya jobb. Jomen, att inte vara arbetslös ingick också i planen att bli ett nytt jag, men aldrig att jag kunde tänka mig alla dessa förändringar som har skett. Visst har snuset egentligen inget med detta att göra, men jag tycker också att det bevisar att snus inte har något med identitet att göra. Det behövdes inte snus för att ta busskort har jag noterat ovan, och lika lite behövdes det till annat. 35+ års snusande har alltså visat sig vara fullständigt onödigt. Hehehe, det är ingen kul tanke..... nu.

Jag gör ett varv till på forumet om helgen, innan jag börjar begränsa mig ytterligare. Jag har haft enorm nytta av allt som finns skrivet här, men nu är det dags att leva utanför snusandet för gott.

Kämpa på alla!!

Det finns oändligt många hjältar här på sluta snusa sidan. !!!

Men jag är nog beredd att utnämna F.D.G till alla hjältars hjälte. !! Åtminstonde så är iaf F.D.G min hjälte och en person som förtjänas att se upp till.

Jag är säker på att alla ni som har följt F.D.G.s sedan han första gången dök upp här håller med mig !

Nu gör du sådär igen, Christian, MIN mentor å denna sida. Men vi tycks inte ha samma definition på "hjälte". I mitt fall är det en person som räddar livet på en drös vad-som-helst, (äfven kossor kan vilja bli räddade), eller snurrar planeten baklänges för att backa tiden eller dylikt. Jag har bara slutat snusa, samtidigt som jag förändrade mitt liv. (Och inte tycks du glo i din inbox heller).

ETT ÅR!!! (Och en dag, jajajaja....)

Resan igår gick tämligen smärtfritt. Brodern blev glad, men dessvärre har han blivit sämre. Det å andra sidan gjorde mig nöjd att jag hade beslutat att fara, för med denna sjukdom vet man liksom aldrig. Det kan komma ett samtal i morgon med besked om elände, eller inte. Jag gnyr inte mer om det, för då blir jag bara ledsen.

Och idag är jag förkyld satan, vilket också får mig att minnas vilket helvete det var att vara snuvig och snusa. Det rann från samtliga öppningar på ansiktets framsida och man visste inte vad man torkade bort PÅ TRÖJAN.

Nu kan jag bara vara sjuk ett par timmar, för i morgon är det dags för första solostyrningen. Jag tänker inte tala om vart, för då får jag väl inga passagerare, men att jag korsar Sörmland, kan väl noteras leende.

Och vet du, min VILJA växer igen. Nu får Swedish Match plocka in hela NATO-styrkan för att övertyga mig. Har jag klarat bombardemanget i ett år, kan jag inte just nu förstå hur jag ska tänka mig att börja igen.

Till eventuella nya som droppar in i min lilla tråd, kan jag bara trösta er med att det blir garanterat bättre. Men du måste VILJA sluta, (vi tjatar gärna om det), det räcker inte med att "göra ett försök". Det är lika omöjligt och onödigt som att dricka upp Vänern. Typ.

Tills nästa rapport, håll garden uppe. Kämpa på, det är en bra kamp på skapliga villkor och med goda vinstchanser. "Plötsligt händer det", typ.

Jag gillar diskussioner, men ibland vill man bara instämma.

Som nu.

Instämmer nickandes äfven jag, samt utbringar en virituell skål i bubblande dryck för den gamle!!!
Starkt jobbat och grattis till det första året!.

Imponerande kamp och tråd!
Jag har inte mycket att tillföra till de kloka ord som redan har skrivits men ett Grattis är väl det minsta man får säga.

Och jag får även passa på att säga att jag instämmer helt och fullt med Christian, det finns många här som gör en så otroligt imponerad. Och då inte enbart när det kommer till deras personliga kamp mot snuset. Du är ju helt klart en av dessa och kommer åtminstone tjäna som min förebild när det blir motigt.

Lycka till!